manternas anspråk, på sådant sätt att man ej faktiskt uteslutar dem, som stå intagne på papperet. Detta kan lätt blifva händelsen med Bondeståndet, om af de nya Riksdagsmännen ej särskilt ståad formeras. Hr Cederschjöld: Alla intressen äro representerade — men personernes intresse ej derigenom tillfredsstäldt. Sättet att föslika så mångas önskningar återstår att utröna. Arbetet på två kamrar medför en viss animositet, ett begär att motverka och besegra hvarandra. Behandlingen deremot inom fem åtånd skulle, till det helas skada, nog mycket lätta bifallet, hvyartill blott erfordrades trefemtedelar, i stället för nu trefjerdedelar, oberäknadt att ingen fråga då kunde förfalla, såsom nu sker, när stånden stanna Två mot Två. Biskop af IWingård.: En stilla och långsam öfverläggning behöfves här. mer än någonsin. Vi äro likväl inpi ämnet. Hvad fabriksanläggningar angår, finner jag dem ganska naturliga på landet, der de gynnas af vattendriftslägenhbeter och ringare lefnadskostnad; och ea stadsmannanäring bör väl ej uteslutas från representationen, fastän hon med behörigt tillstånd och med det allmännas vinst utom staden utöfvas. Inrättningen af flera än fyra stånd rubbar, enligt min tanka, enhetsprincipen, som fordrar ej allenast tillfalligt lika form, utan äfven bestående lika intresse. Hr Thörn: Gerna medger jag fabrikanterna inträde i Borgareståudet. Sådana finnas redan nu i flera städer, och lyda der under Hallrätt, men få ej välja eller väljas. Frih. Ordforanden: Jag ville ej se förändrad ståndens genuina egenskap af stånd; och derför kan jag ej helier rösta för a:lmänna valbarheten, hvilken dessutom aldrig möjligen biefve så allmän, att hvarje individ representerades. Hr Sahlin: Hvarje Svensk man, som lemvar bidrag till staten, bör kunna föra det allmännas talan, och ej ställas under medborgares förmynderskap; och hvarje intresse vore ej väl represenvteradt, om från des bevakavde uteslötes individer med kunskaper och upplyseiog till egengom. Professor Agardh: Ehuru jag vid representation fäster det b-grepp, att intresset, ej personerna. böra representeras, erkänner jag dock vissa medborgareklassers rättmätiga anspråk att vinna intrede, nemhgen orcp:esenterade jordbrukares och fabrikanters. De kunna emellertid ej sammanföras i ett femte stånd, då de elibegge äga erahanda intressen. Grefve Spens: Diskussionen omfattar ämnen alltför vigtiga att summariskt eller på en dag afafgöras. I samma stund som stå: den organiseras på två kamrar, försvinner det skadliga af ståndsintresset. Jag upprepar ännu: Skola stånden bibehål!as såsom idder — då bör ock formen bevaras. Skall åter ståndsfördelningen blott irnebära ett korrektif mot främmande intressens intagavde — då kan formen förändras. Hr Cederschjöld : Bäst synes mig att i nuvarande fyra stånd inpassa de orepresenterade, låta stånden samlas till öfverläggning på en enda kamare, men ej förmena dem att stadga sina beslut särskilt. Hr: Björk: Jag hyser inga tvifvelsmål om Borgare-ståndets liberalitet att emottaga dem, som genom yrken och ivtressen kunna tillhöra ståndet, och ännu möjligtvis belinnas orepresenterade. Hr Egnell: Jemte det jag förenar mig med Frib. Ordföranden, i fråga om hemmansägare af allmogen och fabriksidkare på landet, får jag hemstalla om icke ofrälse possessionater kunde distriktvis intagas I Bonde-ståndet, hvars valrättigbet såmedelst ej kränktes eller ens rubbades. Professor Agardh: Om de fyra stånden, såsom sådana, försvinna, skola i samma stund deras i grundlagen försäkrade privilegier bortfalla; och detta redan rärmar sig tull ett slags revolution. Men deras form och deras privitegier hindra dem ej att sammanträda till öfverläggnivg på en eller tvenne kamrar. i Biskop af IWingård: Målet är att främja och vårda allmänna intressen, som dock bestå af många enskiltheter. De tre stånden väljas. Ridd. och Adem är obetaget alt alven organisera sig ger om val. Stwrdep äro tamsyskon inom fadernehuset samhället. Br Brakel: Min öfvertygelse i denna sak har, jag tillstår det eppriktigt, lärge-varit sväfvende. Hvad Biskop af Wingörd yttrat, instämmer vära med mina åsigter; likväl önskade jag inhämta fuliständigare kännedom af Grefve Spers förslag. V. Talwaoven Jon Jensson: Våra gamla fyra stivd kunna väl icke än betraktas om utlefvade,