Aftonbladet – 14 juni 1834, sida 3

Alt Författarinnan till Teckningar ur hvardagslifvet, genom framläggande af ett nvtt arbete inför allmänheten, ändtligen uppfyller de lifliga önskningar, som under vågra är allmänt blifvit yttrade i detta afseende, är säkert en af de angenämaste underrättelser, vi kunde lemna hvarje vitterhetsälskare. Man hade allmänt bört uppgifvas såsom orsak till den Jånga tysnad, Författarinnan iakttagit, att hon, uppmuntrad al det bifall, allmärbeten en gång skänkt henne, men 1; pfattande detta bifall på ett sätt, som tillkommer det verkliga snvillet, hvilket alltid anser sig hafva ännu ett mål att upphinna, bade föresatt sig all d:öja med något nytt arbete, tills bon deri kunde nedlägga frukten af ökade knoskaper och en ånnu mesa riktad erfarenhet. Vi hafva hört en och annan, af detta för mången så efterföljansvärda skäl, hämta någon anledning till den farhågan, alt vinsten ) soliditet och gcdiegenhet tilläfventyrs skulle ske till någon del på bekostnad af detta träffande, intagaude, naiva, detta Fru Lenngren på prosa, om utgjorde hufvuddraget i de förra teckningarne, Det blir då en så mycket större tillfredsstöllelse för Läsaren, att nu öfverallt bemärka det ena, utan att sakna något al det andra. Det är en enkel, anspråkslös, men, det behöfver icke sägas, ganska klok Guvernant, Mamsell Bönnqgvist , om denna gången uti en berättelse kallad: Presidenten och hans Döttrar, ger åtskilliga taflor f den högre sferen i sällskapslifvet, med sin uppfostran, sin umgängeston och sina nöjenz allt måladt med denna fisa, men säkra pensel, sanna: färgläggning och lefvande gruppering, som vi icke behöfva beskrifva, helst vi i dag blott hade ämnat att lemna en notis, ieke en recension, hvartill vi förbehålla oss, att vid ett annat tillfälle få återkomma.