Aftonbladet – 22 april 1834, sida 2

Samma Utskotts utlåtande N:o 36 med afstyrkande att kronohemman må kunna försäljas och gä till gälds betalning, samt att älste sonens företrädesrätt framför andre syskon till besittning derå mätte afskaffas samt N:o 37, med tillstyrkande att Borgholms garnisons service-medel samt djeknepenningar må afskaffas, biföllos. Lagutskottets utlåtanden N:o 14 — 19 samt N:o 21 till 23 biföllos, hvaremot N:o 20 och 24 återremitterades. Sedan Presteståndets Protokoll för den 7 April blifvit justeradt, hafve vi ansett det förtjena att derutur mera utförligt meddela diskussionen öfver Ekonomie Utskottets Utlåtande i anledning af väckt fråga om utfärdande af förbud emot ackorder för LandsböfamgelEmbeten. Kontraktspiosten Hallström: Gerna hade jag önskat, att höglofl. Utskottet fastat någon mera uppmärksamhet å förevarande, icke så hikgiltiga ämne. Länen få nog mycket draga fördel eller skada af deras hölfdingars egenskaper eller brister, och till sjelfva sin natur är detta förtroendeembete allt för maktpåliggande, för att, sedan fråga derom blifwit väckt, kunna undgå att genom en öppen, men vördsam opinionsyltring af representationen, uttryckligen särskiljas ifrån hvarje förvärf, dervid man endast söker utkomst eller vinning. Men denna opinionsylttring, uttalad jemväl i den blygsamma formen af en önskan, har Utskottet velat qväfva — uppå skäl, som förekomma mig nog svaga. Dels andrages, att de speciela stadganden, som till iakttagande vid landtstaternes tillsättande blifvit påbjudne, icke äro tillämplige i afseende på Landshöfdingeplatserne — liksom hade motionens syfte slutat sig i ett sådant misstag och ej egentligen gått ut på undanrödjande af den oformlighet, att, sedan till förhindrande af köp och vångel vid de lägre landtstatstjensterne åtskillige föreskrifter blifvit gifne, intet likartadt förbud emot ackorder om de vida vigtigare Landshöfdingeposterne finnes i sammanhang dermed uppstäidt, genom hvilken anomali det vill nästan synas, som kunde det oskick, hvilket beifras hos de lagre, vara tillåtet och strvafflöst hos de högre klasserna. Dels äter anföres, att med de, i det åberopade nåd. Cirkulärbrefvet afd. 22 Dec. 1931 uttryckte åsigler, om skadligaeien af tjensteköp i allmanhet, icke låter förena sig drn förmodan, alt ackord nu mera aga rum till embeten, hvilkas innehafvare fått sig uppdraget alt vaka öfver författnivgarnes efterlefnad. — Måtte en kommande tids erfarenhet vitsorda sanningen häraf, och den gyllene åldren sträcka sig till våra dagar, då Konungens högste representant i landsorterna icke vidare tillsättes, i följd af köpeafhandlingar och transaktioner? — Men om regeringen hyser denna goda afsigt, hvilket jag villigt och gerna antager — så höja sig dock onekligen häremot många mäktiga, genom flerfaldiga förbindelser vidt utgrenade intressen; och för att bestå i denna pröfning, oförsvagad vid alla de enskilta ömmande omständigheter, som kunna åberopas, synes mig den prisvärda tanka, som Regeringen tros hafva omfattat, böra af representationen öppet underslödjas. Det är i sådant afseende, som jag skulle önskat, att en opinionsyttring af Rikets Ständer ägt rum i ämnet, och som jag äfvenväl vågar yttra denna önskan, att det häröfver afgifre betänkande må ålerremitteras. Såsom ett ondt i samfundsförfattningen måste det ostridigt anses, om en Landshöfding, i följd af en utbetald drygare ackordssumma, nödsakas betrakta sin tjenst som ett näringsfång: om han, af sådan adledning fördjupad i skuld, törhända bos flere af länets invånare befinner sig i en beroende ställning: eller om han, skyldig till dylikt tjensteköp som honom bör, utan manpnamån, förhindras, är derjemte, medan honom åligger vaka öfver länets allmänna hushållning, för egen del på vag, att till sin timliga välfärd, för att icke säga till sin existimation, 1 genskap af Länets styresman, falla ett offer för sin mer eller mindre sjelfförvållade skuldsättning. — Häruti instämde Kontraktsprostarne Östberg, Nordin och J. J. Nibelius, samt Prosten Stenhammar. Lektor Laurenius: Då genom Kongl. Maj:ts nåd. Cirkulärbref af d. 22 December 1831 det anbefalles Landshöfdingarne att tillse, det inga tjensteköp eller ackorder inom de lägre graderne af landtstaterne må tillåtas, synes sådant böra innefatta ett ogillande af tjensteköp i allmänhet. Skulle likväl dylika äga rum Landshöfdingarne emellan, borde det ej vara ändamålsenligt att inlaga ett förbud en stadga, öfver hvars iakttågande desse 7 Vv) BO FE AC 20 IRI oo aa deremot i 1