Aftonbladet – 26 maj 1834, sida 2

Lti flera af Riks-Stånden framburo Hrr Talmän sistl. Lördag, efter slutadt plenum, en helsning ifrån Hans Maj:t Konungen sedan föregående dagen, då Brr Talmän haft företräde hos Hans Maj:t, betrväffande realisationsfrågan. Då Protokollerne ännu icke äro justerade, och vi icke ens veta, om detta ämne kommer att tillhöra Protokollet, enär det icke utgjort någon kommunikation från Kongl. Maj:t till Rikets Ständer, utan endast ifrån Hans Muaj:t Konungen persouligen till Riks-Ståndern Ledamöter, hvilken hvarken kan bli föremål för remiss till Utskott, eller för öfverlägening inom Stånden, och således icke äger något slags officiell egenskap, så kunna vi icke med någon visshet upptaga innehållet deraf vidare, än efter berättelse, att hans Maj:t hade med lecsrad erfarit, det någon tvekan skulle uppstått, huruvida Konel. Maj:t komme att förblifva vid Myntbestämningslagen af år 1830, hvarföre fans Maj:t velat tillkännagifva Arr Talmän och Öörige närvarande, det han aldrig skulle medpifva någon förändring af den myntbestämningsgrund som i denna lag stadgas. Hans Maj:t hace således önskat, att Ständernes öfverläggningar snart måtte bringas till ett sådant resultat, att utvexlingen må begynna innan denna RBiksdags slut, och hade Hans Maj:t förklarat, det han ansåge för sin pligt, alt i allt bvad på honom ankom, söka befordra att denna te: min ej vidare blefve uppskjuten. Ehuru ingenting är naturligare, än att, då denna urlima Riksdag är sammankallad hufvudsakligen med afseende på realisatiorens bringande till verkställighet, Hans Maj:t Konungen intresserar sig för detta ärendes lyckliga fullbordan, är det likväl med glädje vi finna det ryktet hafva haft orätt, att OG. M:t yttratsig ämna låta verkställa utvexlingen, hurudana beslut som än af Rikets Ständer fattades. Då vemligen Banken icke med för handen varande tillgångar kan inom detta årets utgång fylla bristen i förhållandet 5 till 8 emellan metalliska valutan och sedelstocken, utan att särskilta medel dertill anvisas af Rikets Ständer, i hvilkas beslut öfver dessa ämnen konungamakten icke äger någon delaktighet, så är det icke omöjligt, att tiden lör de förberedande åtgärdernas fullbordande kunde gevom dessa beslut blifva uppskjuten notöfver Ständernas sammanvaro, och ett hinder således de facto blifva lagdt emot möjligheten för Regeringen, att inom derna tid bestämma dagen för utvexlingen, hvartill Kgl. Maj:t visst icke lärer tänka sig någon vättigbet i annan ordning, än honom, enligt myntbestämningslagen, tillkommer. Hvad åter Rikets Ständers medverkan till ändamålets uppnående beträffar, så kan man med de kloka mesyrer, BankoUtskottet föreslagit, i afseende på garanvtierna, icke annat än fivra tillfredsställande, att RiksStåndens Ledamöter uppmuntras alt i detta afseende ingenting uraktlåta, isynnerbet som hvarje medborgare lärer vara djurt öfvertygad, att Hans Maj:t Konungens belsning icke haft till syftemål, att i något afseende på förhand inverka på represertanternas åsigler och fria beslutande rätt om medlen dertill, hvarom också icke något uttryck 1 den nådiga helsningen förekommit.