Aftonbladet – 16 juni 1834, sida 1

tanko, Fremumeration och utgcin:rs I Biadcos Kowtor vid äsngaben och Kssönsvid Söderaalmstorg. Annonser emsotVIK ÄR TEA Lå SE VA fena ON FUN KOR i OO AHN 4 an PIRSNAGSUNDERRÄTTELSER. I restes plenum den 5 Juni. Detta plennm hörjades med en diskussion öfver ett betänkande, hvar: Statsutskottet hade afstyrkt en motion af He Milling, att hus och tomter i städerna, som tillhöra Aronarv, eller blifvit inköpta för andra allmänna hehof, borde till staden ntgöra samma utskylder som enskilte. 1HHalling ttveckI fade rödvävdigheten deraf, alt rättigheter och skyldigheter borde motsvara hvarandra, äfven i detta hänseende, och yrkade att i anna? felt alla pubiika ; hos måte nu! teslotas från de rälösheter, för hvilka de enskilte betala afoifier. Uti billigheten af denI nå åsigt instämde äfven Arr Strehlenert, Justelius, Ilessle, Holm, IVijk, Höök och Hallgren, hvilket föranledde återremiss. LÄNET TILL UPSALA BIBLIOTEK. StatsUtskottets Betäntande, bvari Kongl. Maj:ts proposition om afskrifnng af Upsala Akademis skuld till Riksgäldskonvtoret bifvit Hstyrkts men under tillstyrkan af 3 års förlängdt. anstånd med de föreskrifva kapitalafbetalninzarne och hefrie:se från räntan af återstående bnet uvcer samma tid, kom nu i ordningen. Arr ffolm. Höök, Rubin, IV edberg, Björk, Linderholm, Santesson och tHallgren walade I samma nktoms som bhetarkandet. — Hr Broi vallius : deremoöt yrkade skriftlicen bifall till dena Kong. propesitionen. Den så edaee praktfulla hbyggraden var på det hössta af behovet påkallad. Ait de ov. blifvit dyr kunde ej nemera hjelpas. Det vore för öfrigt ey Akademen uten Staten, som briljerar med densamina, och den begärda uppoffringen vore säledes ej för Akademien. biblioteket tillhör visserligen Ahkad: men, men Akademien tillhör Stater och följaktligen borde Stalen lemna det äskade bidraget o.s.v. — He fialling trodde ej, att Akadermien chade någon vinst af practen. Alitför mvcket bade redar: ägt tt emot hehofvet. Om RBRiksgäldskontoret hade tillfälle utlåna penrinsar, skulle han medgifva anstvind. men nu vore förh ndet ej så. Fick Akademien förlagd bets ustid, så kunde ala Rikeseldskontorets gebilorer med samma skäl begära det. Tillstyrkte afslaz till betänkandet i sin belhet. Om Akademien eller dess styrelse härigenom stulle råka i förlägenhet, så fick den skyila sig sjelf, som begått det stora misstaget att bygga mera, än den haft råd tll. Taiaren trodde att man, för exemplets skull, ej bo:de förhjelpa Akademistyrelsen ur denna förläget het. Här instämde Er Forssberg m. tl — Hr PetreZ skulle visserligen önskat, att Akadem:en på elt eller aunat sätt kunde hjeipas utur sin förlägenhet; men ville, med hänseende till hvad representanten från Upsala yttrat om behofvet.af denna byggnad, upplysa, att hans mening ej delas af den stora allmänheten. Biblioteket hade lämpligen kunnat orymmas 1 det närbelägna slottet, hvars murar or skyldra med tomhet inom sig. Stor hesparing hade derigenom vunnits, Akademiens förläsenhet undvikits, och Upsala kunnat framvisa en af de vackraste hiblioteksbyggnader, som någonstödes funnits. Vid votering beslöts återremiss mea stor lait KONSULATSHUSET I TANGER. Härefter förekom Kon-ti tutions-Utskottets memorial i anmärknings frågan rörande konsulatshuset i Tanger. Af uppgifne orsaker hade Utskottet förklarat sig icke bafva funnit skäl att den meddelade anmärkningsåtgärden godkänna — Hr Ekerman kunde ej gilla de skäl Utskottet anfört för att. ej upptaga anmärkningen. Man hade åberopat General-Konsuleau Ehrenhoifs medellöshet; men huvu dermed kunde förhålla sig, vore vårt samhällsskick ej sådant, att Kongl. Maj:t kunde meddela atskrifning, hvilket endast tillkom Rikets Ständer. Yrkade återremiss. — Hr Helsingius, m. fl. förenade sig deruti. Hr Björk ville ej bestrida åle: remiss, men frågade hvartill den skulle tjena. Meningen hade varit att uttrycka en opinion, och det hade skett. Medlen hade blifvit dragne ifrån sin bestämmelse geuom General-Konsulen Ehrenhoffs förvållande, men cj genom Stats-Sekreterarens eller StatsRådets. Först sedan Ehrenhoffs tilltag blef bekant, kom alskrifning i fråga. Hans skyldighet att ersätta var gifven, men sättet huru. denna ersättning skulle kunna utgå, blet en annan sak; enda medlet dertill var alt hålla inne af hans Konsulats-arfvode. AU entiediga honom, tillhörde ensamt Kongl. Maj:t. Utskottet hade varit af den mening, att hvad som skett, endast föll Elrenhoff till last, och att således 30 S. BR. O. vj härtill varit tilli mollis. — Hr Wed