Aftonbladet – 7 maj 1834, sida 2

I I uf verskold Anstamde, acmarkanadae attt una da j ? D Utskottet borde vtterligare Bevillnings-Utskottet böras, i afseende på ersättningen åt Statsverket. Presteståndets plenum d. 5 MajEftermiddagen. (Betänkandet, hvarom diskusstonen handlar, finnes införti Aftonbladet N:o g7. 97, 959. (Forts. fr. N:o 103). Vid tredje punkien af betänunndet yttrade Prosten Östberg, att lörsök äfven borde göras att inrikes uppköpa guld och silfver, samt önskade att ståndet vid Hr Lefidns försiag, att genom fondköp garantera bankens soudiuet, ville fästa all uppmärksamhet. Biskop Vingård anmärkte att Hr Lefrens i hans reservation efatua förslag tillhörer 27 punkten. Fjerde punkten: Prosten Åstrand: Här borde endast vara fråga om uppköp af omyntadt silfver, det må köpas inom landet eller Utrikes ifrån. Proffessor Agardh ansåg såsom felaktigt, att göra silfverköp till en stående operation. Femte punkten: Biskop af mWingård: ett kreditiv på utländsk ort vore det mest verksamma medlet för real:sationens bestånd. Medvetandet af denna tillgång, skulle göra alt man cj behöfde använda detsamma. — Doktor Hasselroth fann ett dylikt kreditiv högst vådligt; det skulle inveckla nationen i statsskuldssystemet. Dertill ville han ingalunda med sin röst bidraga. — Doktor Elfström: om man Guskar realisaonens bestånd, så mäste man äfven använda de medel, som derull erbjuda sig. Han ansåg detta förslag vara af alla det bästa. — 0 strand insåg nödvändigheten af ett kreditif, isvonerhet för opinionen. Det borde dock ej användas för att deprimera kursen. — Di-skop Hedren anmärkte, alt kredtivets. begagnande ej berodde af kursen, utan af ett understigande ar proportionen 2: 5. Doktor Heurlia ville att kreditivet betingades på flera ställen och i flera olika myntsorter. — Prosten Odman ansåg det vara möjligt, att kreditivet kunde ganska snart behöfva att begagnas. Han uppdrog en mörk tafla, som visade vår handels undergång, krig, m. m. Äfven ogillade han på vwisst sätt bankopubliciteten; hvaruti han understöddes af Doktor Heurlin, som trodde, att om förbållandet vore sådant, som Prosten Ödman det uppgifvit, så borde man ej tänka på realisationen för det närvarande. Stats-Rådet Poppius förklarade sig ej kunna dela Prosten Ödmans äsigter om Svenska industrien och hans derpå grundade farhågor. Han erbjöd sig att genom Kommer cekollegii tabeller lemna full motbevisning. Då Prosten Odman nu ville bevisa sitt påstående genom Svenska trävarubandelns förfall, blef han af flere ledamöter bemött med den uppgiften, att denna handel de sista åren varit uti stort tilltagande (Poppius, Hedren, Vingård, Nordin, Bergvall). Tionde punkten: Härvid anmärkte Biskop af IVinård: Då förlägenhet uppstår inom landet, öka andra banker sin lånerörelse, äfven med våda för sig sjelfva, men dock till deras egen och landets vinning; han trodde derföre att föreskriften i denna punkten skulle bidraga att öka en iråkad förlägenhet i allmän rörelse. Biskop Hedren besvarade detta inkast med åberopande af Bankens rättighet, att ej nödgas utlåna mer än den förmår, och skyldigbet att betala sina egna skulder. Hos oss hade detta förhållande varit omvändt: Bankens rättighet hade varit, att ej infria sina egna förbindelser, och dess skyldighet, att nära obegränsadt meddela lån. . Elfte puokten ansåg Biskop af II ingård böra utgå, helst den deruti föreslagna åtgärd tillhörde blifvande Ständer. Tolfte punkten, om småsedlarna: Biskop af mWingård ville att skillingssedlarne skulle bibehållas. Biskop Hedren anmärkte, alt kostnaden för småsedelsfabrikation uppgick till 4,000 Rdr för hvarje million. Professor Ågardh bevisade genom kal! lust, detta oaktadt, uppstod genom sn åsedl byte mot slifvermynt. 22:20 punkt. om diskontrörelsens fö att förarnes utnskande med 3 proc. eller 240.600 Rdrom året: fvt Bergvall ansåg vådligt att inskränka Jänerörel on, och Der Holmström, av det hlla årliga indraget ej vore betryggande för iealisationev. Biskop Hedren förkring i klarade, att här e åsyftades nögon ivskpän