Aftonbladet – 17 juni 1834, sida 3

(insändt.) Till kamraten i norra delen af Riket, som ej talade för sin sjuka mor. (i anledning af tn artikel om Läovsmännens lönevilkor, i Aftonbladet.) Att Länsmännen i den orten hafva 100 Rdr b:ko i lön, är fägnesamt att höra. I min ort hafva de mindre, emedan Hrr Landshöfdingar i 5 Län af Riket ej funno skäligt tillstyrka lönförhöjning för sina Länsmän, då sådan sist var i fråga. Jag medgifver gerna, att de Länsmän, som redan hafva 100 Rdr b:ko i lön, äro på långt när ej belåtne, i synnerhet sedan man troligen, der som här, kommit under fund med, att korn icke är något ändamålsenligt väglagningsämne. Någon löneförbättring för Länsmän, i den mån, att de kunde vara tarffigt födda och klädda, synes ej vara att förvänta. Jag har således föresatt mig alt efterkomma skriftenes uppmaning, att neml. bruka verlden såsom jag henne icke brukade, eller såsom krymplingar sina: kryckor. för nöd skull. -— De åtgärder, huru vigtiga de än kunde vara, som förorsaka mig någon utoift, såsom skjvvskostnad m. m., dem undviker jag sorgfälligt, iy t. ex. om jag griper en tjuf, skall jag ju resa minst 3:ne gånger till Urtima Ting, och slutligen till Tingstället, för att låta afstraffa honom. Detta kostar minst 10 Rdr; får jag deremot ej fast nägon tjuf, så äro ju mina 10 Rdr i behåll. Jag lyder likväl mina förmäns befallningar, det förstås — och då får jag i allt fall göra 365 dagsverken om året, för ungefärligen 2 sk. biko om dagen, cHer hälften mindre än en vanlig arbetskarl erhåller. Gud vare således lof; mitt samvete förebrår mig iogen försummelse i Tjensten, ty är det en sanning att arbetaren är sin lön värd, så har jag, öfverlopps-gerningen förutan, förtjent mera än jag fålt och får; jag boppas således att hbvarken Gud eller Lagen straffar mig för det jag ej reser och söker fasttaga tjufvar, mördare och andra våldsverkare, efter min lön icke räcker tik föda och kläder, mindre till skjuts och resckostnader, och att gå dagcligen, orkar jag icke. JEREMIAS BALANCIUS. Krono-Länsman söderut.