lysa insändaren att vår regering afskaffat sitt Kommis sariats-departement och ändock vid behof provianterat trupperne i läger af flere tusen man, genom centreprenad-auktioner till de billigaste priser och med de bästa varor. Det Engelska exemplet behöfva vi således ej. Jag tror mig sålunda hafva temligen vederlagt insändaren bådei det han ville bevisa, och i det hvartill hans andragne bevis yt terligare kunde lämpas. Jag har med ledsnad skrifvit cmot en författare, som denna gång nyttjat så svaga skäl, och hvars öfrige skrifter om vår handel och vårt Atullsystem jag med verklig nytta läst och som varit utmärkta för mycken sakkännedom. Jag förmodar, att insändaren denna gång skrifvit i ett ämne, som han icke med lika grundlighet betänkt. Ehuruväl Insändaren hänvisat mig till en undersökning om Skeppsvarf, som bevisat för min sats, i stället för mot densamma, ber äfven jag sjelf att få lemna ett ytterligare bevis för samma sats, då jag hänvisar till det åberopade af Baron Charles Dupin såsom Rapporteur inför 1832 års Deputerade Kammare, på undersökningskomitåens vägnar, afgifne förträffliga betänkande, som direkte afhandlar nyttan för Kronan af att äga Centralverkstäder. Denna undersökning, som jag åberopar, rörer ej proviantering och cJ endast skeppsvarf; den angår i en hufvudsaklig del mekaniska verkstäder och bevisar, att Frankrike vunnit i dubbelt afseende på anläggandet af sine mekaniske verkstäder. Arbetena hafva blifvit vida bättre och kostat vida mindre, än då de togos från enskiltes verkstäder. Ett bestämdt faktum är att Franska Kronån icke ägde ett enda dugligt ångfartyg, förr än hon lät tillverka dem på egne verkstäder. Men Baron Dupins och komitetens betänkande afhandlar äfven en kort resumt om Engelska verkstäderne, och kommer dervid till alldeles motsatt resultat mot hvad Insändaren trott, alt Sir Henrys undersökning om varfven skulle bevisa. Då man dessutom i ett land sådant som England, der enskilta, fullkomliga fabriker och verkstäder i stor skala finnas af alla slag, ändock icke med tillförsigt kan anlita dessa, utan att man derifrån får sämre arbete, såsom Insändaren haft godheten bevisa i afseende på varfven, så hemställer jag till hvar och cen, som känner tillståndet med de privata anläggningarne af samma slag i vårt land, om icke vi med oändligt mycket större skäl kunna och böra underlåta att göra landets försvar beroende af de enskilte industrianläggningar, vi möjligen kunna hos oss uppletac Det finnes snart sagdt vid ingen kostnad det är sa angeläget att mindre se på summan och mera på qvaliteten hos det man för summan erhåller, än i fråga om landets försvars-materiel. Och den hos oss med hvarje dag inträdande bättre hushållning i detta fall hafva våra förfäder och vi sjelfva dyrt betalt genom erfarenheten af de fordna tidernas ofta enorma uppoffringar af medel och menniskolif, derföre att man vid materielens anskaffande skulle se endast på bästa pris. En fullkomligt god vara fås ej vanligen för godt pris. Jag skulle kunna här citera en mängd exempel på misshushållningen fordom i vårt land af att endast se på prisen. Jag skall endast nämna ett, hämtadt från det vapen vid hvilket jag tjenat, Artilleriet. Fordom upphandlade man dels jern, dels beslag på auktionen; lägsta priset afgjorde kontraktet, men om rudimaterien, jernet, var för ändamålet tjonligt, derpå tänkte man cj. Det hände att, då Batterierne utryckte till exercis från Artilleri-Gården, och ej huuvnit längre än till tullen, befanns en och annan pjes urständsatt att medfölja; beslag voro söndergångne, hvilka nyss hade blifvit påsatte Lavetten. Sådane händelser, iaträffande vid en exercis, äro icke vådlige, men under ett krig kunna de vara af ett oberäkneligt inflytande. Jag slutar denna redan nog vidlyftiga artikel med den förklaring, att den sparsarnhets-anda, mine medborgare skola sc af mig yrkas såsom offentlig man, ålägger mig att yrka de principer som finnas uti mine här nedan införde muntlige yttranden i ämnet, och att motsätta mig all sådan hushållning, som, junder namn af sparsamhet för ögonblicket, i tidens längd leder till mångdubblade utgifter och någongång måhända till för mitt fäidernesland stora olyckor. Stockholm den 9 April 1834. OTTO AUG. GRONHJELM. RP mT XP AK LX PRTAR FN AA Tr RR FYN PR