skaffa sin sköra gäst nagot tl förtäring, till, och endast efter mycken möga lyckades det slutligen att få saxen utredd, hvoarmed förhöll sig på följande sät, Det befanns alt damen varit i i en bad, för av köpa sig ett par tofflor. Kavafen eller tolffelhandlaren nekade att motiaga någon betalning af en så skön fru; bedyrade att allt hvad som fanns i hans bod stode till hennes disposition, och förklarade att han sjelf vore hennes slaf. Med ett ord, de utsökta artigheter, dem han med en alldeles hänförande vältalighet adresserade till henne, Hade en sådan verkan på damen, att hon lofvade göra honom en visit i hans bus, dit hon i allsköns hemlighev smös sig cen dag, då Kavafens mor var frånvarande på landet. De bada ove älskande funno mötet så angevarmt, alt frön beslöt stanna qvar ända till aftonen, För att emellertid gick Kavafen ut, och skule köpa mat, stängde dörren, och stoppade nyckeln i sin ficka. Uuder od det han nu var sysselsatt med uppköpen för sonpgen, mötte honom en af havs kreditorer och fordrade Iqvid af en skuld, och då den stackars Kavalen ice kunde betais, så bjef han gripen och ka-tud i fancelse. Redan bade han, uvder tö baoreser Ofver sit grvmma öde, tllbragt et var fmmar inom lås och bom, då en af hans bekonta, som händelsevis gics förbi fängelset, steg in för alt sörva sis uvderrattad om hvem det kunde vara, som vexethbardlerna nä låtit inspärra. Fången blef glad at isn föriögenhet träffa en bekant, iemoace höorom nyckela till sitt hus, och bad hovom att skvada elt ivunrtimmer, som han de: . Hans vän lofvade att hålla såk : till Kavafens hus, öppvade dörren, och — hvad tveks! — fann sins csen höstvul! Son illstod andet, men försäkrade att detta var hernes första felsteg, begärde att bulva suld vid mannen, och erbhöd hovom, mot vilkor act han hölie saken hemlige, sina juveler. Affären uppgjordes, skusmessan giek för Sig, och mannen stoppade juvelerne 1 fickan och gick sin kos. Ålen bustrun, mera avgelöen ken än skit ryköe, fölide efter, och lat nom på den beskvilmr 2. som fört nämd. Sann en kom slatligen I dagen, (IG seraskiern Emedan tX-MÅö nen bekänt an brutit mot de vilkor, som 1 tallde följa de dom! sanvingen, så h ålade honom ty: , och äger salvdes inga anspråk Ne JUNE ere hvi skola tillställas hosteuv, för att rörande händeisen, och OPPASLICPnsS CC mm, eå man anstä! lär er Une 1 ie NM Fd iann sig 1CKO Pe som, när ban ringe 108 macaocr förnoi, då ben vistodes tå Jamalva, diuck tor cv fålla, på hvars bota han sett fiera Små ormor af en tll tvätnms lä gd. Ett halit år derefter han ett slag. kröning 1 maN 0 . a gen, som äfven börjede uppsvälla, och hans avtit blef si häftig, att ban måste göra 4 a 3 srarka mål allt mer och om dagen. Magen uppsvällde sedan äl mer, cCc3 pativoten tyckte sig tydligen kanna, huru en om slingrade sig dervi; ban erfor derunder ev haltig smärta. men ville likväl ieke tillåta en incislon, hvarigerom ermen kuvde utdragas, Läkaren föreskref då tre dagavs fasta, efter hvilkas förlopp ormens rörelser tycktes antyda at han ville ut. oPauenten lad:;s pu i en säng och tillsades alt hålla munnen öppen; invid muncnen ställdes en skål varm mjölk. Snart syntes den sjuke nära att qväfvas; ormen stack ut sitt hufvud ur hans mun och smakade på mjölken. Skålen drogs långsamt undan, ormen följde efter och man tyckades att draga den hel ech hållen ur patientens kropp. Odjuret, som dödades och förvarades, var nära 6 fot lingt: Denza händelse?, tillägger tidn! ingen, skall utan tvifvel blifva en varning för dem, som, angripne af törst, vilja dricka ur en källa, och påminna dem om argelagenvheten att dervid iakttaga nödig försigtighet. (Journ. des DeEb.) Vid den sista slöjdexpositionen i Wien har ingenting så sa