Aftonbladet – 29 april 1834, sida 3

modren tviagal att lagga sig Ior att unga faran, träffas af ett skott, och då hans moder kastar sig öfver honom, för att betäcka honom med sin kropp rycktes han bort med våld och dödas med bajonetterna. Le National tillägger, att efter senare underräftelser förnummits, att det regemente hvilket begått dessa våldsamheter, varit detsamma J335:1le regementet. hvilket förut på ett så ofördelaktigt sätt utmärkt sig för sin barbariska framfart under oroligheterna i Grenoble, för hvilket flere officerare då af Ludvig Filip erhållit hederskors. Om allt detta skola sannolikt de följande posterna lemna tillförlitligare underrättelser, Emellertid är det märkligt att se, med hvilket barbariskt skryt Bulletin du soir talar om denna framfart. Tropparnas och natioralgardets bitterhet att finna six anfallne af osynliga fivnder, var, säger den, stigen till det högsta; anlända till husportarrce, läto de sapporer uppspränga dem, inträngde 1 dessa hålor, och gjorde rent hus (fasalent main basse) bland mördarne, som icke hade kunnat frälsa sig. Öfveralit täflade Inietruppar och nationalgarde i nit och oförskräckthet (som det här ofvanför synes har dock nationalgardet icke haft del i det nyss beskrifna slagtandet). National åter bedömmer händelsen uti sitt blad för den 13 sålunda: ?Vi hade, säger den, i vårt gårdagsblad icke några fakta om händelserna i Paris. Våra nyheter stadnade vid midnatten, vid hvilken timma vi voro förundrade att höra det slås appell i flera gathörn, emedan alla de rapporter vi erhöllo från de ställen, bvarest en liten flock insurgenter hade upprest barrvrikader 1 tropparnas åsyn, och utan att desse ännu hindrade det, icke synates göra någon sådan strid nattetid möjlig, som sedan inträffat. Aldrig har också någon strid haft mindre samklang (retentissement) än denna, som endast de ministeriella bladen kunnat på det viset utbasuna. Tre fjerdedelar af Parvis voro okunniga om dessa spridda skjutningar, anställde af unga fanatiska menniskor, som icke velat lyssna, till de uppmaningar vi giort till hvarje vän af republiken, att genom sin aktning för lagarna gifva Kontrarevolutionen fullkomlig orätt, tills dess tid är kommen i hela nationens ögon. Vi hade vid gårdagens underrättelser förbisett, att Konuugen uppdragit åt Pärskammaren att konstituera sig till domstol för att ransaka och döma öfver deltagarnpe i de nu passerade uppträdena i Paris, Lyon och St. Etienne, från hvilket sistnämde ställe några tillförlitligare detaljer ännu icke funnos i gårdagens blad. National yttrar i anledning häraf: Ingen lag bestämmer formaliteterna eiler utsträckningen af denna domsrätt. Tvertemot de stora grundsatserne om statsmakternes ätskiljande, skall kamaren sålunda på en och samma gång utöfva den lagstiftande och domaremakten; detta är en port, som hon öppnade åt sig år 1815 genom mordet på marskalk Ney, och som Insurgenterne i Paris, Lyon och St. Etienne sannolikt skola hafva den sorgliga lotten att för alltid tillsluta. Landets högste domare är landet sjelf genom juryn. Enligt de sednaste upplysvingarna itrån. Lyon, hade striden der fortfarit konsekutivt i fem dagar. De oberoende bladen hade icke fått ut sina bref derifrån; vi uppskjuta således alla vidare beskrifningar härom till nästa post, som utan tvifvel medför sådana af mera trovärdighet, En af nyheterna i gårdagsbladetj, hämtad ur Hamburger Neue Zeitung, angående polisens förhållande i La Tribunes boktryckeri, rätta vi efter genomläsning af de Franska bladen, sålunda, att de omtalta arresteringarna väl skett, men pressarna hade icke blifvit sönderslagna, utan förseglade. Uti departementet Haut Rhin har det inträffat, att en hofslagare vid första dragonregementet, en dag då han var drucken, ropade lefve republiken! på en krog i Neuf-Brissac. Han fördes genast i fängelse, och efter några dagar med handklofvar och halsjern tll Colmar och vidare till Strasburg. Dagen efter bans arresteribg, begaf sig befälhafvande Generalen till Neuf-Brissac, för att der inspektera regementet. kan höll då ett temiligen skarpt tal till dem, hvilket han slutade med utvopet: lefve Konunen. Hela regementet förblef stumt. Generalen påstås då hafva yttrat: Jag ser väl att hofslagaren icke var den enda. Till nyheterna från Portugal tillägga vi utur en post af den 27 Mars, att den Mignelitiska GeneralLöjtnanten Gaspar sTexeira gått öfver till Don Pedro. Den: 22 aulände han till Oporto, utbedjande ig Annect: fÅAR Ga? AR fa daas Ah RKA GR. I 2