Aftonbladet – 30 april 1834, sida 1

Derefter förekom samma Utskotts Utlåtande i anledning af väckta motioner om indragning af Biskopsoch Domprost-Embetena. Då detsamma i sista lördagsbladet till sitt iunehåll finnes intaget, jemte Peter Jonssons reservation, öfvergå vi genast till diskussionen, som var ganska animerad och intressant, Hr Holm uppläste ett skriftligt anförande, deruti han förklarade, det han för sin del på intet sätt kunde förlika sig med betänkandet. Talaren ville medgifva, att frågan om Biskops-Embetenas indragning ägde sammanhang med grundlagarne, och således, på viss sätt, ej tillhörde Utskottets bedömande; men om biskopstiteln, som wore en qvarlefva från Katolska tiden, ägde så mycket behag för Svenska folkets öron, hvarpå talaren dock tviflade, så såg. han likvisst ej något hinder, hvarför ej dessa embeten kunde sammanslås med Domprosterierna, hvarigenom en betydlig inkomst för staten skulle tillvägabringas, och ville han, af sådan anledn:ng, biträda Reservanternas mening. — Exempelvis anförde talaren, att Preussen, med en befolkning af 11 millioner mennniskor, ej äger mera än 4 Superintendenter med Biskops namn, då deremot Sverge, som ej har mera än 3 millioner, har IL Biskopar och en Erkebiskop. — De hinder man nu mot förslaget till indragning velat göra gällande, härleda sig blott från begäret, att, utan afseende på besparing, bebehålla en kostsam och skrytsam andelig representatiorp. Yrkade återremiss. :— Hr Ekstrand kunde ej eller förena sig uti de af Utskottet yttrade åsigter. Det vore ådagalagdt, att genom indragning af Biskops-Embeten, en besparing af 6000 T:nr säd kunde vinnas — erfarenheten hade visat, att de andliga angelägenheterne lika väl af Konsistorierne kunde vårdas, under det både Biskop och Domprost, t..:ex.-vid Riksdagarne, voro frånvarande. Talaren ville derföre föreslå, att Domprostarne, med Biskopstitel förestodo desamma, hvarigenom statens vivst skulle blifva högst betydkg;3 och vore talaren öfvertygad, att denna åsigt delades af hans kommittenter. All statslyx måste stå efter för statens bebof. — Hr Halling afgaf jemväl ett skriftligt anförande. Efter de underrättelser talaren inhämtat utgick tionden till Domprostarne med 440 t:r korn, 373 t:r råg (om Ref. hörde rätt) och derförutan ett visst belopp hafre. Att stiften kunde bestå utan Domprostar hade visat sig på flereställen, der förhållandet är sådant, och genom Kalmars exempel vore ådagalagdt, att Domkyrka kan finnas utan Domprost. Kyrkans namn ansåg talaren ej kunna föranleda något behof af statsanslag. Talaren önskade derföre, att Utskottet, uti en tid då det tillhörde en hvar att söka åstadkomma högst behöflige besparingar för staten, måtte öfverväga , huruvida ej behofvet påkallade, att Ständerne hos Kongl. Maj:t begärde, att genom undersökning måtte utrönas, om ej den till Domprostarne anslagne kronotionde kunde indragas, och yrkade, af sådan anledning, återremiss. — Hr Helledaij begärde återremiss på de af Peter Jönsson uti dess reservation anförde skäl. — Uti yrkandet om återremiss instämde jemväl Hr Ekerman, fastän han medgaf att Utskottet, i följd af 114 . Reg. Form. kunde anses förhindradt att behandla frågan. — Hr Hessle förenade sig med Hr Halling, i afseende på det som af honom blifvit anfördt om Domprostarnes kronotionde. — Om man äfven ville antaga, att Biskopsembetena äga helgd af grundlagen, så ansåg talaren dock deras löner ej böra njuta en sådan helgd, och kunde ej finna att Biskopärne, som chefer, vore berättigade till högre löner, än andre med dem jemförlige embetsmän. Talaren föreslog derföre att Ständerne, uti en underd. skrifvelse, måtte anhålla om anställande af en untiersökning om så väl Biskoparnes som Domprostarnes inkomster af staten, på det derefter en lämplig lönereglering måtte kunna tillvägabringas. — Hr Petre: enligt hvad talaren anmält uti förra Plevum, hade han, på då anförde skäl, önskat, att uppskof med afgörandet af denna sak kunnat beviljas, men då sådant ej bifallits, förenade han sig med dem, som yrkat återremiss. — Af Betänkandet kunde man tycka, att Höglofl. Utskottet velat flytta tiden tillbaka 2 å 300 år. Talaren hade trott att Utskottet bort ingå i undersökning huruvida Biskopsembetena kunde anses som en stiftelse till Svenska kyrkans gago, eller som eu politisk institution. Det senare förekom talaren sanuolikt, och på sådan grund vädjade han till de i Riksdagshäfderne kunnige, om Biskopsembetena föril 2 I a rs 2 As Am AA