innes, der en sådan bekladning. blifvit antagen — kan Talaren likafullt ej frångå den öfrertygelse han hyser, att mångfald och brokighet, såsom varande oundviklig följd häraf, skulle komma att menligt inverka på ynglingen som egnar sig it soldatyrket; anmärkte att vi ej lefva i samma enkla oskyldiga tider som den store Fältmarskalken Stenbock, samt betviflade slutligen den vinst, Utsk. påräknat, ifall förslaget vore verkstiällbart. Domprosten Doktor Heurlin ansåg projektet medföra säker besparing, men äfven om det skulle medföra uppoffring, skulle talaren dock biträda det för det goda ändamålet af Provinsdrägters antagande: att Stats-Utskottet aldrig hade tänkt ålägga, utan bloit hemställa detta till de konskriberade, så att de sjelfve ägde att fatta det beslutde finna vara för sig bäst och fördelaktigast. Hr Doktorn skulle för vinnandet håraf icke ens fråga efter b-sparingar, ty äfven meden högre statsutgift skulle e r betydlig nationalvinsi uppstå. Penningarne, som de:-sutom årligen från landsorterne uppgå i skatt till hufvudstaden, men mycket långsamt, samt till en högst obetydlig del äterkomma, skulle äfven i och för denna sak ej vandra ur provinserna. — Prostarne Örnberg, Ahlqvist och Lyth med flera ledamöter förenade sig häruti. Biskop af Wingård hemställde till den föregående talaren, som alltid vet att gifva auktoritet åt sina meningar, om detta annars förtjenstfulla förslag kan stå tillsammans med den försäkran som i 1812 års beväringsstadgar är gifven, nemligen att kläda och utrusta Beväringen i likhet med den indelta armåen; hvaruppå Dr Heurlin svarade: Lika så väl -som de nu skaffa sig skor och strumpor sjelfva, kunde de ju äfven förse sig med. byxor och rockar? Prosten Mittag: En nattonaldrägt ger stöd åt de urgamla hedervärda scderna; kan ideen realiseras, vore det sålunda vål; jag bekänner mig dock hafva skrupler om verkställigheten, emedan jag fruktar en täflan om drägternas finhet, som skulle verka ofördelaktigt. Prosten Stenhammar: Den stående armtens uniformer kunde väl ej reduceras till den enkelhet s m.-Beväringens, men om den antoges, skulle man få finna att mod och tapperhet trifvas i Svensk mans bröst, utan all den prakt som nu användes. För Indelta Armeens vapenöfningar hade ett anslag af 85,000 Rdr blifvit äskadt, hvilket Utskottet likväl afstyrkt, under förnyadt åberopande af stats-verkets, i förhållande till behofver, etillväckliga tillgångar. För saken talade Domprosten Holmström ungefär sålunda: Att han i allmänhet hyser den grundsats, att man, i ämnen som man ej känner, bör söka sakkunnige personers uppkysning, och att talaren, i likstämmighet med denna princip, kommit till;den öfvertygelse, att Utsk. i sitt beslut visat sig något inkonseqvent. Den största och. bästa tropp utan behörig disciplinering, hvilken endast förvärfvas genom öfning, blir aldrig synonym med en ojemförligt mindre, men som besitter denna egenskap, — för hvilket ändamål talaren fordrade åtminstone 15 å 20,000 Rdr. — Emot yttrade sig Prosten Åstrand: 85,000 Rår äro visserligen bhegärda till armeens vapenöfningar, men behofvet af hela denna summa ej så alldeles vitsordadt — ville dock medse hvad som åtgår ti llregementsoch kompani-exercisöfningarnre, hvartill de redan anslagne 36,000 Rdr, i Hr Prostens tanka, voro tillräcklige. Beträffande anslaget till Exercis-sqvadroner, hade en tillökning af 17,000 Rdr blifvit yrkad, hvartill Utsk. ej trott sig böra lemna sitt förord. Hr Engeström och Grevillius yrkade bifall å den begärda summan. Prosten P. G. Svedelius ansåg öfningarne möjligen icke oumbärliga, och fruktade att stats-verkets belägenhet påkallar en vägran härä. Den föreslagna två månaders exercis-öfningen blefve en känbar förlust för landet, emedan manskapet ryckes från hemmet; och derigenom hindras från att sörja för sig och de :sinas timliga bergning. Prosten Astrand hänvisade till sin reservation i detta ämne. Öfver anslaget till Bevärinigs-manska pets öfningar, talade Doktor Engeström: ungefärligen sålunda: I denna: stora. angelägenhet tror jag Utskottets pligt hafva varit att visa större frikostighet: Stockholm, denna: Birgers stad och hjertat af riket, legger tyvärr på gränsen. — Genom ett orättvist börjadt; fastärr lyckligen utfördt, krig blef det på andra sidan Sf Bottniska viken af;Birger ät Sverige och Kristendomen eröfrade brödraland frånryckt oss, och ändå spejar: den Ryska örnen med: roflystnaz klor åt vår: östra gräns — En fulltalig och väl öfvad Beväring sknlHe utgöra; Sveas sköld; denna angelägenhet får ej vahvårdas, hvilket förhållande dock inträffar om, genom. anslagets vägrande; man gör deras: disciplinkring omöjlig. — Prosten Nordin förklarade sig vilja gerna biträda alla de i ofvannämde punkter yrkade summor, med det vilkor att: BevillningsUtskottet skaffar medel genom bränvinets. högre taxerande. Remiss vidtogs. : Fjerde hufvudtitelng 4 S:n: öfningarna för flettans bemanning, for-hvars skull ett ökadt årligt anslag af 35,000 Rdr blifvit begärdt, men som af Utskottet blifvit blott till ett belopp af 20,000 bifallet. Biskop Faxe yrkade nödvändigheten af flottans öfning, och åberopade samma skäl talade, under påstående att fiottans exercerande vore långt vigtigare att understödja an att företaga nya fartygs byggande. — Prosten Nordin tyckte sig finna, att Utskottet den gången gifvit för litet, och att de begärde 35,000 Rdr väl kunde beviljas och utgå från skoppsbyggnads-kassan. — Biskop Thyselius: att denna summa i sanning ej vore för stor till detta gagneliga ändamål, hvilken tanka delades utaf Biskop af Wingärd. Prosten Stenbammar instämde med reservanten Prosten Östberg. I anledning af Riksdagsfullmäktigen Anders Danielssons anförande, 1 afseende på flottans matericl, hade af Utskottet blifvit anfördt: Då likväl statens tillgångar och auslagen på 4:de hufvudtiteln synas vara otillräckliga för underhållet af både linieoch skärgårdsilotta, far Utskottet, med yttrande af den åsigt, att Rikets sjöförsvar hvilar på skärgårdsflottan, tillstyrka, att, såvida Rikets Stänser dela denna åsigt, Rikets Ständer må, genom underdånig skrifvelse, på detta vigtiga ämne fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppuwärksamhet till det afsecude en sådan framställning kan fiunas förtjena. Biskop af Winvård förundrade sig öfver hvad som här ägt rum. Han lada man Boon hört on manelna Lanna AR SA loger MY som, vid diskussionen om landtarmeens öfningar, blifvit ut-: r