Aftonbladet – 12 juni 1834, sida 3

följa till RiksStånden, vara förbundet att icke bifalla Hr Notarien Hjertas begäran, så vidt den rörer tryckningen af de Utskottets protokoll, hvilka, enligt 2 . 4 mom. 2 punkt. tryekfrihetslagen, icke få, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Med Hr Biskopen af Wingård delar jag ock tvekan derom, huruvida KonstitutionsUtskottet ensamt är den vederbörande, som äger att afgöra, buruvida de StatsRåds-protokoller, hvilka, under granskningen af anmärkningar, till större eller mindre del i Utskottets protokoll intlutit, få till tryckning utlemnas. Den princip, som grundlagarne antyda, att icke af StatsRåds-förhandlingarne offentliggöra något annat, än det som af KonstitutionsUtskottet blifvit, på grund af 106 eller 107 35. Regeringsformen anmärkt, synes mig ovägerligen förbjuda utlemnandet åt enskilt man och genom honom åt hela allmänheten af de KonstitutionsUtskottets protokoller, som innefatta granskningen af anmärkningsfrågor mot StatsRådets ledamöter, så vidt dessa icke föranledt någon anmälan hos Rikets Ständer. Denna grundsats har ock, vid föregående Riksdagar blifvit af Konstitution: Utskottet städse iakttagen, — återstår således blott den frågan, om icke åtminstone de protokoller, som angå fastställda anmmärkningar, borde för den offentliga pressen vara tillgänglige, och deremot anser jag intet annat egentligt hinder vara, än det redan här efvan anförda, nemligen Utskottets förut angående reservationer fattade beslut. Det vore, i mitt tycke, oformligt och högst inkonseqvent att medgifva en enskilt tidningsredaktör hvad som biifvit Utskottets egna ledamöter förvägradt. För min del älskar jag ingen onödig mystifikation, och skulle ej ogerna medverka till häfvande af det förra beslutet, hvaruti jag endast vilkorligt deltagit, så framt detta upphäfrande icke vore förbundet med den största Riksdags-oformlighet, hvarpå detta Utskott, de konstitutionella formernas nårmaste vårdare, väl icke bör lemna ett klandervärdt exempel. — Jag anser således det svar böra lemnas Tit. Hjerta, att Uiskottet dels af grundlagarnas anda, dels af redan fattade beslut om vägrad tryckning af enskilta reservationer mot Utskottets betänkanden i anmärkningsfrågor, finner sig förhindradt att bifalla hans begäran om utbekommande af Utskottets protokolier i berörde frågor, men att Utskottet deremot finner intet hinder af grundlagen lagdt för utlemnandet af de protokoll, han begärt, angående Utskottets öfverläggningar öfver grundlags-förändringar. Hr Cederschjöld: Utskottet är väl rätter vederbörande i fråga om egna protokoller. Dessutom tycker jag, att Utskottet icke borde så envist söka hindra offentliggörandet af dess förhandlingar, då det hinder, som tryckfrihetsförordningen lägger deremot, kan af hvem som helst undanrödjas med 100 Rdr:s böter; en utväg, som vi icke längesedan sett begagnas för offentliggörandet, till cch med af utdrag ur Hemliga Utskottets och sjelfva Statshadets protokoller. Professor Agardh: Utskottet har förut erkänt vigten och angelägenheten deraf att ej läta komma till Stiändernas kunskap någet annat än det nödvändiga. Skulle man nu lemna något derutöfver åt Tidningsredaktören, och, genom honom, åt allmänbeten, så förtjente måhända ctt sådant handlingssätt att högt ocilias. Grefve Spens: Der amnärkning cj blifvit fistställd, tyckes det falla af sig sjelft, att protokollet ej bör extraderäs. I andra händelser åter, vore utlemnaudet väl litet inkonseqvent, med hänsigt till majoritetens beslut i motsatt anda, men alldeles icke grundlagsvidrigt. Man ser ju att Riksdagsbeslutet ej åtfoljes af reservationer, och dock inflyta dessa i protokollerna som tryckas. :; Med Professor Agardh instämde Biskop Faxe, Hr Helsingius, vice Talmannen Jon Jonsson och Hr Strechlenert, hvilken senare tillade att Utskottet, redan bundet genom sin förra vägran, numera ej syntes befogadt att handla i kontradiktion dermed. Hr Cederschjöld: Man tror sig genom förhemligandet förekomma missnöjet; men man skall tvertom, underhålla, öka och reta det. Om det kan stillas, sker sådant säkrast medelst ett öppet framläggande af Utskottets handlingssätt och handlingsgrunder. i Friherren Ordföranden: Jag medger gerna att publiciteten vore nyltig både för Utskottet ech för saken; men grundlagen uppställer hindret: Enligt 107 9. Reg.-formen, äger Utskottet att endast för Riksens Ständer tillkännagifva hvad det anmärkt. Jag rättvisar den välvilliga afsieten.. Då likväl Utskottet beslutit att inskränka tllkännagifvandet för stånden blott inom resultaten, kan eller bör det rimligtvis ej utlemna diskussionerna till tidningsskrifvaren. He Cederschjöld: Jagyrkar ej ullemnandet såsom allmän princip, nian alienast offentlighet för Utskottets öfverläggningar under debna Biksåag och till närvarande siund 3 Biskop af Wingard: Pr torfölid, och denna, genom ia sjudikatet leder snart till ciAnders Danielsson: Jag skottet fann för 1 av hade vi bliciteten nå närkuin klarats votering Riksdags4 eådan omröst de, 1 ennan gjor(4j) dåd diskussionerna inrä justerade propositioner. : rd SN i Aase af Konless Öfrörägor rörande ej vill, röste nej. nej, bommer särskilt a! ma u S da och Hiksens Ständer til tr mc FRIN OR sla emnas, er