Aftonbladet – 9 juni 1834, sida 1

mu — mm MO OO — Vr pellpredikanterne deremot, trodde han, att det vore mera skäl att ge dem som hafva intet. Sådane lära verkligen finnas. Det är bevist, att de i frågavarande hafva åtminstone något. Friherre Ehrenborg talade för anslag åt vexelundervisningen, för universiteterne, bibliotekerne och samlingars inköp, samt önskade att vid regleringen en mindre styfmoderlig behandling måtte lemnas Lunds Universitet. Frih. Hermelin ville att anslagen måtte användas till resestipendier åt vetenskapsmän. Hr Strussenfelt erinrade derom, att Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag begärt att behofvet borde undersökas; detta hade naturligtvis varit i afsigt att fylla detsamma. Såsom bevis på Professorernes i Lund ringa vilkor, anförde han, att en Prefessor derstädes sökt klockarclägenhet, men, då han ej velat sjunga prof, fått afslag. Äfven sökte talaren att emot Hr Cederschjöld försvara styrelsens åtgärd i afseende på beskyllningen för underlåtenhet vid clementarläroverkens organisation. Hr af Ekenstam anmärkte bristerne hos våra elementarläroverk, hvilka nödvändigt mäste intränga ynglingen på tjenstemannabanan. Han yrkade, att man isynnerhet borde tänka på dessas ändamålsenliga organisation, och först lägga grunden innan man börjar med öfverbyggnaden; föreslog att hvarje prestgäll måtte erhålla en summa (omkr. 500 Rdr) till anläggande af en folkskola, samt önskade att Carolinska Institutets behof måtte af Utskottet afses. Hr v. Hartmansdorff anmärkte, att endast 3ne Professorer i teologien finnas vid hvarje universitet; att det vid nya professioner vore af vigt, huru de från början inrättades, att man till den nämde nu ägde en skicklig person, som kunde lägga en god grund. Han sökte slutligen visa att Lunds universitet ej blifvit styfmoderligt behandladt, då det till sina byggnader erhållit 3 gånger så mycket. som Upsala. Grefve Cronhhjelm: att början borde göras nedifrån, och således med folkundervisningen. Med Universiteterne hör man vänta, till dess tillgångar finnas. För folkskolorna finnas tillgångar, och dessa böra lemnas. Han erinrade om den af honom väckta motion, att ingen borde få prestvigas, som ej kunde inrätta en folkskola och sköta densamma. Denna motion bade af 3 stånd blifvit bifallen3 men då Kongl. Maj:t infordrade Presteståndets utlåtande, så fästade H. M: mera afseende vid detta stånds aftyrkande, och motionen! förföll. Talären trodde, att anslaget för Elementalskolorna bör provisionelt uppföras till nästa Riksdag och ej på stat. Han bektagade, att anslag för dessa nödvändiga behof måste sta efter för anslagen till militärbehofvet. Han erinrade, att förslaget till en ny organisation för elementarläreverken fått hvila i godan ro hos styrelsen, och yrkade, att inga nya anslag borde beviljas, förr än styrelsen framlagt ett fullständigt förslag. Han ansåg experimentalskolans metod vara till sin nytta tillväckligt ådagalagd vid Krigsakademien, och befarade att den derstädes väl lyckade organisationen skulle genom Experimentalskolan här i stader förlora i förtroende. Han erinrade att, genom bibliotekets och samlingarnes ökande, ökas på ett indirekt sätt Professorernes löner; de behöfva då ej påkosta egna samlingar. Han föreslog, att Rikets Ständers underdåniga begäran om erhållande af uppgift på cklesiastikstaternes löncinkomster, som cj haft något svar till följd, målte förnyas. Hr af Ekenstam yrkade anslag för Professor Ling. Hr Cederschjöld anmärkte, att läraren i laghistorien skulle i afseende på historien om ekonomiska lagstiftningen komma alt fa ett svårt arbete, helst han kommer att göra en satir öfver de från äldre tider till våra utkomna ckonomiska författningar. Hr Munck af Rosenschöld, E.: Då fråga är om nya nödiga utgifter, torde det vara billigt i ett fattigt land, att först eftersöka och begagna äldre tillgångar, innan nya anslag beviljas. Uti ifrågavarande fall hänviste han på öfverskotten af en del kyrkors öfverflödiga inkomster, samt, hvad Skåne beträffar, äfven på en del af den Helgonskuld, hvilken Carl X anslog som lönetillökning åt klockare, för det de skulle undervisa barn uti att läsa, skrifva och råkna, och som vid några klockare-lägenheter ännu är så betydlig, att flere af desse blifvit använde som lön åt Kyrkoherdarnes Adjunkter, samt således Helgonskulden dragen ifrån folkundervisningen till understöd åt Kyrkoherdarne. Hr von Hartmansdorff trodde, alt ej ännu något omdöme kunde fällas om Elementarskolans resultater, så länge ej några clever derifrån till Akademien afsått. Den metod, som der begagnas är den af komitcen föreslagna. Talaren, för sin del, gaf företräde åt den ambulatoriska metoden. Han ansåg folkskolor lättast kunna organiseras, om man förenade lärareoch klockarebefattningen, samt upplyste att helgonskulden blifvit använd för Katedralskolorna. Debatten fortsattes ytterligare emellan Grefve Cronhjelm och Hr von Hartmansdorfl, angående Organisationsförslag och anslagne medel, som från år 1830 fatt hvila i gedan re. Friherre Åkerhjelm samt Hr Dahlman yttrade sig angående anslagen till undervisningsverken. Friherre Palmstjerna för Professor Ling, samt Hr Strussenfelt åter emot Hr Cedersahöld , med påstående att det vore ganska nyttigt om professorn i laghistorien, hvilken det dock mindre tillhörde att sysselsätta sig med ckonomiska lagstiftningen, kunde under sin granskning, komma till resultatet af ett bättre system. Betäukandet återremitterades. N BorgareStånd:ts Plenum den 30 Maj. STATSREGLERINGEN. Tionde hufvudtiteln: klervesioch läroverken. — Följande punkter återremitterades: 1:sta Punkten, deruti Utskottet tillstyrkt uppförande på stat af det yid förra Riksdag för läroverken beviljade anslag, 60o,000 Rdr. — Fr Hemberg becärde återremiss, med yrkande, att innan detta ytterli uslag medegafs. det redan beviljade måtte till sitt rätta — He Halli ruastämde deruti, och ö udanmäl användas. lada att fltskato