Aftonbladet – 26 maj 1834, sida 3

Uti Göteborgs Dagblad lästes för någon tid sedan en artikel angående realisationen, som tillika innehöll åtskilliga vrängda framställningar, angående tänkesättet i nämde stad rörande den bekanta sjuttitvåan. — Uti några lamenterande variationer framställes der samma thema, på hvilket redan förut Granskaren, Minerva och den nutomordentlige uppbjudit hela deras virtuositet. Sålunda innehåller den Göteborgska artikeln, huru man der är ense om att de, som bestredo nyttan af konungamaktens inblandning i bankens angelägenheter, endast sökt alt förvilla och uppskrämma sinnena; alt denna åsigt endast kunde balva till grund begäret efter omstörtningar; ja, Göteborgarne varnas till och med för utländska fiender, som icke önska något högre, än att se misstroende utsådt mellan Regering och folk m. m., hvilket allt Göteborgsboerne icke litet lära förundrat sig nu först få veta att det utgjort deras egva tankar. Denna artikel har den alltid tjenstfärdige Jurnalen i Lördags ansett sig böra meddela såsom ett uttryck af landsortspre sens opinion i några vigtiga ämnen. Af denna anledaing torde det vara nödiat att upplysa, det Göteborgs Dagblad ungefärligen lika mycket represen!erar opinionen i Göteborg, som Stockholms Dagblad, med hvilket det förra närmast står i hredd både till plan, tendens och sjeifständighet, uttrycker någon opinion i hulvudstaden. För öfrigt berättas den ifrågavarande artikeln icke vara författad i Göteborg, utan tillverkad af en bepröfvad författare här i Stockholm, bvarifrån den blifvit öfversänd till. det Göteboraska anvonsbladet , egentligen i ändamål, att derifrån, försedd med rang och värdighet af en opin:onsyttring, återkomma i bufvudstadens tidningar, till vågon hugsvatelse för dem som haft svårast att smälta den bekanta dekonfityren i Riks-Stånden. Om sjellva Sjuttitvåan är så tillväckligt taladt och skrifvet, och tänkesätten deröfver hafva så ojäfvigt yttrat sig i alla delar af riket, hvilket härvarande representanter från landsorten bäst kunna upplysa, ati det är fullkomligt öfverflödigt att dervid längre uppehålla sig, Vi vilja derföre ensast yttra ett par ord i avledning af det gamla utnötta argumentet om utsående af missämja emellan stvrelse och folk, som man ännu stundom ser framfagas sisom eit nödvapen, vid tillfällen då Styrelsen röner någon motgång hos Rikets Sänder. — Äfven i vår tanka är det remligen rätt illa, nar misstroende uppstår emellan Styrelsen och folket; men hvems är väl skulden härtill? Det rätta och enda medlet att undvika ett sådant misstroende har i alla tider icke varit, och kan aldrig blifva något annat, än att de styrande rätta sig efter folkets önskningar, när dessa uttrycka dess bebhof. Uti ett konstitutionellt samhä!le blir detta en verklig pligt, när folkets önskvingar uttalas af folkets ombud. Det utgör i få ord hufvudsumman af den representa! iva styrelsen, hvars ändamål är att i de nyare samhällsskicken realisera den gamla välkända sanpingen:! vox populi vox dei. Att denna pligt likväl hittils hos oss föga bekymrat dem, som stå makten närmast i egenskap af konungens rådgifvare och chefer för förvaltningen, derför behöfves blard mångfaldiga bevis endast citeras det miszsöde, som så ofta träffat Rikets Ständers stundom vid flera på hvarandra följande Riksdagar förnyade önskningsmål, att under de påföljarde fem åren blifva lemnade antingen rent af utan handläggning eller utan afseende. Uti sådana omständigheter, icke uti orelighetsandan hos den periodiska pressen eller uti utländska fienders stämplingar böra vederbörande söka orsaken till det öfverklagade misstroendet. Om derföre de, som icke sjelfve vilja gifva något med sig af den gamla slentrianen, eller med allvar beträda reformernas bana, finna sig besvärade af att emellanåt blifva väckte ur sin slummer med underrättelse om hvad tiden lider, så tillhör det åtminstone klokheten hos deras vänner, att icke alltför öfverijudt uppstämma klagovisor deröfver, emedan sådant svårligen tillvinner dem någon medömkan. NM —— - X---1s1smooxlXcXX4----X-X--L----Q--22 2 -— — ——— —. W — — oo Red. har i anledning af Stats-Utskottets utgiftsbetänkande fått sig Htilsärd en uppsats angäende lärarnes villor vid Krigzsakademien på Ka:lberg,