Aftonbladet – 28 maj 1834, sida 2

AlllseGan inlorandet al Iria Uytiningssystemet har arbetsfliten inom kadettkorpsen år från år tilltagit. Inom den skulle naturhgtvis i början oppositionen visa sig stark mot ett system, som fordrade utan undantag Ika skyldigheter mot hka rättigheter: som ej respekterade lika naturanlag, annorlunda än i den olika tid som medgafs för utvecklingen, och som följakt!. vid skeende klasspromotioner ej gaf ett enda ämne till skänks. Redan inom 3:dje till 4:de året stannade hkväl oppositionen i minoriteten. Af Styrelsen och Lärarne insågs lätt, att all opposition skulle till slut försvinna, såvida systemet strängt fullföljdes. På alla idor omgifven af fliten måste lättjan omsider vantrifvas och upphöra. Under sistl. läsår, väknadt från dec I Maj 1833 till d. Maj 1934, hav nåra nog så inträffat. Af 134 kadetter finnas endast 10, sem afslutat mindre En 5 ämneskurser på året, och dvmedelst lemnat lär roverkets minsta fordringar på lärjanges arbetsamhet ouppfvllda. — Alla öfriga ha, med få undantag, uppfyllt mer än som af dem kan och b bigtvis bör fordras. Bland dessa hafva 25 blifvit examioerade och godkände i 3 till 8 ämneskurser, 33, I I till 12:42, I 12 till 18; samt 17, i 18 till 25. Summan at de som i ett eller annat ämne blifvit med beröm 20dkanda, och således dreri erhållit högsta betveet, utgör 118, och hela beloppet af betyg med beröm 367. At dem som med och utan beröm blifvit examiverade (då härmed naturlist förstås act samma kadett blifvit flera sänger examinerad i semema eler olika ämneskurser) utgör suminan 1,207. Att döma af den progression, i hvilken syste me:ts verkomgar bittils tilltagst, kan nästan med full visshet förutsagas, att hädanefter koappast någon elev kommer att finnas vid Krigs-Akademien, som förmår t, för en lingre tid, motstå d-esamma, så framt cj vederbörande på ett eller annat sätt låta för honom framskymta hoppet att på en genare och mindre mödosam väg hinna det åsvftade målets Ma deta tulika vara ett ord i sinom tid åt dem, som ej sällan nedirifva hvad om hos barnen ciler myndinga ne börjat uppbyggas, och sedav 1opa met bygagmastarne och bvggnadssättet. Utan alit tvifvel skulle antalet ef de få, som sedan den nya ordningens början qvarstannat i klasserna utöfver den tillåtna tiden, varit än ringare, om föräldrars och målsmans vilja varit lika bestämd som systemets. Emellertid ar likväl detta antalaf qvarstannare micdre nn med större, än förr, och efter den gamla ordvingen, med månedubbelt mindre klassflyttningsfordringar. Då flyttades vid Krigs-Akademien blott årligen och högtidligen i massa, med några få, efter den tidens sätt att se, fullgoda i spetsen. Då lemnades derstädes ej sällan kredit på ett eller annat, emedan man ej kunde för året qvarsätta, i allt och för det hela, dem som endast Hbrusto i delen. Då fanns derstädes, i ymnighet, tvång och maklighet, stolthet och okunnighet, skråsinne och omedborgelig.et, livaröfver förspordes hos vederbörande föga eller intet missnöje. Nu är deremot slut på högtidligheten och krediten, på tvånget, makligheten och allt hvad dertill hörer. Nu gifves blott ett moraliskt tvång, men som, olikt med ett fysiskt, aldrig upphör; som verkar lika och fortfarande från solens upptill dess nedgång. Nu: gifves en frihet som lemnar ingen fred; ett system som vet af inga särskilta och inga ömmande omständigheter. Nu hoppas vederbörande på intet, om ej pågon gång på de anhörige som frukta att fältmarskalksstafven kunde kalina. Nu känner och vet sig hvar oehb en vara endast sjelf sin egen lyckas smed, och smider derföre jemt, så vida ej de ankommande brefven, eller de muntliga samtalen och helsvingarne, eller ock de ofta förnyade exemplen å huru lika lön kan fås för mycket mycket mindre möda och tidspillan, störa smeden i sitt arbete. Nu har bos den stora massan inträdt en sjelfverksambet, hvars kunskapsfrukter lärarne med yliersta möda förmå ait, enskilt eller offentliger; dag från deg och vecka för vecka, uppväga och insomia, Förr sar det läraren som dref och manade Is jungarne, Nu är det dessa som, fall hebofvet hbaraf ens vore tänkbart, drifva och mana honom. Nu följa, med den trägna men frivilliga svsselsättningens, och den egna undervisbingens hukter, äfven -uppfostrivgenrs, som visa sig i aktning för andras rätt och andras värde, i .ordnivg, Li re .: e H a stadga och seälighet, och pu spörjes från Jlandsänderne idel klasorop, der friheten och rä!tigheten att, när som best och oberoende a! Medlaärjungens lust ellev förmå att fölia med, uUPpSstisa från lägs