Aftonbladet – 13 maj 1834, sida 2

UH Mer PAPA CICCI SKIllldid, SL UT derfvet kommer något långsammare, men lika säåkert. Det är äfven tillämpligt i det fall, att likasom ställen finnas, der jordbränningen kan verkställas med verklig fördel, så finnas ock ställen (ehuru alltför få, se pag. 85 i min afhandling) der potatesbränningen ger verklig vinst — en vinst som likväl på annat sätt, med samma säkerhet, kan tillväbringas (se pag 983 — gi) utan attföranileda något moraliskt ondt, hvilket deremot i så hög grad är följden af b:änvicstillverkningen. Men fastän ingen upplyst eos lär vilja försöka att tilliotetgöra teor:ens värde, så har jag dock ingalunda, såsom Hr H, föregifver, velat endast på teori bygga så vigtiga resultater. Hvarje opartisk läsare må sjelf döma, huru verkligen obefogad en sådan insinuation är, då nästan hvarje sida i afbandlingen uppgifver praktiska rön, verkställda af både inoch utländska män, för hvilka hvarje bildad praktisk tlandshushållare har ett stadgadt förtroende. och hvilkas större tillförlitlighet, än Hr Håkanssons, sålunda lärer vara utan allt tvifvel. Men icke allenast enskilte mäns, utan ock bela nationers erfarenhet, har jag att åberopa; och bvarföre skulle icke t. ex. Tysklands, Englands och Danmarks ervfarerhet vara oss nyttig, isynnerhet då frågan angår, icke alt odia, utan blott att använda ett födoärmne, som vi redan allmänt producera? Men att jag tillika sött visa, att dessa rön stå i full öfverensstämmelse ned en vetenskaplig teori, bör vält icke liggas mig till last. Att till och med det mest teoretiska 1 min afhandling, nemhgen Thaers system för beräkningen af jordens växande eller aftagande bördighet (på grund bvaraf tabellerne gro upprättade) icke stödjer sig endast eller förnämligast på teori, utan jämväl på on praktusk erfarenhet i stort, styrkes af denne store, äfven I traktiskt bhänseende så pamukuonnige landtbrukarens egna, här citerade ord: Dessa uppgifter grunda sig icke blott på tceoriea om det närvande ämnet, utan äro sammandragne ur summan af de resultat, hvilka erfarenheien i stort gifvit, och hvilka öfverensstamma med dem, som aniagas af goda lardtbushållare i m:delmåttiga år, och på medelmåttig jord. Teorien tjenar hör ecdast alt grundlägga en formel, efter hvilken afkastningen kan beräknas för ett medeltal sf år, och med afseende på de omständigheter, som bestämina densamma. Att denna formel inträffar bevisar åter teoriens riktighet. Se Thaers verk: Den Rationela landthushållningens grundsatser, 1:sta delen, pag. 320. — För öfrigt lär, äfven med fullkomligt förbigående af tabellerne med deras grunder, hvarje uppmärksam och upplyst läsare, som är opartisk, icke kunna neka, att han redan vid genomläsandet af de 9 första 53, (d. v. s. innan han kommit till grunderna för tabellerna) funnit, det potatesbränningen, långt ifrån att, såsom man trott, vara ett medel till landtbrukets förkofran, tvertom leder till dess förderf Tabellerna kunde således i sjelfva verket vara öfverflödiga, men de äro upprättade för att äskådligt framställa — följande; anmärkniogsvärda od af Thaer, med afseende på gödselns värde: men gödselns verkliga värde bliv ännu högre, om man besinnar, huru den ökar sig sjelf, såvida ett större gödselqvantum, riktigt användt, alltid, jemte (eller utöfver) de egentliga skördarne, producerar mera ämne till ny gödsel. I lika progression minskas gödselförrådet, sedan brist på gödsel en gång inträffat och denna brist icke genom tjenliga mått och steg afhjelpes. Gödselbrist verkar brist på halm, halmbrist åter brist på gödsel, och så i beständigt aftagande ända till fullkomlig utmattning. Så kostsamt det således än är att i början öka gödseln på en utmagrad jord, så kan dock måhända intet kapital fördelaktizare användas, än till detta ändamål. Detta Thaers yttrande förtjenar i sanving landtmansnens synnerliga uppmärksamhet. Den anmärkning, som med skäl kan göras emot uppställda jemförelser öfver några få års afbastniugar, förutsattande olika väderlek, olika jordmån, väl eller illa iakttaget årbete vid jordens brukning m. m., förfaller hir helt och hållet, då här icke alilenast ett medeltal är taget af flere års afkastvingar, utan äfven nämde tiilfallighet er, väderlek, jordmån, m. m. vid if: ågavarande samtidiga jemförelse äro precist desamme—se pag. 792 och 79 i min afhavdlivg. — Slutligen får Jag för den, som icke destomindre misstror grunderna för tabellerna, göra den i min tanka fullt tillfredsställande erinran, att hvad som han icke vill antaga såsom til!förlit. . 4 . LT GO ee ee ee AA . ss. å