Aftonbladet – 14 juni 1834, sida 2

Men jag återgår till verkliga ämnet, neml. Vice Talmannens memorial, som i hufvudsak innefattar ingenting annat än tillstyrkandet af allt som blifvit begärdt för 3:0je hufvudtiteln, eller landtförsvaret. Jag vill då, för att undvika vidlyftighet, icke ingå i någon undersökning om försvarsverkets allmänna ordnande. Man torde påstå, att en bonde ej kan begripa det; och för min del medgifver jag det äfven, ehuru jag i min enfald tror mig böra göra något afseende på den allmänna, icke otydligt uttalade tron, att vår, 1 förhållande till folkmängden talrika stående indelta arme kostar landet för mycket att underhålla, och kunde tåla någon nedsättning. Men om jag ock kunde åsidosätta detta förbållande, af misstro till min förmåga att bedöma dylika angelägenheter; om jag antog, att det antagna försvarssystemet vore det rätta; och om jag dertill medgaf, att man borde sätta tro till det ofta nyttjade, och nu af Vice Talmannen, med särdeles högtidlighet oss meddelade skäl till förökede anslag, då han säger: Att Konungens propositioner innebära påtagligen omtanka att förekomma, ja! alltför sannolika framtida olyckor. Om jag sålunda ville medgifva, att lydnadens pligt hos representanten med något verkligt skäl kan påyrkas framför pröfningens; då må det väl dock icke misstyckas, om jag fäster så mycket skarpare blickar på detaljförslagen, när jag lemnar hela principgranskningen åsido. Men hvad finner jag då? Jo! Vice Talmannen vill ökade anslag för Topografiska korpsen, under det att vi alla i våra hemorter se unga indelta officerare -utan sysselsättning, hvilka skäligen aldrig borde kunna Önska sig bättre tillfälle till undervisning, än den som v. Talmarnen uppzsifvit såsom hufvudsköl för nyttar af denna korpsens ökning. Vice Talmannen vill särskilt avslag till Raketbatteriet, då vi Ukväl veta, att, under fredev, Artilieribefäölet äger en så rund tid emellan semestrerna, att de väl kunde lära sig äfvem den exercisen, och att hvad manskapet angår, enligt sakkunniges yitrande, raketexerCisen ej är konstigare än den öfriga, då vi nu vete, alt vi äge mer ständ:gt artil! än som för Ge kYVIGande och åkarde krvigsbatterierna kan ifrågakomma; då vi dertill vete, att, för fotbatteriernas stridbarhet, man i alla tider ansett en så bort öfoing beböflig, att man kuvnat med blot vågra man gamla artillerister vid kanonen bjupa sig med infanteri; då synes mig äfven i detta fall, hela detia begärda anslag kunna intagas i urderhållsanslaget för Artilleriets fredefat