Aftonbladet – 13 juni 1834, sida 1

pl UCcuttr OldAAlIf. HDCTANKaUUuCt KUNAC aCSSNtom endast blitt va lagd till handlingarna och likgilltigt vore, om detta ske i dag eller om 6 veckor härefter. Frih. Boije, Ludvig fann det förunderligt att höra en ledamot berätta hvac KonstitutionsUtskottet beslutat, innan protokollet vore ju steradt, och omtala hvad ett annat ständ ämnade besluta Han hoppades att Hr Landtmarskalken vidhåller sin makt att föredraga frågorna i ordning. Riddarhus Sekreteraren upplyste, att ståndet förr, då en fråga för tredje gången: föredragits beslutat, att densamma ytterligare borde hvila på bordet. Grefve Cronhjelm sade sig vilja afstå ifrån sitt yrkande, i händelse Hr Landtmarskalken vid frågans föredragning ville föreslå dess ytterligare hvilande. Derefter återgick man till ordningen. Friherre Ebrenborgs Statslåns-förslag. Hv. Hohenhausen fann ej tillräcklig säkerhet uti förslaget, hvilket dessutom vorc af föga nytta, då man lånar upp, penningar från kassor och enskilta, och derigenom beröfvar många låneutvägar på dessa håll, för att bereda sådane åt andra d.v.s. man tager med den ena handen och ger med den andra. Han trodde cj att penningar kunde erhållas mot 5 proc. Frih. Boije, L. crinvade, att alla gravationer å g:de bufvudtiteln borde betäckas, Hvarföre, frågade han, upptaga lånet inom landet? Man kan utrikes få lån ä 4 pet. då man har 2 pct. till amortissement. Han anförde vuru fördelaktigt näringarne höjt sig sedan 1809. Frih. Cederström, Jak., trodde, att lånet måste lega till grund för ett ytterligare anslacr, annexeradt å gde lufvudtiteln. Han hemställde till Stats-Utskottet, huruvida hans (det så kallade konstmästerliga), eller Frih. Ehrenborgs förslag medförde största vinsten... Hr Cederschjöld: Om anslaget skulle användas både till ränta och amortissement, så skulle understöden förmodligen lemnas alldeles till skänks, och då måste denna motion blifva särdeles välkommen för alla dem, som längta att få del af statsmedlen, och äfven för regeringen, som derigenom finge ökade medel att lifva dessa förhoppningar, Talaren ansåg realisationen icke fordra någon förändrirg-i den hittills bestående lånerörelsen, och honom syntes, som den afmotionären betygade ömheten för bankens cch realisatiokens bestånd endast vore en gles slö.a, hvarigenom: trängtan efter statslånssystemets infö-rande nog tydligt framlyser. Talaren visade, att sedelemissionerne efter 1789 och 1809 årens krig, hvilka motionären påstår hafva lyftat vårt lands jordbruk och näringar, varit menlige icke blott för kapitalisterne, utan äfven för näringsidkarse. Den tillkonstlade tillökningen af kapifaler kade vållat en tillväxt i lyx, öfverflöd och all slags konsurmmtion, som uppslukade större delen af den ökade produktionens afhastning, och mångenstädes fortfar att tära på det förut samlade kapitalet. Talaren Aror ej med motionärer, att, om man i större skala komme jordbruk och näringarne tillhanda, kapitaler skulle skapas, som inverkade på det allmännas väl. Verkningarne kunde väl cj blifva annorlunda, än efter 1789 och 1809 årens sedelemmissionen. Hvar äro de kapitaler, som derigenom blifvit samlase? Vår tid, fortfar talaren, bär ott ojäfaktigt vittne, att det folk, som blifvit bäst begåfvadt med statsskuld, högst klagar öfver tyngden af ess hörda Om man äfven 1 vissa länder finner industrien och välmågan tilltaga, sedan staten blifvit fördjupad i skuld, så kan deraf ej slutas, att statsskulden är orsaken till industriens och välmågans tillväxt. Han hade sig cj bekant, att man någonstädes upptagit statslån för att bortskänka åt nDäringsidkare.. Det vore genom kloka författningar och genom lossaudet af alla onödige. band industrien bättre kunde uppmuntras än med avslag och statslän. Motionären bade yrkat, att anslaget äfven må blifva gällande för odlingslånen. Dessa lin hafva hitills dragit ränta och kapitalafbetalning. Om dessa oncra försvinna, huru skulle Banken erhålla etsättning för sin förlust? ElHer skulle detta anslag utså af Bankens vinstmedel, och sålunda utgöra eu almosa till jordbruket? Mstionären hade slutligen sagt, att om någonsin statskrediten skall blifva begagnad hos oss, så måste den framställas under sådana former, att man gcnast inser dess fördelar. Här fann man tydligen, att det egenuliga målet, hvartill motionären sträfvade, endast vore införandet af statslånssystemet. När han nemligen sett, huru regeringens bemödanden att införa detta system genoni tredje bufvadtiteln ej lyckats, sä skulle försöket nu göras på annan väg, nemligen genom den nionde; ctt försök så mycket bättre beräknadt, som det genom lockande förespeglingar tog de heslutandes enskilta fördelar i anspråk. Talaren vågade likväl hysa det förtroende till dessas klokhet och upplysning, att de ej låta förvilla sig af det bedrägliga skenet. Det hade troligen ej) undgått: deras uppmärksamhet, att armodet just är störst i de landsorter, hvarest lånesystemet gjort sig mest gällande: Det syntes talaren, att alldeles detsamma kunde utträttas derigenom, att Kongl. Maj:t disponerar Tilelns 100,000 Rdr hädanefter som hittills. Hela skilnaden är blott den, att i senare fallet skedde utlåningen enligt Reglementen, under uppsigt af Rikets Ständers egna fullmäktige: och i det andra mera godtyckligt af K. Maj:t, naturligtvis med förmånsrätt för dem, gom hunde hafva lyckan att vara särskilt kände af rådgifvarne. — Friberre Ehrenborg anförde, att till lycka för hans ringhet säsonr motionär funnos några praktiska bevis för systemets förmåner att hämta från Frankrike, England, samt andra orter. Han besvarade Hrr v. Hohenhauscns och Cederschjölds anmärkningar, samt understöddes af Frib. Boye, Ludvig, hvilken derjemte yttrade, att han, gaf företrädet åt Frih. Ehrenborgs system framför Frih. Cederströms, emedan det förra var nyttigt för näringarne. Grefve Horn önskade, att någon lättnad kunde vinnas för näringarne genom Frib. Ehrenborgs förslag, men förstod ej fullkomligt, huru ändamålet derigenom kunde vinnas. Han ville tillstyrka motlicnen, så vida han kunde förvissas om uredlens ändamålsenliga användande, och endast att vilkor för detsamma föreskrifvas administrationen. Hr Grefven talade i sammanhang härmed om kapitalisternas öfverdrifna anspråk och stora förmåner. Hr Eefvån talade för förslaget, samt påstod att systemet, som ej vore ett assistans-system, hade en bestämd aritmetisk riktighet. Bristande kredit, föranledd genom myn4 a OK 1 . tfoötehahakn do oo 4 or alla a RA RA a