FN oo UU IT 2 OrfnL St 0 om FÖ oo amt EE lör oo SS ett nytt slags skrå... Anders Danielsson: Detaljerna i mitt förslag har jag anfört mera såsom exempeit på de inrättningar, som finnas i andra länder, än såsom de bästa mönster. Tillämpandet af de i anförandet uttalade grundsitser, öfverlät han gerna åt R. St:s egen vishet. Hvad de projekterade embetsmännen vid bandtverkssalarna vidkommer, trodde ban det vara bättre att hafva en embetsman, som skyddade rväriogsfriheten, än tusende, som önska förstöra den. I sådant ändamål försummas nu visserligen intet af rådmän, notarier, fogdar, länsmän och andra eåkallade bönhasjägare, de der stå till skråmästarnes tjenst. And. Danielssons anförande, jemte diskussionen dervid, blef till Ekonomiutskottet hänvist. Ytterligare afgaf ÅA. Danielsson ett skriftligt anförande såsom svar på en inom Borgareståndet af Hr Hallgren väckt motion, rörande gårdfarihandeins afskatfande. Vidare förekom Korgl. Maj:ts nådiga skrifvelse till R. St., med öfverlemnande af civilragförslaget. Härvid ystrade sig Peter Persson från Kalwar län skviftel:g Till BR. S!:s Lagutskott torde nn komma att Temitteras K. M. nåd. skrifvelse, med förslag till ny allmän civillag. Vigten och vidden af detta arbete lärer icke kuvn na medgifva möjligheten af att under denna riksdag bringa till slut den på R. St. ankommande öätgä ärd. Och icke eller lärer civillagen kunna antagas tll efterföljd annorlunda, än i förening med försiaget till brottmålslag, hvilket sistnämde förslag ännu icke kunnat till R. St. öfverlemnas. Jag tror, att R. St. emellertid icke böra lemna utan all handläggning det till dem inkomna förslaget till civillag. Saken är af för mycken vigt för nationen, och behofvet af en lagförbättring så allmänt erkändt, att R. St. skul!e alltför illa uppfylla deras pligt, om de nu, då lagförslaget omsider kommit 1 sådant skick, att det af St. kan granskas, skulle uppskjuta med deras yttrande öfver förslaget och vid riksdagens slut till K. M. återlemna detsamma ovidrörd:, och utan att deröfver hafva uttalar deras mening. På grund häraf, hemställer jag, om icke ifrågavarande lagförslag under denna Riksdag må vinna åtminstone den handläggning eller gvanskning, att R. St. okian vlftlle att meddela deras åsigter öfver de allmär för den nya lagastufiningen. Jag Lacutskottet, vid upps ;örandet af behandingen af detta arbete, möjligen 10xde finna arbetet blifva af den idlyftiga beskaffest ct, alt Utskottet, som äger en personal, och ull sig fått remitterad en motion er 1NOA 1 baSt oden, icke kan våcnde. I sådant fall tt 36 NV oh O. ll St. sammansätterndet af ett särskilt utskott för lagförslageis granskning eller begära Lag: utskottets förstärkning imed flera ledamöter. Vid början af Riksdag remitterades till Lagutskottet en ef mig väckt motion om utarbetande af ev ny HKuchuttonsstadga. Nödvändigheten af förbättringar i dezna del aflagstifiningen lärer icke kunna bestridas, och ett uppskof dermed, intill dess det nya lagförslaget i sin helhet blifver antaget eller möjligen förkastadt t, skulle verka ofördelaktigt på kreditväsendet, som synes mig böra ordnas på en gång med 5 tadgardet af myntet. För min del tror jag, att hvad jag föreslagit i min motion, kan tillvägabringas, utan att sönderslita det nya lagförslaget genom frånskiljende af Utsökpingsoch Handelsbalkarne, som uti det nya lagförslaget i vissa delar sammanhänga. Om Lagutskottet endast företager sig granskning och omarbetning af 1708 års Exekutionsstadga, andra exekutionsverket rörande särskilte författningar, och vissa paragrafer af nu gällende Utsökringsbalk; så synas mig kunna åstadkommas åtminstene de mest nödvändiga och mzektpåliggande för bättringar till stadgande at allmänna krediten. I hvilket afseende det nya lagförslaget, jemte Skånska FHofrättens deröfver afgifna anmaärkni ngar, kunna lemna Lagutskottet mängen både nyttig och upplysande vägledning, I ett framdeles afgifvande särskilt yttrande, ber jag närmare utveckla de omständigheter, i hvilka exekutionsverket fordrar en, icke uppskof Lålande förändring. Ståndet har der i allmänhet förenat sig med Peter. Persson, o h blef den Kongl. skrifvelsen med l utan vidare diskussion, till Lag: civillagför 2