Aftonbladet – 3 maj 1834, sida 4

HERR BEERS AFSKEDS KONSERT. Få konsertgifvare torde finnas, som med mera framgång än lir Beer studerat sig in i publikens smak, och dertill bidrog såsom vittne äfven Böndags-konsertens repertoire. Onuverturen till: operan Zampa, som öppnade kovserten, var att börja med ett ganska iyckligt val. Redan i de första takterne förmå de af fröjd yrande tonerne att upprymma åhöraren. Efter Ouvertyren spelade Hr Beer första allegron ur, en konsert, komponerad af bonom sjelf. Hr Beers föredrag har så många gånger varit föremål för omdöme af Recensenter, hvilka genom den materiella vigten af deras auktoriter förebyggt möjligheten af allt jäf emot deras dixi, att det mähända skulle anses förmätet att göra något tillägg till dessa omdömen, äfven om det vore ett loford. Vi inskränka oss således till, att endast beklaga vår orkesters — förlust af Hr Beer. Om också någon inom orkestern funnes, hvilken denna förlust ej djupt skulle smärta, kan man dock vara förvissad att den beklagas af den, allmänhet, som haft nöjet att höra den förtjenstfulle konstnären. H Tredje numern var en Cavatina ur Meyerbeers Opera Robert le disable, som sjöngs af mamsell Matilda Ficker, Att säga att mamsell M. Ficker sjöng, är nästan detsamma som att säga att hon sjöng behagligt och intagande. Om det ock någon gång höres, alt bon ännu ej slutat sin lärokurs, så har detta afseende endast på det modellerade af hennes föredrag. Vi hoppas ock att hennes smak, hvilken redan tycks äga en ganska ren fond, skall, sedan den nått sina myndiga år, lära henne att ej sätta så stort värde på dessa musikaliska bons bons, hvilka endast böra nyttjas såsom retningsmedel för en känsla, som ej tål vid att smälta de enkla, friska, fulla tonerna. En temmeligen fåvitsk drill, uthållen efter utroper: ack Robert! kunde, med afseende härå, desto hellre uteblifvit, som komponisten icke på noterna antydt densamma. Att mamsell M. Ficker blifvit hvad hon är, derföre har bon till stor del att tacka sin förtjenstfulle lärare, men att hon som sångerska kan blifva hvad hon ännu icke är, torde kunna ske sedan Jläroåren äro förbi, och om det å ena sidan vore för mycket att begära en sånglärare, mea större skicklighet och nit, änden åt hvars ledning hon mu är anförtrodd, sålärer å den andra bli obestridt, att sångerskans eget, sunda och oförvillade omdöme, med afseende å hennes indvidueila egenheter, blifver den säkraste rådgifvaren. Ett enda, men också beklagligen oöfvervinneligt hinder ligger i vägen för mamsell Ficker, att uppstiga till första rangen bland sångerskor, och det är röstens volym, som naturen bort gifva henne tvåeller tredubbel mot hvad hon äger; hvaremot röstens timbre, sångorganernes spänstighet, ett säkert öra, själens medspel och äfven sångerskans anspråkslösa och älsk värda sätt att presentera sig, äro utmärkande egenskaper, hvilka ändock alltid skola bibehålla henne i publikens ynnest. En konsert för fortepiano af Beetbowen exeqverades af fru Beer med mycken talang. Fru Beers fysiska styrka såsom pianiste är nästan jemförlig