Aftonbladet – 21 maj 1834, sida 2

Det berattas, att den för hela riket måhända vigtigaste af alla ekonomiska riksdagsfråzso:: Om regleringen af bränvinsbännings-rättigheten och beskattningen dera , 1 denna vecka förekommer till öfverläggning Hos de saounan atta Statsoch Bevillunosu!skoiten. Läsaren torde benäget criora sig, att vi, då samma fråga förevarit uti Bevillningsutskottets afielning, i s , N 1 aa . anledning af hvad som berättades om dess beslut, i förbigående yttrade, att det i vär tanka hvarken öfverensslämde med ae första reelorna för en klok statshushållning, eller med dena rättvisa, pi hvilken hvarje medborgare äger anspråk af samhället , att on, alt UL sm bränvinsbränning beförbjuda nås gagna hvilket slags redskap som helst, hvarigenom han anser so med mesta fördel kunna tillverka sitt bränvin, och alt den enda inblandning Siaten i detta som avdra föll öser rätt att tilåta sig i utöfningen af det enskilta yrket, är ordningsmaktens allmänna tillsyn, det icke en skämd eler med ziftiga ämnen uppblandad vara af tillserkaren hålles till försäljning, och kontrollen deröfver, att hvar och en skattar till statskassan i mån af tillverkningens belopp. Att döma efter hvad man hittills bört berättas om tänkesätten hos de respektive Ledamöterne ui de sammansatta Utskotten, och i synnerhet efter afdelningens beslut, synes det dock ganska tvifvelaktigt, huruvida de åsigter vi här ofvan nämnt göra sig gällande inom de sammansatta Utskotten. Om vi förmodade, att hvarje ledamot anlände till den blifvande öfverlaggniggen med sitt beslut oryggligen fattadt redan på förhand och sin voteringssedel på fickan, så lönade det naturligtvis icke mödan att borttaga ett ögonblicks tid med något försök att nu yttra sig i delta ämne. Men vi kunna omöjligt föreställa, oss, att ju icke personer, hvilka hittills visat så mycket frisinne och aktning för sanningen, som denna riksdags representanter, skola antaga skäl och bevis, om dessa finnas bestående ioför den fria och sjelfständiga pröfningsrätt en sann representant icke läter betaga sig, emedan ändamålet af den parlamentariska likasom all annan öfverläggniog och diskussion måste vara alt, efter afhörande af det som anföres till försvar för de olika åsigterna, välja det bästa och för landet nyttigaste, under iakttagande af den regeln att lika rättvisa emot alla utgör den första bland pliater. i Då vi utan tvifvel kunwa antaga, det högst få representanter fionas, som icke gjort sig till en regel, att aldrig afvika från denna grundsats, så taga vi oss fribeten att hemsialla till ledamöternes i de sammansatta Utskotten eget eftersinnande, om Svensk lag, endast i fråga om bränvinsbränningen, icke får vara lika för alla, eller bvad det är, som undantager vilkoren för detta yrke ifrån dem som gälla för alla öfriga? Vi fråga om det tillhör eller icke tillhör medborgarens oförytterliga rälligheter 1 allmänhet, att ef sin salförvärfvade egendom få göra hvilket hruk han behagar, som icke förnärmar annans rätt eller strider emot de borgerliga lagarne? Vi fråga om bränvin branningen icke mäste, så länge branvinet, Näst vatten, utgör den allmennaste dryck som finnes i ludet, bide till försäljning och bruk fritt tillåten, anses för en loflig näring, utan afsecude på det mer cler mindre skadliga inflytande, hvartill brarvinstö färingens missbruk kan föravledas och Om deta icke kan bestrid 3, så fråga vi vidare? höns väl i Sverges, vare sig grundlag, eller allmänna lag, något ställe, som bjuder, att densamma skall vara vissa individers eller klassers odelade tillberighet? Ifrån äldsta tider har det i Sverge icke alienast vana ff oo hvar fått AAhLh AL: ob a asp ln