Aftonbladet – 20 juni 1834, sida 1

Ka ÅL Då han plötsligt tog de allmänna medlen från Förenta Staternas Bank, och i stället deponerade dem i de enskilta Statsbankerna, så ledo väl den förstnämdes operationer ett oväntadt afbräck, som icke blef tan återverkan på handelsaffärerna, isynnerhet då detta institut stod i mer eller mindre nära förbindelser med nästan alla stora handelshus. Baånkens direktörer sökte nu att hämna sig, derigenom att de inställde diskontering af papper för privatbankerne, under föregifvande att de genom Presidentens förvållande voro beröfvade medlen dertil ehuru det var bekant, att dem hvarken felades tillräckliga fonder eller kredit för att kunna diskontera. Derigenom lyckades det dem att, åtminstone för en tid, åstadkomma en konstlad penningbrist. Föriägenheten ökedes ännu mera derigenom, att, nästan vid samma tid, ea mängd bankieroch han, delshus på de förnämsta Amerikanska handelsplatser insiällde sina betalningar, antingen helt och hållet, elier åtminstone provisoriskt, så att en stor kreditbrist uppkom genom farhågor för blifvande fallissementer. Men många af dessa hus bandlade uppenbarligen efter öfverenskommelse med Bankens direktörer, för att i sip mån bidraga till att ännu mera på ett konstladt sätt förstora den öfverhandtagande penningeförlägenheten, och förmå Presidenten att frångå sitt beslut. Också bar det efter hand visat sig, att icke ett enda af dessa hus i sjelfva verket gjort bankrutt; andra hus, som verkligen befunno sig i föriägenhet för ögonblicket, hafva sedermera åter börjat sina betalningar, så att deras soliditet just genom denna kris blifvit ådagalagd; och de mindre hus, som gått öfverända, hade väl till större delen, äfven dessförutan, gjort bankrutt, äfven om denna kris icke mellankommit, hvilken emellertid tjent dem till en välkommen förevänning. Man har lagt Presidenten till last, att han afskedade Finanssekreteraren, som, fastän han annars städ:e bandlade i öfverensstämmelse med Presidenten och delade hans åsigter, icke ville beqväma sig att genast sätta i verket hans befallning om de allmänna medlens uttagande ur banken, och att han utnämde en annan Finanssekreterare, som icke lade något hinder i vägen för utförandet af hans plan. Men man måste betänka, att i Amerika är chefen för regeringen icke mindre ansvarig än statssekreterarne, hans ministrar, och att ban derföre, måhända ännu mer än en inviolabel regent, bör äga rättighet att välja sig sådana medhjelpare för regeringsärenderne, som dela bans åsigter. I hvad fall som helst erkänner man deg för dag allt mera nödvändigheten af, att gifva banken en förbättrad organisation efter oktrojens slut, och för detta erkännande har man att tacka den kraftfulla karakter, som General Jackson onekligen vid detta tillfälle visat. I Representanternas hus har Presidenten majoriteten för sig, men i Senaten, vårt Öfverhus, kan han endast räkna på en minoritet. Men båda husen skola säkert slutligen komma :öfverens om, att vidtaga en förändrad inrättning med banken, : Från England hafva ansenliga remisser af klingande mynt ankommit till NewYork, och affärevne börja redan att återtaga sin förra liflighet.