Aftonbladet – 10 maj 1834, sida 3

ring till Öfverståth ållare-Embetet för att till HofRätten ingifvas. Det barbariska sätt, på hvilket den Fransyska militärmakten gått till väga, för att återställa ordningen i Lyon, och den förskräckliga förstörelse i nämde stad, som håraf blifvit en följd, gifva de Fransyska bladen anledning till en mängd anmärkningar och jemförelser, hvilka närmare upplysa karakteren af denna stora och grymma krigshändelse. Det bar blifvit utönt att striden egentligen börjat dermed, att tropparna, hvilka voro sammaudragna, i anledningen af den fortfarande gäsninger efter uppträdet den 5:te med mutinisterne, hade fatt befallning att storma en barrikad som insurgenterne uppkastat. Någon uppmaving å militärens sida till folket att åtskiljas, eller hvad den Fransyska lagen kallar sommation, hade alls icke skett, utan emedan vid anfallet på barrikaden en ibland folket bakom densamma aftskjutit ett pistolskott emot soldaterra, hade befälhafvaren genast kommienderat en gevärssalfva. Bärvid anmärkes, att lagen uttryek— ligen föreskrifver, att den nyssnämda uppmaningen måste föregå, invan det tillätes nyttja vapen. General Aymars syftemål synes för öfrigt, säga ldningarna, framförallt hafva varit att spara den trupp han hade under sitt befäl; hans instruktioner voro alldeles som 1 fiende-lavud, att till hvad pris som belst bemäktiga sig Lyon, och spara soldatens blod, äfven om det skedde på invånarnes bekostnad, Insurenter eller icke Insurgenter, vänner eiler fiender till Regeringen. Då General Chasseg, belägrad i Antverpens citadell, till skydd för sin egen besättning, hotade att, om man anföll hovom, låta bombardera denna stad, som dåvar fiendens, väckte denna hoteise i hela Eu ropa en al!man afsky, och Engelska tidningarne, föreslogo till och med med det uttrycksful!a språk, de stundom nyttja, alt såsom veder gällningsrätt hänga upp den Blodhunden. Hvad som då i egenskap af hotelse från en belägrad fiende hade väckt en så stor afsky, det hade nu General Aymar verkställt emot sina egna landsmän, utan att något annat mått och steg förut var taget tili fredens återstallande, och till belöning derför hade Ludvig Flip upphöjt hocom till Par af Frankrike. Det har alitmera visat sig, att de som verksamt deltagit i uppro:et icke uppsått öfver 6 å 700 till antalet. För att skingra dessa, hade icke något annat försök blifvit gjordt, än kanonernas. Hr Persil hade uttryckligen förklarat ifrån tribuneo, att Regeringen wille hafva en batalj; derföre hade ock:å hvarken civilauktoriteterna, municipalitetet, eller De ;partementsrådet blifvit tagna till råds, derföre hade alla invånarne i staden, vid äfven: yr af Hfvets förlust, blifvit förbjudna att gå utom huset, hvilket nödvändigt mås:e hindra alla husfäder, att göra något för ordningens återställande. Det anmärkes vidare, att om det endast varit fråga om en fiendtlig stad, så hade troligen den segrande armdeen, då den väl hunnit omgifva de belägrade, skaffat sig säkra underrättelser öfver uppresningens vidd och resurser; när den fått veta, alt dessa bestedo endast af några hundra man, illa beväpnade, skulle den låtit utgå en uppmaning till nedläggande af vapen, och bevisat Rebeilerna att allt motstånd vore onyttigt, samt derjemte erbjudit dessa alla de kapitulationsvillkor som menskligheten, den första och vackraste af krigarens egenskaper, kunde bjuda. Men sådan var icke general Aymars beligenhet. Han var tvun gen alt lyda en regerings order, som önskade en batalj, för att utrota eller siuta med upproret, enligt munisterens vanliga uttryck. För detta ändamäl fick han icke sky att utsätta staden för för-störing, och låta hundradetals af dess invånare, skyldiga eller oskyldiga, massakreras af soldater eller förgas 1 ruinerna. Han mäste derföre isynnerhet använda artilleriet, petarder och hb ekkransar; af samma orsak måste soldaterna skjuta på hvar och 1 er, som visade sig I ett lönster, och begrafva 2 eller 3 familjer i serder under Foparn ne af de hus, som sprängdes af beligring gsredsk ape Då Carl X år 1530 lät skjuta på folke i Paris, så bade likväl bans befilhafvare den menskliam det! alt först, genom en kungörelse, förklara Paris i beägrinastillstånd. Det!a skedde icke med Lvon, och det finnes, säger ett hlad, hvarken uti lagarnas eller civilisationens språk något ord för att uttrycka den oerhörda belägenhet, i hvilken denna stad våldsamt försattes genom de Order, hvilka med u. 2 är KR ort VV 0 oo PP a rov