Aftonbladet – 10 maj 1834, sida 1

— umumuler ne oil mmm so ec X X 6 crnmmnnmmm-we-wwnmvmmmwwmpmmme——np mmnvhn.n rr digt sornatlande, som trousen Narledt sis fran ach hastiga öfvergången från despotism till fribet, hindrar ej att den både kan och bör göras Hedren). Ägde konungen rätt att slå mynt i den mening, som man nu tycktes vilja taga det, så skulle Svenska folkets rättighet att sig beskatta stå på en ganska äfventyrlig fot; en zodtycklig förbättring af myntenheten skulle på genaste väg bereda en ökad beskattning (Lyth). Konungen måste vid bestimmandet af myntpjeserne nödvändigt rådfråga Sländerne, som ägde rätt att bestämma deras skrot och korn: ty de mindre pjeserne kunde ej hafva samma alliage, som de större. Huru man än tager begreppet om skrot och korn, antingen så, att skrot betyder koppar och korn silfver, eller så, att skrot betyder mynttecknens storlek, och korn deras haltighet, hvilken, sednare mening tyckes vara den rätta, alldenstund man i gamla handlingar finner uttrycket skrotera, hvilket betyder att bestimma myntstyckenas storlek, och vi hafva ännu ordet skrotjern, d. v. s. smärre bitar af jern, så blifver Ständernas rätt att bestämma myntstyckenas storlek beståndande (Hedren). Många bestridde denna senare betydelsen af skrot och korn, stödjande sig på Rinmans auktoritet, som antagit den förstnämde delinitionen (af Wingård, Holmström, Elfström). Någon anmärkte, att ehuru Ständernas rättighet att dermed befatta sig vore klar, så borde man dock nu nedlägga denna fråga. Riks. Siänder hade vid sistl. riksdag i önskningsväg vändt sig till Kongl. Maj:t för bestzmmandet af myntepheten till 1 Rdr Bko. Kongl. Maj:t bade ej vid deras önskan fästat afseende, utan låtit slå gamla specieRiksdalrar samt halfva, tredjedelar, fjerdedelar, m. fl. af samma slag. Mycken kostnad hade derpå blifvit nedlagd, hvilken, ifall Utskottets förslag ginge igenom, skulle vara förgäfves (Astrand). Häremot anmärktes, alt dessa myntade specie Riksdalrar och deras underafdelningar, med undantag af ett erda litet mynt, hvaraf föga blifvit slaget, passade fullkomligt in, med det föreslagna nya myntsystemet, och vore fullkomligen användbart (Hedren). Ständerna hade dessutom ej gått utom gränsorna för sin verksamhet då de behandlat denna fråga. De hade blifvit kallade för att af Konungen rådfrågas rörande myntväsendet, och Utskottet har ganska riktigt yttrat sig äfven uti denna angelägenhet (Grenander). Nu företogs diskussionen rörande myntenheten af det projekterade decimalsystemets införande, Angående antagande af I Rdr BRgs såsom myntenhet, var man fullkomligt ense, ehuru benämningen krona ogillades; man föreslog i dess ställe benämningen Riksdaler Kurant (Grbvilius, Lundblad, Grenander); men decimalsystemet rönte, emot all förmodan, ett stort motstånd inom det högvördiga ståndet. Det nya myntsystemet vore ej föranledt af något behof eller någon olägenhet af de garela Rdr, skillingar och runstycken. Allmogen skulie ej kunna lära sig det nya systemet. Dervid vore många och stora betänkligheter (Grevillius) Utskottet hade yttrat, att Decimalsystemets antagande vore ett bevis för en stigande civilisation. Detta vore oriktigt. Ryssland bar decimalräknivgen i myntet. I England, Preussen, Hamburg nyttjas det ej, och man kan ej derföre säga att dessa länder äro mindre civiliserade än Ryssland (Cdman). Man kunde ej frånkänna decimalräkningen vighet vid addition och subtraktion; men vid muntiplikation och division vore ett annat förhållande. Allmogen nyttjade vid sin räkning i hufvudet en slags praxis italica, som den ej skulle kumna använda vid decimalerne (Astrand). Dessutom skulle det nya systemets antagande medföra den olägenhet, i sanning der mest tryckande af alla, att alla hbjelpredor, alla taxor, Ja sjelfva lagboken (?) måste onrtryckas (Lundblad). Decimalräkningen hade ej ännu trängt sig ned till allmogen. Denna nyhet vore ett olyckligt bihang till realisationen (af MWingård). Man till ech med bestred nyttan deraf vid bokföring. Kolumnerna, och den gamla reduktionsoperationen från mindre till större sort, skulle af de fleste bibehållas (Björkman). Uti dessa meningar icstämde, utom de anförde, Herr Hallbeck, Bolander, Holmström och Lyth; hvilken sistnämde dock anmärkte, att om ett nytt system skulle införas; så borde det ske nu eller aldrig. Decimalsystemet fann dock inom det Högvördiga Ståndet sina försvarare hos en ganska kraftfull och i sjelfva verket öfverlägsen minoritet. Å denna sidan påstods, att svårigheterne vid det nya systemet skulle vara snart öfvergående, och la da oa mamacta sam hand anv d S a