Aftonbladet – 3 maj 1834, sida 2

ÖS SR Jag säljer min säd och min poltates till en : närbelägen herrgård, som bränner bränvin med så kalladt pistoriskt verk; och då jag får 2 Rdr a 2: 24 för potatestunnan, så anser jag mig väl betald och glad, att ej behöfva med förlust befatta mig med bränvinsbränning, som erfarenheten lärt mig icke lönar alt drifva uti smått. Om genom den blifvande bränvinsbränningsförfattningen herrgården måste nedlägga sitt pistoriska verk, och således upphöra att bränna bränvin, så blilver jag utan utväg att realisera mine produkter, och kommer således i följd deraf troligen att tvingas till att öka antalet af dessa husbehofsbrännare, hvilkas yrke jag beklagar snart sagdt lika mycket, som den lastfulle uslingen, hvilken genom ett öfverdrifvet bruk af bränvinet upprört menniskokärleken tll krig emot hela jordbruksnäringen inom vårt land, hvilken det ofelbart gäller, om författningarne i dessa delar komma a!t utgå ifrån verkliga Statsmannaåsigter, eller ifrån det inskränkta småintressets ensidiga beräkningar. Vi hafva sett en enda förståndig skrift, som yrkat det öfverklagade ondas hotande, genom en så beskaffad frihet för näringen, som gjorde det omöjligt, att bedrifva den i smått, utan att någons rält förnärmades, eller att någon hindrades, att med förlust drifva bränvinsbiänningen, wall nåi gon dertill vore oemotståndligt hugad, och vär enfaldiga tro är, att ingen annan åsigt öfver denna fråga kan blifva riktig. Hvad som uti våra smärre kretsar här i landsorten mest förundrar oss, i sammanhang med denna fråga, är, att Regeringen så litet. och BR. St. deremot så mycket syselsätta sig med förslag till lagstiftningen i denna del. Vi hafva någon gång roat oss med att studera grundlagarne; och som vi förstålt dem, så hafva RB. St. icke någon annan makt, i afseende å bränvins-frågans stadgande. än att bestämma skatten för bränvinsbrännings-rättighetens utöfning, men ingalunda någon laglig rättighet att stadga sättet för bränvinsbrännings-rättighetens utöfning, som i vår tanka helt och hållet omfattar ett ekonomiskt mål, som af Konungen allena, på sätt Reg. Formen föreskrvifver, afgöres efter den uppfattning, verkställarde makten uppgjort sig rörande samhällets behof, fordringar och samtagne intresse. Vi föreställa oss med anledning härutaf, att Rikets Ständer då först handlade grundlagsevligt, och tillika klokt, om de blott bestämde vissa skillingars afgift för hvarje tillverkad kan. bränvin, under anhållan: att regeringen ville bestämma sättet för bränvinsbränningens utöfning, med beräkning af samhällets största nytta, och de enskiltes billiga anspråk å en lika delaktighet i utöfningen af en allmän rättighet. Det låter icke tänka sig, att regeringen kunde sväfva i osäkerhet i afseende å det mest ändamålsenliga och rätta, i denna fråga: det låter icke tänka sig, att regeringen icke skulle kunna beräkna verkningar och följder, af det ena eller andra lagstadgandet i detta hänseende. Regeringen måste nödvärdigt inse, att om bränvins-bränning med förbättrade redskaper och en dermed sammanhängande tillverknings-förmåga, genom en blifvande författning undertryckes, så skall derigenom i naturlig väg husbehofs-hränningen, så myeket mera utvecklas, och oaktadt dess allmänt erkända skadlighet rotfästas, till försvårande af denna näringsgrens inledande på en bättre och tjenligare väg, som likväl i tidernes tider nödvändigt måste komma att äga rum. Det kan icke hafva undfallit Regeringen, att de vid sednaste Riksdag vidtagne åtgärder, att fördyra bränvinet, helt och hållet misslyckats; och att dessa beräkningar ofelbart måste fela, så länge man utgår ifrån oriktiga åsigter, och söker verkningar, genom anställandet af orsaker till vinnande af ett alldeles motsatt mål, emot det man velat ernåHuru mycket arbete skulle man icke besparat Riksens Ständer, huru mycken oro skulle man icke undanhållit landtmannen, om regeringen, såsom ensam innehafvare af den Ekonomiska Jagstiftningen, vid Riksdagens början, till Riksens Ständer öfverlemnat den författning för bränvinsbränningens utöfning , regeringen sammanfattat med berakning af fordringarne för landets bästa, ifrån de högre synpunkterne uppfattadt, med ac modan till Riksens Ständer, alt bestämma skattebeloppet för den bränvinstillverkning, hvarföre sättet blifvit af 1egeringen föreskrifvet. — Ibland de högre åsigter, hvarföre man är 1809 års lagstiftare förbunden, står