UVI TALE TIL BLUE VIA EILA SR NEFTFeRet RFA APFV AVE PRLELEMM af allmänt nyttiga föremål, hvilka nu, i anseende till bristande tillgångar ofta måste helt åsidosättas eller lemnas åt den -ovissa framtiden. Utskottet är öfvertygadt, att samhällets industriella framskridande, sålunda befordradt genom skattebördornas nedsättning och näringarnes understödjande, skall under fredens lugn bereda hufvudsakligaste medlet att uthärda de tyngder och ansträngningar, som i händelse af krig äro oundviklige; men då Utskottet icke tilltror sig att föreslå så djupt ingripande reformer, som i motionen åsyftas, eller bestämma, hvilka till besparing ledande förändringar af armåen och flottan, och hvilka nedsättningar icom de hittils varande anslagen för försvarsverket, böra och kunna utan våda illvä igabringas, har Utskottet trott sig endast böra föreslå Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t vidtaga de åtgärder, som för detta ändamål äro nödiga och möjlige, samt för nästkommande Rikets Stander i nåder uppgifva, hviika besparingar, som der:genom kannat eller kunna åstadkommas. Vid föredragning inom Utskotte: i en stund, då icke mindre än :1o af Utskottets ledamöter voro frånvarande, har ofvannämde projekterade betänkande fallit för 13 röster emot 12. Efter en så oväntad, af tillfä!ligheten helt och hållet beroende utgång af denna sak, hade jag smickrat mig med det hopp, att Borgareståndet, som visat så omisskänneliga prof på omtanka och pit vid bel handlingen af de vigtigaste riksdagsärenderna, skulle tl närmere skärskådande hafva upptagit det från StatsUtskottet inkomna, motionen ogillande svar. En i allmänhet sträng granskning af de fleste Utskottsbetänkanrden i maktpålisgande frågor, torde kunna anses så mycket mer a nödvändig, som, utom det t att en del ledamöt-rs frånvaro stundom föranleder beslut, hvilka icke, under ett fulltaligt Ut-kott, stulje hafva ägt rum, man, äfven med all aktning för de särskilte ståndens represenianier, måste medgiva att åtskillige bi: and dem äro moraliskt jafvige t pröfva och afg göra vissa riksdacsanege lägenheter. Mången, har, som en fölid af sin enskilta ställning i samhället, bildat sig en opinion, hvilken förkas bvarje tankeyttring, som i mer eiler mindre må). anses vara för de maktägande misshaalig. Det var denna opinion som sökte altinom StatsUstottet förhindra all verkan af min teml ligen allmän! gillade motion om umbärligheten af Linieflottan, och Skärgårdsflottans framför den förra ägande företräde, då jag, i det afgörande ögonblicket, ! lyckligtvis fana utväg, att ganom den modifierade framas tällning, som efter omröstning bef Utskottets beslut i detta särdeles vigtiga ämne, vinna det förnimsta af hvad jag med sistnämde motion åsyftat. Hvarje oväldig granskare skall utan tvifvel finna, att ofvan anförde förkastade betänkande är affattadt i de mest moderate termer, och att det inwvehåller den enklaste sanning, hvars frimodisga framlöggande för styrelsen blifvit genom omständigheternes tvång, af största vigt för nationen. Att regeringen deråt skulle hafva lemnat en förtjent uppmärksamhet, förekommer så mycket mera sanrolikt, som det säkerligen icke undfallit Regeringen, att intet spår af partisinne kan upptäckas hos dem, hvilka vid denna Riksdag talat emot närvarande militärsystem, och att, såsom Regeringen icke, utan ait periklite: a den på nationens förtroende ankommande moraliska kraft, som ingen styrelse utan olagenhet saknar, kunnat vägra ett rättvist afseende åt en med sans och varsamhet framställd önskan, hvilken leder sin upprinnelse iche allenast från någre reprsentanters individuella åsigter, utan från det allmänna länkesättet, grundadt på der ögonskenliga oformligheten, att under en ohestridlige va imåga i ett af naturen fattigt Jard möjliga besparingar, ech underhålla ett verk, utgående från andra principer än dem, som föreskrifvas of en, med hänsigt till landets torftighet ailtid erforderlig hushållning. Det är ett stort i att vi iii vyn statsansiag för vikavdet at inskränkför ni5 . Lör at som hjuder, alt icsevaranide at fädernes: I nävon Oläsen 7 bildandet pr ett ifrån att underkänna den på ke för stor anse nå; landets sjelfständigbet, uppoffring, har man fast mera iroit sig hylla denna pligt, då man vill belorera en söcan d po sition allt hvad, med ledning a! densamma, i anslagsväg meddelas, ait h ven kallsir nigbet derföre må ot : rv Gt roar iga beho! påkallad lå