dra personers Hitlrade ull anteckniingen och redigeringen af det sammandrag här meddelas af de vidlyftiga debatterna, så torde den resp. Läsaren, jemte Hr Strussenfelt sjelf, gilla, det vi, i stället för egen förklaring öfver hans anmarkningar, inhämtat och nedanföre bifoga vår referents på Riddarhuset. Beträffande åter de bifogade omdömena öfver Hr Strussenfeits politiska grundsatser, som han kallar det, så bekänna vi att de voro våra egna, ehuru de icke omnämna några poliriska tänkesätt, utan hans åsigter öfver civillagen; och det fägnar oss, att vi tyckas hafva uppfattat dem riktigt efter den allmiänna tendensen af hans yttrarde, enär han icke riktat någon vederläggning emot denna del af vår artikel. Vi stadoa för öfrigt i förbindelse hos den värde Ledamoten, för det han har den godheten, att I eit annat blad låta trycka sitt anförande in extenso, hvarigenom vi undvika det. Den delafallmänheten, som litigare intressera: sig för det ifrågavarande ämnet, får derigenom i allt fall tillfälle bedöma, om vi gjort Hr S. orätt: Till Redaktion af Aftonbladet! Då min Herre tillåtit sig ett omdöme om mina politiska grundsatser och grundat detta omdöme på ett af mig, i Bidderskapets och Adelns plenum den 24 dennes, uppläst anförande; så hade det varit min Herres pligt att, med större redlighet än som skett, referera detsamma. Icke nog att några ord här och der blifvit lösryckte och sedermera utan sammenhang och ordning sammanfösade, hvarigenom det fulikomlgen lyckats gifva ett oriktigt och förvirradt begrepp om ifrågavarande anförande. Mina yttranden hafva derjemte blifvit omskrifna på ett sält, som lemnar tillfälle för omdömen och slutsatser, hvartill de sjelfve ej kunna gifva anledning. Såsom exempel härå vill jag blott anföra mitt yttrande om lagfarenhetens studium: Att lagfarenhetens studium vid universiteten ej eller står på någon hög ståndpunkt, tyckes man nästan kunva sluta endast af det ringa antal lärare, som derför blifvit anstäldt. För öfrigt fordras nog ringa lärdomsprof af dem, som egna sig åt lagfarenheten. De äro nästan dispenserade från allmän humanistisk bildning; och för denna brist har man icke eller sökt ersältning i en vidiyftigare juridisk kurs, hvilket också vore svårt med den nuvarande ringa lärarepersonal. Detta yttrande har blifvit återgifvet med följande ord: Rättsstudium står på en låg punkt, denna är vid Akademierna i lägervall. Häri synes ligga en beskyllning emot Juris Professorerne om vårdslöshet eller försummelse; men mitt ofvananförde yttrande kan dertill ej gifva anledning, enär jag, såsom orsaker till den låga punkt. hvarpå lagfarenhbetens studium sig befinver, uppgifvit bristen på tillräckligt antal lärare och obetydligheten af de lärdomsprof, som fordvas af dem, hvilka ägna sig åt lagfarenheten; och hvilka prof ej af Professorerne, utan författningarna, bestämmas. Min Herre har dessutom påbördat mig följande omening, som ej finnes i m:tt anförande: — Omarbetning kan med framgång först ske då, när folket växt: den gamla (lagen) öfver hufvudet och allmänt börjar inse behofvet af det bättre. — Denna period lydde så: Då juristerne, åt hvilka lagfarenheten blifvit såsom en särskilt vetenskap anförtrodd, gjort så ringa för dess vidare utveckling, huru kan map då väl förutsätta eller förmoda, att ett sådant lif och rörligbet skulle röja sig i sjelfva folkets juridiska idesfer, att densamma, så till sägande, växt lagen öfver hufvudet? För att visa, huru osannfärdigt m. H. anfört mina yttranden, anhåller jag få sammanhålla följande mig tillagde uttryck: . Hela lagverket bör derföre inskrävka sig till, att ur förordningar och förklaringar inpassa på sina ställen det behöfliga och afskilja det felaktiga, som möjligen genom förklaringar tillkommit. med hvad jag verkligen i detta afseende yttrat, som är af följande ordalydelse: 223 — — Att man bör af sjelfva vår nuvarande lagtext oförändiadt upptaga så mycket som möjligt är i den nva lagen; att nyheterna och förändringarna i synnerhet må sträcka sig till uppställningen, ordningen och vissa begrepps skarpare bestämmande samt införandet af konseqvens och sammanhang, der sådant, genom felaktiga författningar blifvit rubbadt el!er eljest skulle saknas; men att, om ock några poörliela, mindre ändringar skulle vara af nöden, man dock bör bibehålla oförändra: 3 1 me. mm AA oa Boden A ns