Aftonbladet – 6 juni 1834, sida 2

inkommet betänkande föreslagit den förändring i bysättningslagarna, att gäldenär, som gjort cession, ieke längre skall kunna hålles bysatt, sedan haa beedigat sin boupteckning. Vi hafva nu haft tillfälle se det Polisprotokoll, uti hviltet förhöret med Studenten Larsson förekommer, och hvilket af honom blifvit hos Högsta Domstolen öfverklagadt. Det innehåller, att Larsson hade natten efter Pingstdagen omkring kl. I 2 kommit t:ll vakten vid Södermalmstorg och frågat, om han der kunde få nattqvarter. Då Uppsyningsmannen Hultib-rg tillkommit, och frågat hvem har vore, hede han, efter Hultbergs uppgift, på en bruten dialekt sagt sig vara Student och äkta Smålänning; efter Larssons åter, i besvären, en fattig Student ifrån Småland. Hultberg uppgaf vidare, att-då hen: först upptagit sitt tjenstetecken ur fickan, hade Larsson invändt, att det icke vore något tjenstetecken, utan er snusdosa, hvilket han slutat desaf, att Hultberg icke burit det på bröstet utan i byxfickan. Efter ett ytterligare samtal, som Hultberg framställt såsom fullt af gyckel från Larssons sida, hvilket dock denne förnekar, hade Hultberg sagt sig skola skaffa Larsson husrum, om han följde honom, och derpå fört Larsson till Stadsbushaktet, der ban blifvit qvarhållen öfver Annandag Pingst, oaktadt han var försedd både med pass och Studentbref. Så långt hvad som röser Hultbergs förbållande. Hvad Hr Polismästaren beträffar, så hade troligen hvar och en väntat, att han, när Larsson uppkom i Poliskammaren, och passet m. m. befanns i ordning, skulle hafva gifvit Hultberg en föreställning, i afseende på ofoget att gvarhålla Larsson i fängelset, om han också uti tiden på natten då han träffades funnit en skälig anledning att föra honom till häktet, tills han fått se hans papper; och Larsson hade dä utan tvifvel låtit sin talan falla. I det stället har Ur Polismästaren på ett skymfande sätt åberopat en ä!dre polisförordnving, som bjuder, att gesäller, lärgossar och annat löst folk , om de befinnas ute på naltvandringar, genast skola fasttagas och föras i häkte, samt derutöfver pliktfällas. Härigevom fick Poliskammaren ej blott tillfälle att z2odkänna Hultbergs förfarande, utan äfven att utöfva gunst och nåd dymedelst, att Larsson frisades från plikt, för det han den tiden på dygnet råkat ankomma till staden (!), på den anförda grund, att han, såsom ifrån främmande ort, icke kunde anses hafva kunskap om nyssnämde författning. Deiemot, oåktadt hans pass var gällande till den 17 Juli, ålades han att inom 14 dagar skaffa sig laga försvar, vid påföljd att eljest blifva behandlad såsom lösdrifvares — och detta af det skäl, att han hade uppgifvit sig här ämna gå till sjös, om tjenlig lägenhet fanns, hvaraf Hr Polismästaren drog den slutsatsen, att det vore tydligt, det han hade upphört att idka studier. — Hr Polismästaren kände således icke, att en student kan, om han vill; göra en sjöresa eller hvilken annan resa som helst, i tvenne år, innan hans akademiska Privilegier upphöra. :Vi hafva hört berättas, att man, för att minska intrycket af det flagranta uti Polisens förfarande och intresset för Larssons person, skall vara betävkt, att emot Larsson framleta, det han vid ett föregående tillfälle skall komprometterat sig vid ett upptiäde i Jönköping, medelst utdelande af tvenne örfilar, för hyilka han fått plikta; men det är lätt begripligt, att ett sådavt !felingalunda ställer Larssons akademiska iättigheter under Stockbolmska poliseng jurisdiktion. : i Det allraförsta, som fordras af en Polismästare, måste väl vara att veta respektera andria autorileters gällande pass. Det vee verkligen icke att undra på, om Hr Öfviarståthållaren resignerade, då hans närmaste mån i tvenne så vigtiga afdelningar: af enibetet, som Polisen och Exekutionsverket, ådagaligga, att den ene icke känner passförfattringarna, och den undre icke den första sidan af Tryckfrihetslörordvingeo.