Hr Åktor finner mina yttranden om offentliga Regeringsåtgärder, hvilkas sanning han icke ens försökt bestrida, förgripliga, riktade mot Konungens Egen Höga person, och innefattande bestämda tillmälen emot Högstdensamme, samt utgörande en kränkning af Majestätets helgd, hvarföre han åtalar dem efter allmän lag. Den allmänna lagen mnehåller om sådana brott ingenting annat, än hvad som säges i 5:te Kap. 1 S. Missgerningsbalken, der det heter: Hvar som lasteliga talar, eller skrifver, något emot Konungen, eller Drottningen, eller den, som till Efterträdare i Regementet förklarad är, varde balshuggen.? Nu fattas likväl i min skrift, för att konstituera det ofvannämda Majestätsbrottet, endast tvenne småsaker: allt vidrörande af Konungens person, och allt lasteligt skrifsätt. Jag uppmanar, jag söger icke Aktor, men Kongl. Hof-Rätten och hvarje läsare, att i min skrift uppleta ens en skymt af dessa saker. Jag har stundom nyttjat ordet Konungen. Om icke sjelfva det förhållande, att frågan, der det förekommer, alltid är om offentliga Styrelscåtgärder, tillräckligt upplystes af sjelfva handlingens beskaffenhet, så är det af skrifsättet på andra ställen i skriften likväl på det mest påtagliga sätt ådagalagdt. Jag hegagnar nemligen samma ord för att tala om handlingar, vidtagna af Carl den 13:de och Gustaf den. 3:dje, cmot hvilkas personer något Majestätsbrott förmodligen icke nu mera lärer komma i fråga, oct använder dessutom lika ofta ordet Regering. Dessa ställen har likväl Hv Aktor visligen förbigått. Sålunda säger jag strax i inledningen, att, enligt min tanka, hav antingen Grundlagen ej blifvit efterlefd, eller Regeringen handlat till följe af äldre mig obekanta författningar. Dessa ord igenfinnas på sid. 19 af den tryckta skriften, till hvilken jag här hänvisar, emedan det är blott till den, som Allmänheten äger tillgång. Jag bör dock dervid nämna, att denna oskyldiga brochyr är alldeles enlig med det skrifna Majestätsbrottet. Men låtom css se hvar vi kunna få rätt på dessa de mest förgripliga och brottsliga uttryck och omdömen , hvilka Hr Aktor försäkrar, att jag, djerfts tillåta mig att oförsynt framställa. De äro enligt hans förmenande, följande: Först och främst har jag sagt, att Teatern är till vinst för Konungen, och att den är ett monopolium. Jag tar mig den friheten att fråga Hr Aktor: Är det endast under Konung Carl Johans regering, som Konel. Teatern i sitt nuvarande skick existerat? Har jag sagt, att detta monopolium, sådant det nu är, strider cnot Grundlagens bokstaf? Och om det så är, har Konungen personligen gjort det? På dessa frågor innehåller min skrift sjelf de otvetydigaste svar. Sidan 23 (1 den tryckta) säges: Hr Justitie-Ombudsmannen torde emellertid deri fiona ett ovedersägligt bevis för den monopolistiska, således Grundlagsvidriga egenskap Konungen tillagt sin Teater.? Om hvilken Konung är här fråga? Täckes Hr Aktor läsa vidare) så får han se: ty att Konungen gillat suv Spektakel-Direktions åtgärd, inhämtas af en senare Kongl. resolution i samma ämne af den 18 Januari 1814, undertecknad Carl, och kontrasigneradt J. A. Börtzell. Vidare säger jag sidan 20: Det är mig icke bekant, att Konungen någon gång i bestämda ordalag fastställt ctt monopolium för Sin Teater; i sådant fall skulle kontrasignanten och de Stats-Rädets ledamöter, som icke reservårat sig emot beslutet, vara förfallna under Riks-Rätt. Men det faktiska af saken är obestridligt, och det är hvad jag här hoppas kunna bevisa. Det lärer ej våra för någon annan, än för Aktor, jag torde behöfva förklara detta yttrande. Det synes deraf, att jag, ehuru jag anser Teaterns monopolinm faktiskt, likväl icke tror det vara i juridiskt hänseende möjligt att åtala, och alt, jemväl i det fallet, skulle ansvaret falla på Konungens Rådgifvare. När man omtalar en händelse, som man icke ens håller för lagligen straffbar, när man dertill nämner på hvilka straffet skulle falla, i händelse något sådant kunde äga rum, har man då begått ett Majestätsbrott emot den Höga personlighet, som i intet möjligt hänseende kan bli föremål för åtalet? Djerfheten, att vilja påstå, det något sådant kunde åsyftas, titlhör allenast Aktor, och dem, som inspirerat honom. Hr Pfeffer har som straffbart framhållit mitt räsonnement, att Teatern är till vinst för Konungen. Detta resultat af min undersökning har aldrig blifvit bestridt. Det gäller likväl icke den regerande Konungens person, utan systemet, hvilket var detsamnia under Hans Maj:ts företrädare, då Hofvets anslag till Teatern var till och med mindre, och Dess efterträdare, i fall systemet icke ändras. Men om uttrycket äfven skulle gällt endast den regerande Konungen, hvad skymt af straffbarhet finnes deri? Tror Aktor då, att Konungen är en etherisk varelse, som cj behöfver penningar, eller får göra afseende på besparing af sådana? Vår första hufvudtitel bevittnar motsatsen. Då härtill kommer, att den nu regerande Konungen äger, hvad jag ej vet, att någon af Dess företvädare ägt, enskilta egendomar i riket — ty Gustaf Adolf den Store skänkte sitt fädernegods åt Upsala Akademi — då Konungen, äfvenledes deri olik sina företrädare, äger en särskilt skuldförbindelse af Rikets Ständer på 200,000 R:drs årlig ränta, oberoende af Dess civil-lista, då Han sålunda i ekonomiskt hänsecude står, mer än någon annan Svensk Konung, inögot nära samma förhållande som dess undersåtare, så terde Aktor behaga finna, att Konungen både behöfver göra vinster , och gör dem så väl som någon annan. I fall man då sade: erhållandet af Ständernas vevers var en vinst för Konungen, som eljest skulle nödgats, antingen undvara de utgifter Hans Maj:t kan bestrida dermed, eller måst bestrida dem af egna medel; Konungen vann på handeln af den eller den egendomen; Konungen gör en ansenlig vinst på afkastningen af det elier det godset, på den säd som der odlas, det bränvin som der brännes m. m., vore väl sådant det allraminsta brottsligt? — ehuaru de sistnämda påståenderna likväl kanhända vore, strängt räknadt, brottsligare än något i min skrift, emedan de, enligt hvad som förljudes, stridde emot sanningen. Vidare finner Aktor det straffbart, att jag säger mig ej förstå, det Konungen handlar konstitutionsenligt, då Han —— ——— ven.