Aftonbladet – 21 juni 1834, sida 2

Till Redaktion af Aftonbladet! Sedan min återkomst till hufvudstaden har jag ännu icke baft tid att taga någon närmare kännedom af de debatter, som förevarit under min frånvaro, i anledning af min motion om Inodelta Armdeens amalgamation red allmänna Beväringen och icke eller om de så kallade skäl, hvar på Utskottet grundat sitt afstyrkande. Hvad jag dock hunnit inhämta är: att bvarken mina motståndare eller en del af mina försvarare förstått hvad jag egentligen i min motion äsyftat, då de dels trott mitt förslag overkställbart, och dels ledande till ökade kostnader, ehurn verkställigheten icke kan möta någon rimlig svårighet och ehuru amalgaemation uppenbarligen måste medföra betydliga lättnader för Botehållarne — och, i tidens längd, ej ringa inkomster för Stats-Kassan. — Dessa fördelar skall jag framdeles närmare ådagalägga med detsamma, som jag i allo hoppas kuona vederlägga ej mindre mina påräknade än opåräknade motståndare. Hvad emellertid den fromma tron beträffar att beväringen ovillkorligen behöfver en stam eller cadre, såsom förut, hvad man kallar, taktiskt bildad till ungdomens stöd, ledning och föresyn: så har jag väl redan i min motion åberopat både ut-, och icländska exempel, som bevisa obehöfligbeten deraf, i synnerhet för en beväring, hvilken utgöres af 5 klasser och hvars tvenne sista klasser således slltid äro en stam för de första. Men den som andå tvitlar på möjligheten deraf, behöfver blott se Lifbevärings-regementets excersis på Ladugårdsgärdet. Dessa ynglingar handledas snart sagdt endast af offieerare, emedan uvder-officers korpsen består af de mera försigkomna ibland bevaringen, och likväl såg jeg devna urga tropp, efter blot 8 ä g dygns vapenöfning , lemna öfverraskende prof på hållning, uppmärksamhet, takt och färdigbet bide i handgrepp och marsch. Dena ögonskenliga erfarenheten af detta förhålde, äfvensom af den ungdomliga lust och täflan, som råda hos dessa ynglingar, och som ger lif och kraft åt det militära yrket, borde kunna öfvertyga t. o. m. de mest skråmässige tviflare, huru mycket min motion både är verkställber och afser Fosterlandets sanna försvar. . Krigsståndet skulle, såsom jag förut yrkat, derigenom få en mera nationhg bestämmelse, ett ädlare ändamål, då försvarsphgten vore allmön, ett mesa odeladt anseerde, då iogen hvarken med jord eller pengar vore köpt dertill, ett enbällicare förtroende, då alla utan undantag hadesamina ärofuila skyldighet sig ålagd. Detta stånd skulle då icke vidare utgöra en parasitväxt i staten, icke en privilegierad, ensidig kastinrältning, utan en ingredierande del i den lagbundna samhällskroppen, och så mycket mer oskiljaktig från medborgerligheter, som försvarspligten dermed vore ovillkorligen förenad och så tillsägandes utgången derifrån. Gust. Montsemmery. — —— 2 ———