Aftonbladet – 20 maj 1834, sida 2

m— Lr mm —— -— f 7sHJRLBERTTnnTtTtTtTtTtttTfttttTTtTfNNln.sll fli TjJYli L(l JLi SF OM FÄLCÖ VV V V F VSM nn ——— AA —SSSSS SD 1 2 DN10O051155H 11N5NU ftttttttLtTttttnt!!nt t t t t t lt tt 5:esrttrRäfäsfräFmHstntntntnrnrn1r,b5b1nb,Lb,knLtfT 000056 göra sine observationer. En af Hr Öfv Jigen utgifven brochyr, hvari Förf. föreslår alt förändra myntbes ämnicgsgrunden till 136 eller 144 sk. i stället för 128 — icke af farhåga för Bankens förmågs att reda sig efter den förra grunden, utan för att lätta de euskilta liqvidationerna — gjorde för några dagar sedan ett hifligt uppseende i hufvudstaden. Då decova åsigt utan tvifvel ännu äger många anhängare i Stockholm och ännu långt flere i landsorten, har Hr G. Hjerta i vår tanka giort en verklig uvtta med att, genom den resumd han framställt af alia de skäl som med någon giltighet kunna yltras för dvusemma, lemna tikfälle till en pröfning af saken, innan Banko-Utskottets Betänkande återkommer ull Ständerna. För vår del måste vi dock tillstå, att då hvarken de inhemska varupriser eller arbetslönver förändrat sig med kursen seden sista Riksdag, så inse vi intet gällar.dskäl till antagande af den förändring Hr Hjerta föreslagit eller att fästa oss vid hans farhåga för vexling till 128 sk. Vi bade redan uti åtskilliga uppsatser år 19832 tillfälle att visa, det priserne på landets vigtigaste produkter, likasom på dagsverken, i nominelt värde nu äro till det mesta desamma, icke blott som 1828, utan som 1809, hvilket vi då anförde såsom bevis derpå, att skatterna under dessa 20 år blifvit ökade till dubbelt, oakiadt myntet fallit nära 3 gången. Samma omständighet, nemligen att priserna på den inhemska produktionen ingalunda bestämdt åtfölja kursen, måste äfven tagas i betraktande såsom skäl emot ytterligare försämring af. myntbestämningsgrunden. : En Författare i Dagligt Allehanda har utförligare upptagit Hr Bjertas skrift till vederläggning, uti ett par artiklar, hvaraf den senare förekommer erste-Löjtnanten Gustaf Hjerta nyJE Li t å i lördagens blad. En del af denna bevisning är framställd uti en så kort, men tillika enkel och öfvertygande tankegång, att ett utdrag deraf för saken skull förtjepar meddelas: Hvad som skall bevisas är, att en förändring. af myntbestämningsgrunden till 144 sk. skulle bereda förlust för landets intressen i allmänhet, och verk-: lig vinst för intet, utom måbända för några få köpt män och utlänningen. ; pl in Följden af förändringen blefve neml., i första rummet, att vårt utelöpande sedelmynts-kapital, omkring 30 millioner cvalveradt efter 144 sk., ej komme att motsvara mer än 10 millioner Rdr i silfver, i stället för att det efter 128 sk. motsvarar något öfver )1 millioner. — Rörelsekspitalet blef således minskadt med 10 procents värde; och att en minskning i detta kapital alltid småningom sänker egendomsoch varupriser, är ett Jika enkelt som obestridligt faktum. Den andra följden blefve således, att då varuprisen inom landet aldrig hastigt stegras, i min af en hastig myntförsämring, landimannen för sina p:odukter och daglönaren för sitt arbete erhölle, om än lika betalning i siffra, dock mirdre i värde: att Priserna å fastigheter på samma sätt, eburn nominelt lika i assignater, dock fölle i silfvervärde m. m. — och detta allt, under det att alla sådane råämnen för vår industri och de förnådenbetsvaror, som hämtades från utlänningen, i ansecode till den höga kurSep, Stego i pris, och för vår vexeleller börshaneel erfordrade ett från landets ime sörelse draget större kapital samt en betydligare qvantitet exportartiklar; såsom resultater hvaraf lefnadskostnaden i allmänhet naturligtvis fördyrades, de för utlånin