Aftonbladet – 3 juni 1834, sida 2

I AN UUAA PARA PALEERNUIde, OM HVvaljt ALL VILL OR ULC Aula PP göra den och derå begära styrelsens stadfästelse. Friherre Boije, Ludvig, begärde uppläsning af Hr Hagelstams reservation. Sedan den blifvit uppläst, yttrade Friherrn, att då man bar ctt vapen, bör man hafva det i tjenstbart skick. Han tackade Utskottet för dess hägn om skärgårdsflotian, och ansäg för gifve:, alt ett fartyg, som kan gå i motoch medvind måste hafva företräde framför ett som endast kan gå i medvind. Hr Friherrn utbredde sig med känsla öfver vår flottas fordna ärofulla dagar. Ar 1790 var det Sveriges flotta, som återgaf nationen freden. Hvad är denna flotta nu? Man har sammanslagit flottorna. Man har gjort dermed som med myntväsendel år 1800. Man lade Riksgälds-sedlarne på Bankosedlarnme, och förstörde dem båda. Hvar finnes denna flotta? Gå till kansliet på Kunresholmen; Hikt ett grafkor gömmer det dess trofeer. Yrkade återiemiss. Friherre Boije, Fredrik, crinrade att sjömannen behöfver större öfning än Jandtseldaten. Den förre haratt kämpa mot eclementerna. Hr Friberrn ansåg avslaget för sjöförsvaret alltför otillräckligt. Fiih. Boije, Ludvig, hade ej varit närvarande vid diskussionens början, men trodde sig hafva märkt, att man ville förkasta skäreärdsflottan. Han hänviste till en sresebeskrifuing af Ir Carlsund, som stadgat hans öfvertygelse om detta vapeus nödvändighet. Talaren fortsatte sin exa-men rörande 1790 års flotta. Gustaf Ill gafarmweens flotta såsom ett tacksamhetspiof ett skärp att bära till minne af dess segrar. (Med ögonen fastade på amiral Lagerbjelke) Hvar finnes detta skärp? Han skänkte den de kavoner den cröfrat. Dessa pryda den vakt som nu står tom. Frih. Lagerbjelke, Johan, beklagade att den sista talaren ej varit närvarande från börian. Han skulle då hafva funnit, att ingen tilat emot skärvgårdsflottan; bun skulle af de upplysningar, som blifvit meddelade, hafva funnit att vär flotta nu är mycket större än nägorsin. Hvad författaren till den berömda boken beträffar, så ovundar han sin förmodan om skärgårdsflottans företräden på ångfartyg, ett vapen, hvars användbarhet cj i vår lifstid iorde komma att utrönas. — Frih. Boije, Ludvig, betygade sin högaktning för den siste värde talaren. Men, frågsde han, om äfven vapnet finnes, hvarest finnes truppen. Om den finnes på stora flottan. så kommer den alldeles oöfvad på skärgårdsflottan. Hr Friherrn erinrade om inskriptionen på hattarne: den 9 Juli 1760. Hvarföre skulle den försvinna? Föredraganden för krigsarenderna, Hr Grip, upptog betänkandet i alla dess delar, visade nödvändigheten af de af Regeringen begärda auslag, samt otillräckligheten af de beviljade. Grefve Cronhjelm, Otto, ansåg flottans exerceis och anslag af medel dertill oundviklige. Huru skiljaktlige äsigterne än må vara, trodde Hr Grefven, att derom vore blott en enda allmän opinion, at: vi böra bekosta hvad som fordras för att sätta landet i säkerhet. Hila stode det till med vår sjelfständighet, om Vi ej kunde försvaras bättre af vart Jandtförsvar än af vårt sjöförsvar. Vi bafva cj haft något linieskepp ute i sjön, sedan Hennes Kongl. Höghet Prinsessan hitkom från Tyskland. Hvad dessa linieskepp beträffar, så borde vi cj fortfara att bygga nya, då vi cj hafva råd att försöka, alt upptackla, ej folk, hvarmed vi kunna bemanna de gamla. Blefve vi kort efter en krigsförklaring anfallna, så kunde vår flotta omöjligen manövrera emot den fiendtliga, af brist på öfning. Våra unga officerare kunna väl inhämta öfning på främmande flottor; men det leder ej till en god militärisk esprit, att de yngre oflicerarne stå i kunskaper och erfarenhet framför de äldre. Det vore derföre väl, om de officerare, som sändas till Frankrike och England, sammanställdes på vår egen flotta under ett allvarsamt och skickligt befäl. Talaren beklagade att 3:dje Lufvudtiteln står framför den 4:de. Han gillade med största liflighet förslaget om den underdåniga skrifvelsen till Hans Maj:t, angående sjöförsvarets bildande af en mindre flotta. Inom nationen var derom blott en enda tanka. 1från år 1790 till vår tid har vårt sjöförsvar absorberat 70 millioner Rdr B:ko, och detta ej fyllest ändamålsenligt för fosterlandet. Om talaren ej bedrog sig hade vi, år 1814, 8 linieskepp i sjön, utrustade och tacklade, och 4 i hamnen. Det nu uppgifne antal skepp hafva viiförslaget och på papperet, men ej för fosterlandets försvar. Linieskeppen äro för stora och kostbara byggnader för en fattig nation, isynnerhet som vi riskera, att, vid artillericts förvånande framsteg, genom några fiendtliga skott få dem förstörde. Vi böra vidhålla våra förfäders, vikingarnes stridssätt, och i vår skärgård möta våra fiender. Vårt sjöfolk är bättre in andra länders, och vi gjorde klokt, om vi, såsom Norrmännen, dertill ville enrollera våra fiskare samt våra kustcch öhboar. Desse äro vane vid sjön, då deremot våra bergsboar och de, som bebo det inre landet, cj äro det, och måste genom en medicivsk kur dervid vänjas. Talaren jemförde vår flotta med den Danska och Kyska, och jemförelsen utföll ej ull vår flottas fördel. Hr Grefven tillhörde dem som tro, att vi om vi äro cnige, alltid kunna försvara oss emot vår östra eranne, men att det vore alideles omöjligt, att med denna flotta göra offensiven. Han förklarade orsåken till begge flolttornas sammanslående. Man hade derigenom trott Sig förekomma jalusien emellan båda flottornas ofliecrareMen det onda hade derigenom ej blifvit afbjelpt, och trodde Talaren, alt, om vi böra I lilla vapnet återfå sitt befäl. pcgag nan af ångfartyg vore erfarenhet af deras ändamåätsentranet, aådagalasd genom en bok, rörande en Engelsk sjöofficer, Hr Hasting,som fört ockt ånefartyg i medelhafvet och r2cd detsamma besecrat flere linieskeppStats-Ulskottet, så slutade han, 1 : ovilkorligen utfinna medel, emedan hela vår framtida erhet hvilar på detta anslag. Friherre Lagerbjelke, Johan, upplyste, i anlednin af kvad den siste Talaren yttrat om fiottans tillstånd, alt fioltan är 1814 ägde 12 linieskepp hvöraf 11 voro öiver 30 ar gamla. Nu iiottan 10, bvaraf 8 äro nya. På Friherre Boijes frå svarade Hr Eriherren, att manska pet är ej Lexerecradt , och kan ganst va båda vapnen, så bör det I afseende på begagnrandet 2er ka väl användas på len Hlla fars. ooo0mt att. då de runda hattarno aflan