-RIRBSPAGSUNDERPBÄTTELSER. PlI-num hos Ridd. och Adeln den 9 Juni. I ordning att föredrägas föreföll BevillningsUtskottets betänkande N:o 10, rörande . an OO Finskachandeln: 4 Utskottet hade föreslagit upphörandet af nedsättningen i tullen för Finska varor. Emot betänkandet uppträdde Friherre Sc hultze nheim, hvilken ansåg ctt dylikt afbrott vara alltför häftigt, och anförde flera menliga följder deraf för hufvudstaden, tranpsitohandeln , för grannriket Norge m. m. Friherre Hamilton sade sig inom Utskottet först hafya varit af annan tarka, men, genom flera vigtiga uppsilter åf Stockholms borgarå, funnit sig nödsakad att bitritda pFuralitetens meniug. Friherre Boije, Ludvig, önskade ått hefänkandetymattegaf Ständerna bifallas. Regeringen kunde, då, vid skeendökrestriktioner under en blifvande handelstraktat, understödjas af alla 4 ståndens sammanstämmande opinion, På Norge borde man ej fästa så mycket afseende, att vi för detsamma uppoffrade våra egna ekonomiska intressen. Grefve Horn biföll betänkandet. Friherre Schultzenheim trodde, att Stockholms borgares intressen kunde möjligen. vara alldeles motsatta dem, han tagit sig friheten att försvara. Han erinrade att transitohandeln på Finland redan börjat alt aftaga, och skulle lida ännu mer skada genom detta steg. Norges intresse vore af alla det vigtigaste. Hr Munk af Rosenschöld, E. hade redan vid 1815 års, och sedan vid hvarje Riksdag, framställt de för Riket i det hela menliga följder af så betydligt lägre tull å den Finska, än å andra utländska varor, isynnerhet som de till öfverfiöd kunna produceras i vårt eget land, och här ej blott är frågan om Finska, utan äfven om varor ifrån det egentliga Ryssland, som ofta få begagna tullnedsättning under namn af Finska. Han kunde icke tro annat, än att någon förborgad politisk orsak varit skulden, att man så gynnat ett främmande land framför vårt eget. Men om Ständerne nu begagna sin rättighet att sjelfve bestämma tullen å dessa varor, med undantag af den på spannmål, hvarom Kongl. Maj:t sjelf äger förordna, så erhål!er vår regering derigenom ett kraftigt skäl för afslag å hvad som kan pästås af en annan makt, till fördel för dess undersåtare, på bekostnad af Svenska medborgare. Han yrkade derföre, att R. St.r icke skulle, som Utskottet föreslagit, framföra någon uuderdånig anvåällan, utan i underdånighet anmäla sitt beslut, att intet särskilt undantag för Finland må härefter, i afseende på tuliafgifter, äva rum. Han hade sett i en tidning den öfverklagade undervigten i handeln med Finland bestridas, men förmodar, att Insänsändaren, bland utförselvaror till Finland, räknat de utländska från nederlaget här uttagna och dit förda varor. Hr Rosenschöld trodde icke, att styrelsen ägde rätt, att i diplomatisk väg inkräkta på Ständernes makt och rättighet, att höja och sänka sjötuHen på alla varor, med undantag af spanmål. Denna rättighet borde icke kunna eluderas genom handelstraktater, ty då. skulle Regeringen kunna genom dem godtyckligt bestämma tullen på varor från alla med Sverige handlande länder. Han ville äfven, att det olyckliga handelsförhållandet med Ryssland borde, icke småningom, utan på en gång afskaffas. Hr Rothlieb, A. F., talade för hetänkandet. Erih. Boije, L., fortfor att yrka bifall derå. Hvad Norge beträffar, så hade han ej märkt nägon fördel i ckonomiskt afscende af föreningen; men väl att vi deraf haft skada, och såsom exempel derå anförde han den lemnade rättigheten för hvarje Norrman att öfver gränsen införa 15 kannor bränvin. Han medgaf att regeriogen borde i diplomatisk väg visa omsorg för Nerge; men att för detsamma uppoffra våra ekonomiska fördelar, ville han alldeles icke medsgifva. Frih. Cederström önskade, att tullen måtte få förblifva på samma låga punkt som hittills, och yrkade derföre återremiss. Han påstod derjemte, att Konungen har rättighet att efter behag sänka tullen. Frih. Ehrer borg biföll betänkandet, och erinrade de talare, som yrkat fortfarande af den laga tullen, att förhållandet hade, sedan handelstraktaten ingicks, förändrat sig, i synnerhet genom öppnade nya vattenkommunikationer. Frih. Akerhjelm talade i enlighet med Frih. Schullzenheim oeh befarade, att den öfvergång, som nu blifvit föreslagen, skulle i sin verkan likna ett prohibitiflisystem. Hr at Robsahm förenade sig med Hr Munk af Rosenschöld. Hr Juok af Rosenschöld afstod ifrån aterremissen, då 3 ständ antagit Betänkandet, men protesterade mot såväl Erih. Cederströms sats, att hongl Maj:t äger rätt, att sän. ka iullen på andra varor, än spanmål, som äfven mot Frih. Akerbicim att Kongl. Majil äger alt il diplomatisk väg 2enom ha rdelstraktater förändra den af Ständerne besiämda inl, på bvilka varor som helst. Friherre Hamilton med