Aftonbladet – 24 april 1834, sida 1

I Ule ALL? 112000 2 VILT LLHROTCCLF ULL UOSItlade räntenedsättningen, men trodde att afbetalnin gen borde nedsättas från 10 till 5 procen af kapitalet. — Prosten Afzelius trodde, att man borde medgifva både afskrifning och förlängning af betalningsvitkoren. Hin berömde Boråsboarne för deras utmärkta industri. — Prosten Östberg gillade aldrig afskrifning af statens medel, men önskade väl att man måtte bevilja Boråsboarne lindrigare ränta och längre afbetalningstid. — Prosten Lindahl! instämde med Prosten Östberg uti ogillandet af afskrifoingen. Han ville ej frånkänna Boråsboerne att vara ganska idoge och omtänksamme, men för Norrland hade de varit af föga nytta. Så länge der ännu fanns några penningar, hade de bragt dem i sina fickor. — Prosten P. G. Svedelius yxkade nedsättning af räntan och förlängning i afbetalningstiden. — Professor Moren giliade hvarken räntenedsättningen eller afskrifningen. Riksens Ständer kunna ej finna medel för de mest tryckande behof utan en högre bevillning. och ett statsskuldssystem. Prosten Grevillius talade ånyo för Boråsboarne. — Prosten Ruus påstod att man ej kunde bevilja någon afskrifning af statens medel. Mildrving kunde endas lemnas uti en län2are albetalningstid. Likaså Prosten Ästrand. Betänkandet återremitterades. Eftermiddagen Statsutskottets utlåtanden Nris 39—45 föredrogosg och biföllos utan någon diskussion. En sådan uppstod först vid samma Utskotts utlåtande N:o 46 angående uppförande af magasinshus vid Mörbylånga köping på Öland och i Strämstad Prosten Ahlqvist talade för magasinshuset på Öland. Dessa öboer voro högst olika lottade i afseende på leveransen af kronotiondespan mål. De som bo på norra delen af ön lemna sin spanmål i Borgholm, de som bo på södra delen, i Kalmar. Han önskade att Statsverkets tillgångar måtte medgifva desse senare någon lindring. — Biskop af Kullberg fann sig förekommen af Prosten Ahlqvist, med hvilken han förenade sig. — Dylika pretentioner kunde icke lemnas obesvarade af rikshushållarne inom Statsutskottet. Prosten Nordin evinrade om det orimliga deri, att Staten skulle uppbygga magasiner på alla de ställen, der tiondegifvare hafva långt till dem. Prosten Åstrand afstyrkte allt bifall till denna begäran. Magasinsfonden ägde ej tillgångar till dylika utgifter. Utskottet hade ganska riktigt gifvit sitt afslag; man borde hushålla äfven med tiden, och ej så ofta fordra återremiss, hvilket endast bidrog till riksdagens förlängande. — Prosten Lindahl påstod att dylika magasinsbyggnader voro mera behöflige i Norrland än på andra ställen. — Biskop af IWVingård ville tala för ett magasin i Strömstad. — Prosten Elfström förenade sig med Prosten Ahlqvist och Biskop af Kullberg. Betänkandet bifölls. Samma Utskotts Betänkandeu N:vis 47—53 biföllos utan någon anmärkning. Boergare-Ständets plenum den 21 April. Eftermiddagen. Efter protokollsjustering och uppläsning af protokolisutdrag företogs Allm. Besy. och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 19, deruti Utskottet, i anledning af en väckt motion, föreslagit att Ständerne måtte i underd. anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta anställa undersökning om rämpligheten af en köping jemte postkontor i Wittsjö by af W. Göirge härad och Kristianstads län och med afseende på sig dervid företeende omständigheter, Sitt nåd. beslut i ämnet meddela. — Hr Bååth ville bibringa Ständet den kännedom han, som född och uppfödd i den trakten, ägde om den ifrågavarande lokalen. Wittsjö vore belaget vid en obetydlig insjö, der således ej några sjötransporter kunde komma i frågaOrten afkastade ej mera spanmål än till husbehof, och ej eller några andra produkter till afsättning. Ett postkontor på detta ställe vore öfverflödigt, då ej andre ståndspersoner än kyrkoherden och !änsmannen bodde i heia nejden. Talaren ansåg derföre den ifrågasältde undersökningen blott medföra kostnader, utan att gagna till nåzot, och vrkade afslag å betänkandet. — Hr Forsberg anmärkte att majorit-ten inom Utskottet hade en särdeles benägeniet för anläggning af köpingar: då talaren emelJertid hade den öfvertygelse, att sådant cj ledde till landets väl, förenade han sig med Hr Bååth. — Hr Halling vitsordade hvad Hr Bååth anfört, och ansåg obehörigt ait besvära Kongl. Maj:t med undersökning uti en sak, som vore tydlig och klar. —