Aftonbladet – 12 juni 1834, sida 1

dal aniörde, all han, för sin ringa del, icke kan finna skäl att gilla Hr Montgommerys förevarande motion, son synes gå ut på, mera att försvåra än lätta folkets bördor detta fall. Icke heller ansåg talaren sig kunna godkänn Utskottets betankaude, hvars tendens synes vara att hyll det stationära systemet och att snart sagdt med sofisme bortresonera allt hopp om reform till förbättring ech lättnac Deremot biträder Hr Dokt. Gr. Horns nyligen på Riddarhuse afgifna anförande, och önskar samt tillstyrker en betydlig indragning af indelta armåcn, eller någon förändring i af. seende på armåeen i allmänhet och särdeles gardesregemen ternes granna, och följaktligen dyra bedlädnad, hvarigenon ändamålet: besparing och lättnad i folkets utgifter vimnes Och om detta icke sker, om Svenska folkets nödställdhe icke behjertas, och om någon lättnad i dess utgifier ick vinnes, så — ylirade talaren — förutser och frukta jag, att vi prester, den oskyldige med den skyldige, få upp bära mycken skuld derför af våra åhörare, som billig vänta och fordra, att vi, som bäst känna deras belägenhet ofta nog betryckt och sorglig, böra samvetsgrant och fader. ligt bevaka deras bästa. Hr Doktorn bad derföre på de ödmjukaste, att, om denna hans afsigt delas, Hrr Biskopar såsom chefer för ståndet och i det lyckliga tillfälle att när. mast nalkas konuugatronen, värdes der nedlägga underdåniga förbörer derom; ty man tänker och tror, att Hrr Bi skoparnes gällande förord bos Kongl. Maj:t kan åstadkomma och verka mycket godt — Doktor, Moråen-: utan at! begära ändring uti hvad Utskottet föreslagit, ville talaren endast till protokollet hafva anmärkt, att han anser Grefve Horns reservation 1 flere fall förtjena uppmärksamhet, och att Hr D:rn, hufvudsakligen af det skäl, som först sig framställer och säkrast kan bedömas, eller de stora och vid hvarje Riksdag ökade kostnader, dem försvarsvorket förorsakar, tror det vara ganska angeläget, att statsmakterna ju förr desto hellre äro betänkte På en förändrad organisation af armeen. Häruti instämde Prosten Nordin, Doktor Nibelius: gillade hvarken motionärens åsigter, icke heller till alla delar regervanters, Grefve Horns. Men, då hos den upplystare delen af nationen i allmänhet den öfvertygelse synes hafva gjort sig gällande, äfvensom den af sakkunnige män inom Utskottet blifvit yttrad, att vår indelta armåe, ehuru tryckande dess underhåll för landet än är, likväl icke motsvarar sin egentliga bestämmelse, den att vara en tjenlig stam och skola för beväringen, samt att detta ändamål säkrare skulle vinnas, genom en reduktion i numerären och en sorgfälligare öfning och undervisning af det återstående antalet, som derigenom skulle kunna erhålla den färdighet, denintellestuela och dermed förenade moraliska förmaga att blifva skickliga instruktörer och Iledare för det konskriberade manskapet, så hade jag trott att Utskottet bort tillstyrka Riksens Ständer att inför Kongl, Maj:t frambära den underdåniga önskan, det sådane åtgärder till en förändrad armtens organisation måtte vidtagas, som för vinnandet af det här antydda syftemålet äro mest lämplige. Prosten Åstrand förenade sig med Doktorerne Moren och Nibelius. Häruti instämde Doktorerne Ha sselroth och Grenander. Fältprosten Bjursten anförde några ord om anledningen till den reservation han afgifvit mot förevarande betänkande. — Biskop Franzån: hvad saken angår ville talaren ej yttra sig derom, då den redan är afgjord; men i anledning af Doktor Lindahls hemställan, att Biskoparna skulie frambära inför konungen någon önskan i detta hänseende, måste Hr Biskopen förklara, att han ej kan finna sådant lämpligt. Det skulle ske antingen offentligt eller enskilt. Om det skedde offentligen, vore det stridande emot Riksdagsordningen, då Biskoparne ej utgöra en särskilt korps, utan äro prester såsom andra; men vore frågan om ett enskilt företräde hos H. M. Konungen, så påminte Hr Biskopen sig Riks-Rådet Skyttes råd till den store Gustaf Adolf: att ej höra på prester i sådant som cj angår kyrkan. Detta vore äfven talarens tanka, att presterne ej bora blanda sig i sådant som ej tillhör deras kall; då blifva de mera trodde i det som dem egentligen rörer. — Doktor Björkman: Förslaget rörande beväringsmanskapets införlifvande med indelta armåen mötte inom Utskottet allmänt motstånd. Men i anledning af detta förslag gjorde sig en annan åsigt om indragning af en del af indelta armåen m. m. ibland många gällande. Gvefve Horn har i sin reservation framställt denna, hvilken Bondeståndets enhällighet gjorde till mincritetens. — Afven talaren delade densamma då, och delar den ännu, men reserverade sig icke, i anledning af en viss villrådighet. Hr Doktorn är nemligcen ej fullt öfvertygad, huruvida en uaderdånig anhållan från Rikets Ständer om de önskade förändringarna uti armeen vore Passande och behöflig hos en konung, hvilken såsom Europss störste härförare bättre än alla andra äger både vilja och förmåga att sjelf bedöma bästa sättet för sitt rises försvar. — Prosten Ödman hyste ej den förhoppning, att en förändring i indelta armeens organisation för det närvarande kan ske: men ville dock uttala sin opinion, att bördan deraf är ganska tryckande för landet, och ser icke, hvarför man ej kundei bönväg göra cen underdånig hemställan härom. Ibland Bondeståndet har förslaget funnit motsägelse egentligen derföre, att de trodde, att nedsättningen af numeriären 1 indelta armåen skulle hafva till påföljd en längre exercistid för beväringen; men detta är cj så farligt. Visst är att indelta armåen såsom stam, för det närvarande, ej motsvarar ändamålet. Lektor Laurcenius delade i hufvudsaken Grefve Horns, i dess reservation, framlagda åsigter, och tog sig den friheten att upplysa, i anledning af hvad Dr Lindahl anfört om den svårighet, som för oss skulle uppstå, att inför yvåra åhörare försvara vår underlåtenhet att söka tillvägabringa en indragning af den kostsamma stående armeen; att, i Utskottets afdelning, det just varit Bondeståndets ledamöter, som bestämdt och gemensamt bestridt all sådan indragning, oaktadt i afdelningens förslag till betänkande icke var ringaste fråga om utsträckning af Bevåringsmanskapets exercisskyldighet. Prosten Stenhammar instämde med Doktor NiBelius, hufvedsakligen i åsiot af ämnet. Prosten Rosen var äfven i början af deras tanka, som yrkade den Indelta armcens reduktion til hälften eler 1-3:det