Aftonbladet – 17 juni 1834, sida 2

Lun USE. DC VIN BJUD stadgarne om bysättnivg, föredrogs. ÅA. Danielsson, i ett skriftligt anförande, gillade väl Lagutskottets försigtighet vid undersökningen ormå behofvet af förändrade lagar, men beklagade dess brist på vilja att åstadkomma nyttiga förbättringar. I 3:dje punkten af förevarande Betänkande hade Utskottet, 1 anledning af talarens förslag, att endast rätter fordringsägare, eller i dess namn befullmäktigadt ombud, må få yrka bysättning, yttrat, att sådant ej erfordras, emedan det skulle ligga i sakens natur och i Utsökningsbalkens 4 kap. 11 5. Talaren framställde nu, hurusom han ansåg det tydligt, att Utsökningsbalken ej: talar om skuldförbindelser till sedelbafvaren, de der först i 1756 års förordning omnämnas, och erinrade, hvilket groft bedrägeri ofta bedrifves af kommissionärer, som icke uppgifva rätta ägarer, utan såsom sådana framträda, men ej skatta till Staten för förmögenhet, samt således sedan afträda vid konkursbevakningar. Yrkade förbättring i nuvarande stadgande härom. U 4:de punkten har Utskottet afstyrkt befrielse från bysättning för dem, som fyllt 70 år. Talaren ceiterade, hvad lagen i Frankrike, der man åldras förr än i värt land, föreskrifver härom, och trodde det vara värdigt lagstiftaren att bereda möjligheten af ett slut på förföljelserna i detta lifvet, vid den grivs, der ett annät är inne att beträdas. Bestred äfvenledes Utskottets yttrande i szmma punkt, angienrde exekutors skyldighet, att då bvsättning är Ii fråga, efter afslutad utmätningsåtgärd, söka befordra förlikning, eller om denna af fordringsägarne förkastas, låta Jury döma, icke till fordrans förlust, men till anståndsterminerra, hvarefter, vid bristande betalning, bysatining förs! må kunna äga rum. Talaren åberopade andra nationers, och särskolt Danskarnes, stadganden bärom, och tredde, att dessa stått profvet af erfarenheten. I 8:de punkten var afstyrkt det förslag, att gäldenär ej borde få till bysältning hämtas i sitt hem. Talaren ordade nu om den vigt som borde gifvas åt hemfriden och ät den frivilliga lydnaden m. m. Uppgaf såsom skäl till sitt i riste punkten afstyrkta förslag, förekommande af ilska och sjelfhämd. Bestred Utskottets motiv att (i 15:de punkten) afstyrka det uppgifva förslaget till ändring i konkurslagen. Trodde, att den der ej såsom vårdslös och bedräglig gäldenär dömes, icke bör kunna i annat fall åläggas att för sin skuld ansvara med sin person, tfn såvida han sedermera förmögena hevisligen undandöljt arfd eller förvarfi het, hvarmed han i konknorsdomen blifvit ålagd att förnöla sina borgenärer. ITnstämmande i öfrigt med Utskottets tillstyrkandeaf förhöjdt underhåll åt bysittare, begärde talaren återremiss af betänkandet. — Olof Månsson från Blekinge förmente Utskottet ej hafva vederlagt de i hans förslag, rörande ändring i i:sta momentet af Kongl. Förordo. d. 12 Mars 1830, anförde motiver, hvarföre hin eck gaf Utskottet skorpa förebråelser. Upptog till besvarande det af Uishottet framkastade skäl att afstyrka hans motien, neml.: att derigenom skulle upphäfvas hvad Konung och Ständer vid sista Biksdag beslutat: och att ett sådant vackiande i grundsatser ej vore fördelaktigt. Talaren trodde, att det förnuftsvidriga i ett slikt skäl skulle, fulltöljdt och tillämpad, leda till den slutsa!s: Den som en gång handlat orätt, bör äfven så göra allt framgent; pu har N. N. handlat orätt, alltså bör han göra det alltid. Förenade sig med Anders Pålssons fr Jönköpings län vid betänkardet fogade reservation och yrkade återremiss. — Appelqvist fr. Blekinge bestred förhöjning i underhållet år bysatte personer. Ansåg det höra till undantagen, att någon, hvilken, ehuru ban bandlat redligt, likval råkat på obestånd, varder bysatt, och alt uadavtag ej böra afses vid stiftande af lag, den der endast med afseende å de allmönnast förekommande fall bör inrättas. Visade heru flere af Lagut-kottets ledamöter, som sista Rissdag varit ense derom, att hysättningskostrade: sa äro för dryga, nu biträdt förevarande förslag om deras förhöjning, oaktadt priset på lifsmedel sravare minskats än ökats. — Botvid Jonsson erinrade, huroledes Krorars manskap under tjänstgöring ej erhåller mer än 8 sk. om dagen, och ansåg det då ej vara rimligt, att misshushållare eller bedragare skulle, på en fordringsägares bekostnad och utan skyldighet att arbeta. åtnjuta högre underhåll. — Ola Jeppsson från Blesirge Län förewade sig med Olof Mäånssons vtirande och And. Pålssons reservation. — sStrindlund ansåg A. Denielssons memorial svarare åsyfta ait etablera preminum för skälmar, än att hämma bedrägerier 1 penI uinseväs — Förmente hyusättningssrarse Ir2galunda