Aftonbladet – 10 juni 1834, sida 3

De sammansatta Bevillningsoch Ekonomi-utskottens åtgärd att tillstyrka förbud mot konstapparater vid bränvinstillverkning, synes vara på god väg till celebritet. Vi fiona.i Norska -Morgenbladet med sista posten, början till den vandring, detta märkvärdiga beslut utan tvifvel kommer att göra i utländska tidningar. Morgenbladet rillägger, vid refererandet deraf, följande reflexion: På Storthinget 1820 uppstod fråga, huruvida bränvinsskatten i Norge, hvilken utgår efter panverymden såsom måltstock för produktionen, borde förhöjas för pistoriska verk, i anseende till den betydligt större tillverkning, som kan åstadkommas med sådan redskap; men något beslut i denna fråga fattades icke, ehuru det endast kunde hafva gått ut på jemnlikhet i beskattning, emedan Storthinget icke ville lägga skatt å den industriella upplinningsgåfvan. Man har sett förslag till förbud mot bränvinsbränning, framkallade af missförstådt nit för nykterhet; men att under tillåten produktion, likväl förbjuda bruket af de ändamålsenligaste redskap, är en besynmnerlighet, hvarpå, såsom vi hoppas, detta århundrade icke lärer hafva att uppvisa många exempel. H. E. Or Grefve af Wetterstedts bekanta yttrande på Biddarhuset under debatterne rörande utgiftsbetänkandet, att H. E. aldrig fruktat för räkenskapsdagen, men allraminst nu, då han nyligen fått en sorglig anledning attsöka lugnet, ger samma tidning anledning till en opinionsyttring, hvaraf man tycker sig kunna sluta till det sätt, hvarpå i Norge ledningen af detta lands diplomatiska angelägenheter bedömes. Meningen — säger Morgenbladet — af detta tal om sina egna privata förhålianden, sin hustrus död, synes ej kunna vara någon annan än den, alt Statsministern nu verkligen ämnar taga afsked; ty han kan icke, genom en falsk allusion derpå, harva velat liksom bedja om nåd för sig. Hr Grefvens afgång komrimer förmodligen icke att väcka stor sorg I Norge. Såvida det unionsoch konstitutionsvidriga törhållandet, att den Svenske Ministern också besörjer de Norska diplomatiska angelägenheterna, för framtiden skulle fortfara, så vore dock måhända icke stort att vinna vid ett ombyte. En Svensk sockerfabrikant lärer nyligen gjort en upptäckt att raffinera 1 socker utan begagnande af blod.