Aftonbladet – 6 juni 1834, sida 2

sammansättningen af dessa provincialständer. Ett redan gammalt löfte förbinder oss, att lemna offentlighet åt nedanstående replik af Hr Grefve Otto Cronbjelm å en insänd artikel i detta blad, riktad emot Grefvens muntliga yttrande på Riddarhuset i afseende på Grefve Posses motion att staten måtte inköpa eller med lån understödja Motala verkstad. Utrymmet nekar oss att i dag lemna något svar på Ar Grefvens artikel; men vi måste bekänna, att ehuru mycket vi uti de flesta punkter eljest instämma i Hr Grefvens åsigter, har hans sakrika argumentation och exempel frin andra länder ändock icke denna gången kunnat öfvertyga oss om fördelen alt för statens räkning drifva en sådan rörelse som en maschinverkstad, helst af det omfång som Motala, hvilken Staten omöjligen kunde ensam underhålla med arbete, utan att detta skulle blifva ett ändamål och anledning till flera öfverflödiga företag. Sverges behofi detta fall lärer aldrig kunna ställas i bredd med Frankrikes eller Englands. Emellertid öfverlemna vi nu lir Grefvens artikel åt Läsaren: Uti N:o 78 af Aftenbladet för Måndagen den 7 dennes, förekommer en artikel, förfaitad dels af Redaktionen sjelf, dels af cu insändare, i anledning af Grefve A. Posses motion om Moatala Verkstads inköpande af Stat-verket, ech mitt yttrande på Riddarhuset den 3 Mars mot Friherre Lagerbjelke, då samma motion till remiss förekom. Som denna artikel vittnar om såväl redaktionens som ingändarens mindre kärnedom af mitt yttrande, samt tillägger mig uttryck och afsigter, dem jag aldrig haft, äfvensom insändaren, just på grund af sin mindre kännedom utaf dena förefallns diskussionen, bestämdt bestrider ett, likväl sannfärdigt. faktum om den Engelska Wniiz-oppositionen, nödgas jag hos redaktionen anhälla om ett rum i Aftoubladet för detta svar. Uti nämde artikel heter det: De fleste känana, att förslaget om Motala Verkstads inköpande för statcus räkning, på Riddarhuset lifligt omfattades af Grefve A. Posse och ännu lifligare af Hr Grefve Otto Cronhjelm, och att jag på det högsta tillstyrkte inköpet c. Detta var likväl alldeles icke fallet, som tillräckligt synes af mine mnudtelige yttranden under diskussionen i ämnet. Grefve Posse yrkade inköpet; jag talade endast om principen, att försvarsverket burde äsa en CentralVerkstad i stället för de många partiella, vida dyrare. Jag förklarade, att jag icke vore färdig hvarken votera 1nköpet af Motala eller anslag till Motaia Verkstads uppehållande ), Jag anförde dertiil, såsom af yttrandet kan ses, mine skäl. Hyad åter beträffar det förklarande, att insändarens artikel med en så fulikomlig bestämdhet vederlägger mina, på Riddarhuset i ämnet anförde skäl, och att den i artikeln framställde undersökningen icke kunnat vara mera talande, om den bade blifvit exkom begärd ech anställd till ledning för frågan om inköpet af Motala Verkstad, så heror et: sådant omdöme naturligtvis på hvars och ens sätt att uppfatta ämnet. Jag vågar tro att redakt. något förhastat sig i detta omdöme och att redaktionen är nog liberal för alt erkänma det, då ämnet nogare granskas. För att veta om jag med fullkomligaste bestämdhet blifvit vederlagd, torde det först vara ett conditiv sine qua non att känna hvad jag yttrat, elier hvad som skulle vederläggas, och att artikel-författaren icke känner det, derom vittnar hela artikeln. Den i fngland anställda undersökning, som insändaren citerat, torde dessutom icke bevisa synnerligen i afseende på nyttan eller skadan för Kronan af att äga Motala Verkstad. Men jag skall öfvergå till besvarande af insändarens artikel. Insändaren säger sig först hafva genomläst debatten i ämnet på Riddarbuset, men bevisar strax, att han icke läst den, ålminstone i eller utur protokollet, då han säger, att jag af falskt nit för Motala Verkstad instämde med Grefve Posse; då han säger att jag talat om Engelska flottans verkstäder i Plymouth som jag aldrig nömt c. Hvad beträffar att rätta motivet till mitt handlingssätt i denna sak skulle vara mig sjelf förbehållet, så får jag bögtidligen afgifva den förklaring, att jag icke har några andra motiver än min egen öfvertygelse om det rätta, och att jag, såsom offentlig man, hoppas hafva handlat så och alltid skall handla så, att motiverna ligga solklara i sjelfva de satser de skulle motivera. Hvad dernäst beträffar mitt yttrande omf Whig-oppositionen, så ärijdet bestämdt sant och hämtadt ur Baron Charles Dupins officiella undersöknings-rapport till Deputerade Kammaren år 1832 Men om insändaren täcktes observera, att jag talat om Whig-oppositionen för öfver 9 år sedan, så torde han finna att min uppgift kan stå alldeles tillsammans med hans, om bvad s-m passerat många år scnate eller närmare vår tid. Jag torde vid insändarens uppgift, att Sir Henry Parnell är en bland de skickligaste ledamöter af Whig-oppositition en få anmärka: dels att Sir Henry är i sitt fädernesland känd för mycken kunskapsrikhet, eburu de flesta af nans förslag haft det fel, att äfven, då han sjelf fått uppdraget derom. ej kunna verkställas; att Whig-partiet nu besitter ministeren och Tory-partiet innehar oppositions-bänkarne, och alt mitt yttrande Whig-oppositionen således just bevisar att jag afsåg en förfluten tid). ) Red. har sedermera, vid genomläsning af Griefvens justerade yttrande, som kan läsas i ett redau tryckt -häfte af Ridd. och Adelns wvrotokall funnit veibtialaan a