Ne Mer, hast DHevisade, all ArISSStyreIlsetn IfoO1ljTl ct ooY— stem, och som är nyttigt för landet. Talaren trodde, att oegeniliga ord ofta förorsaka förvillelse i begrepp. Sådan vore med benämningen af lustliger, som man i Tidningar och i allmänhet gifvit stora öfningsläger. Han visste ej hvaruti det lustiga bestod, och hvilka skulle finna lägren Justiga, om ej de som se dem, utan att förstå deras ändamål. För befäl och soldater medföra de ej någon annan lust, än den som ligger i känslan af att hafva vunnit öfning i sitt yrke. ; Hr Dellman trodde att tillväckliga ullgångar inom tredje hufvudtiteln redan finwas. Han yrkade en reduktion af Eifgardet till bäst. Utskottet hade förbisett reformer, och afslagit avslag för vödvändiga ändamål. Sålunda ansåg han anslaget för läarne vid Krigs-Akademien billigt. Talarea upptog Grefve Brabes yttrande I föregående plenum, att de som mest ordade om fosterlandskärlek och sjelf appolfrivg, voro de, på hvilka man mins. kinde räsna, då det gäller. Det finnes, ytträds Hr Dahlman, ett mod, som gör sz sälande äfven. under fredens lugn: mod att siga sanningen. Detta är det sanna medborserliga modet, som lifvar till den adlaste sjelluppofteng för sunhibet; det krigiska modet fones åfven hos barbarer. Gr. Horn ansåg den indelta arvmieen ej vara någon duglg stam för bevarincen, då wen til störrdelen bestode af sådana soldater, som tj hede någon kärlek för åvigsyrket, utan tagit lega för att kunna ingå i familjelifvet och blifva jordbrukare. Han nekade de stora öfningslägrens moraliska versan på soldaten. Han vore der ena masehn. Från sh bestämda plats i ledet hade han usgen öfversigt öfver den låneoa liner. fnde a kavalleriet vore otjenligt. De: vore ett bevis emot adlvinistratiocen, alt man ej I anledning af detta vapens dyrhet förvandlat iudelta åavalleriresiunenet till vartvadt. Han inskade Krigs-Akademieos uppiösnivg. Protessor Cederschjöd klavdrade Utskottet, atr de: ej fastat afseende vid hans förslag art för soldaten nyttja oöfverskuret kläde, attarstryka gevären, så att de buade längre bibehållas oth tj vd rengöringen behöfva sönderskrufvas, äfvensom vit hans föreslagna förändring af salpetersoch kvutillverknirgen, hyarigebom en besparing af 150006 Rdr skulle uppkomma. Hr Stitsekre evaren v. Hartmansdor ff upplyste, dertill uppmar at sf Hr Dablström, Orsaken, hvarföre ej nägot af det besitjade anslaget för läroverken tilifallit Kriss Akademien. Han förklarade, att tilgångarne varit så knappa, att de endast räckt till universe ena, halka man ansett bort hafva företrädet att ihågkommas. Stats-Utskottets Ordförande, Frih. Palmstjerna, upptog de gjorda anmärkningarne till vederläggning, och redogjorde för Utskottets åsigter. Hvad Hr Cederschjölds förslag beträffade, ansåg han det vara en bedräglig bild på papperet, som i verkligheten ej medförde den åsyftade besparingen. I afseende på Krigs-Kollegium reserve: ade han sig emot Utskottets beslut, och begärde ökade anstag för detta embetsyverk. Gr. Löwenhjelm besvarade Grefve Horns anmärkning angående indelta kavalleriet, zJan medga, att dervid funnes ett ändamålsstridigt förhållande, neml. det med hästarne, hvilka hela år öfverlemnas åt rusthållarnes omilitäriska behandling. Till afhjelpande deraf bade flera kalkyler blifvit uppgjordå, men ingen hade lyckats. Grefve Cronhjelm sade sig vara förekommen af Grefve Horn. De behof, som finnas för bibehållande af cn stats sjelfstandighet, ansåg talaren höra fyllas, man må vara nöjd eller icke nöjd med administrati nen. Genom indragningar af indelta armeen kunna medel finuas för beväringens. öfvande. Han föreslog alt Riks. Ständer skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att de vid nästa Riksdag måtte från regeringen få emottaga ett förslag i detta ämne; ty ctt helgjutet förslag, trodde han, endast kunde utgå från administrationen. Man hade anmärkt allmogens ovilja att ingå på vakansafeifterne. Enligt. hvad Grefven inhämtat, låge orsaken dertill uti allmogens fruktan att vakansafgifterue skulle gå till hufvudstaden och minska provinsens rörelsekapilal. Finge de utgå för beväringsexercisen uti hvarje provins, så skulle allmogen derfå ingå. Man hade sagt, att indelta armeen vore en nödvändig stam för beväringen. Att en beväringsexercis på korrt tid kan nan en dylik stam lemna ganska goda resultat, bevisas genom de lifbeväringsregementer, der ingen stam finnes. Han ansåg raketkorpsen äfven som den topographiska nödvändige; medel för dem kunde finnas genom indragningen af Wermlands fältjägare. Han förenade sig med Hr Petre uti dess reservation, med undantag af hvad gardesvegementernes indragning beträffar. Ett yrkande, hvarmed ej nagot kunde vinnas, vore oklokt Dock hänvisade han på deras indragande, såsom cen tillgång, hvilken, om behofvet det påkallade kunde begagnas. Aven ervinrade Hr Grefven om gamla passevolancefonden (298,000 Bdr) sason: ganska tjenlig att användas till föremål, så nura dem hvartill den primitivt blifvit ämnad. Han ansåg desutom under närvarande förhållanden, då man ej i belofvets stund, såsom förr, kan anlita Banken, det vore bäst att till nästa riksdag dröja med beviljandet af alla mindre vigtiga anslag. Hr Fleetwood, talade för bibebillandet af Wermlands