Den sköna Dalkullian, Carin Ersdotter, onekligen den fagraste af alla de lefvande blommor, som här varit synliga i sällskapskretsarne under 1934 års vinter, tog i går morse farväl ifrån sina vänner i Stockholm, från hvilka hon reste för alt svart stå brud 1 hemorten, Jura Kapell i Dalarna. Före afresan hade H. M. Konungen låtit efterskicka henne, eller, Som det i en annan tidning i dag heter: i Nåder beviljat henne underdänigt företräde3 och lemnade henne en gåfva i dukater med sig på resan. Ned till Åvglartyget, der en stor manga folk samlats, ledsagades hon af ortens Riksdagsman. Ännu länge sedan fartyget lagt ut, nickade hon från fördäcket vanligt ät åskådarne, som från stranden önskade henne ett hbjertligt farväl, en lycklig resa och, vili Gud, en snar återkomst med barn och blomma. — En resande som 1 går afton lemnat Wesierås och hitkommit på förmiddagen, har berattat att halfva staden der skall vari 1 rörelse för att få se den nordiska skönheten.