vid sistförflutne Riksdag uppgiordes, är att anse sem ett kontrakt mellan banken och dess borgenäret, hvilket orubbeligen bör gälla såväl för den ene, som för den andre. Om åter detta skulle rubbas, så vet jag ej, hvar någon gräns för osäkerhet skall finnas. Om myntbestämningen skulle ske efter 144 sk. så komme ändock kursen att stiga dervutöfver, i mån af kostoaden för assurans m. m, för importen af silfret; och samma skäl skulle deremot klifva att anföra, som nu åberopas såsom hinder mot :tvexlingen efter 128 sk., ja realisationen komme då, i anseende till ett stegradt silfverpris, att blifva ändå svårare att verkställa. Jag tvekar ej att tillstyrka bifall till Bankoutskottets betänkande N:o 8.7 — Strindlund från Westernorrlands jiän ansåg, att Bankostyrelsen borde få förstärka Bankofonden, efter förekommande omständigheter, snarare till en stadgad proportion af 5 till 8. Delade Bankoutskottets tanka om kreditiv på utländskt handelshus. Småsedlar böra åtminstone till nästa riksdag fortfara efter hittills vanlige valörer. — Angående lån på aktier och publika papper bör ingen förändring äga rum, i afseende på de vilkor, hvarom låntagarBe genom förra Ständers beslut blifvit försäkrade. Bankodiskontens lånerörelse bör ej inskränkas. Bankostyrelsen bör ej få på rikets börser köpa silfver, när kursen är öfver al pariz sådant kunde leda till missbruk. Ansåg den vid sista Riksdag af Konung och Ständer bestämda grund för silfverutvexlingen ej kunna rubbas. Ett slingradt statsskick, äfven om Konung och Ständer samfäldt dertill medverka, kan aldrig medföra något godt. Afstyrkte derföre A, Danielssons förslag att R. St. skulle åt K. M. öfverlemna att meddela yttrande rörande behofvet af annan myntbestämningsgrund. Allt i Banken varande silfvermynt skulle i sådan händelse ompräglas. Genom förändring af den utvexlingsgrund Statsmakterne vid sista Kiksmöte beslutat skulle krediten utomlands i grund förstöras, och hvarje utländning blefve berättigad till det förklarande, att Svensken icke är ärlig. — Till d. i Juli ansåg talaren ej kunna medhinnas med utvexlingens begynnande, men trodde, att den, så fort ske kan, må taga sin början. Vice Talman Jon Jonsson ordade för realisation efter 125 sk. Nils Månsson från Ssåne: Efter framställning af nödvändigheten att få ett stadgadt myntväsende, förmälte hav, att då R. St. vid sista riksmöte ej kunde ana kursens stegring till 138 sk. och deröfver, och då det är naturligt, att om kursen står betydligen högre äv utvexlirgsgrunden, bliv silfret en exportvara; så vore det ingaluvda ovärdigt för RB. St. (de der, såsom menniskor, icke kunna frisäga sig från misstag, och ej behöfva blygas öfver att rätta sådana), men väl skulle det blifva med de fattigares, skuldsattes och skattdragandes fördel öfverensstämmande, att utvexlingsgrunden ändrades till 144 sk. Göran Jonasson från Kronebergs län talade i samma anda. Botvid Jonsson från Östergötlands län trodde, att det redan präglade silfvermyntet ej behöfde slås om, derest utvexlingsgrunden ändrades; förenade sig i öfrigt med dem som talat mot Utskottets förslag i Betänk. Nr 7, rörande skiljemyntet. Wiklund: Vi hafva bitrest för att befrämja orubblig stadga i myntet. Om vi komma hem utan att hafva fullgjort detta åliggande, skola vi mötas af misstroende och missnöje. Och hvad skall väl utländningen säga om oss, aerest vi vtterliga:e försämra vårt sedelmynt till en tolftedel. Yrkade ifrigt 1realisationens verkställighet, sådan Konung och Ständer densamma redan beslutat, och det med Juli månads början. Anders Andersson från Westerås län försvarade Bankoutskottets Betänkanden, och talade i öfvereusstämmelse med Strindlund och Johan Eriksson från Dalarne. Lars Larsson från Elfsborgs län: R. St:s vid sista Riksmote fattade beslut att realisera sedelmyntet, var uppgjordt med det vilkor, att Bankens reella fond skulte bringas i det förhållande till utelöpandsa sedlar, som 5 till 3, samt att utvexling af silfver ej skulle äga rum förr än nämde förhållande intradt. Dessa vilkor äro ännu ej uppfyllda. Det är således ej något totalt hinder att nu tillvägabringa en förändring, som tiden och kursen påkallat. Befarade silfverexport, i fall utvexlisgserunden komme att för mycket understiga kursen. Talade mot kreditiv på utländskt handelshus. Hemställde,