Aftonbladet – 21 april 1834, sida 2

JFR . sj —— ———LSLSASLALA MM MM MM—— Mm VV VV MM RR OA AR—AAA— MM MM Kets avta kIOoIl-natlt dcubDa das Inalida DESvarsskrift; intygar. Stockholm den 8de April 1534. Ex officio. Carl G. Mörner. Tjenstg. Hof-RättsFiskal. (Afskrift.) Att undertecknade hafva på en gåvg varit vid Södra Kämners-Rättlen, då för stöld häktade Auktions-betjenten Björlund, dess hustru och svägerska, samt hustru Björkström, hvilka af Rätten blefvo anmante att bekänna sanningen af deras brott och då hustrurna Björlund af Rätten tillfrågades äfvensom hustru Björkström, uti hvars ägo de ifrån Polisbetjenten Paulsson och hans hustru frånstulne saker funnits, då hustru Björsström sade sig emottagit dem af hustru Björlund; då frågades om de ej fått dem af ett par gossar, hvilket de alldeles svarade nej till, att de icke fått något, och då begärde båda hustrurna, att gossarne må blifva kallade föratt de måtie igenkänna dem, eller säga om de bekommit något af dem, hvilket af Rätten beviljades till nästa Rättegångsdag Äfven gjorde hustru Björkström den fråga till Rätten, om polisbetjenterne ägde rättighet att sätta henne uti ett alldeles mörkt hål, för att der:genom tvinga henne att ljuga och bekänna osanning på oskyldiga barn, med tillägg: jag vet attjag förut varit brottslig och fått straff, men så ovärdig kan jag visst aldrig blifva, att bekänna en så arof osonning på någon, långt mindre på barn. Andra dagen, då målet var före vid Kamnershäatten, voro gossarna Anders Berggren och Söderberg tillstädes samt Berggens moder, då Ratten gjorde samma fråga till de arresterade hustrurra, om de fått något af dem el(ler om de kände dem, hvilket besvarades att de aldrig sett hvarken gossarne eller dess moder förr än uti Kongl. Poliskarsmaren, då de voro derstädes uti förhör, gossarne biefvo äfven på det ömmaste påminte att tala sanning och hekänna, om de kände de vid Rätten varande hustrur eller om de gifvit dem några saker, då de svarade att de aldrig stulit ej eller förr än vid PolisKammaren en enda gång sett dem. Detta varder på begäran intygadt, hvilket vi med vilja och ed skola bekräfta då så påfordras. Stockholm den 7 Apvil 1834. Erik Olin Sam. Joh. Hultgren Sjötul!s-Vaktmästare Skräddar-Mästare. (Afskrift.) Som det förliden suwmmar var ett ailmänt talämne angående gossarne Berggren och Söderberg, ej mindre än att de för begången ivbrottsstöld bafva blifvit dömde, och sistnämde straffad; då äfven talades om att Oskar Buchau skulle fått penningar för, om han ville säga, att gossen Berggren stulit, i anledning deraf och som jag är känd med gossen Buchaus moder, fru Buchau, geck jag dit den 2dra Augusti förlidet år, då hon icke var hemma, utan en annan hustru, samt äfven Oskar, då jag frågade henne, om hon visste att Oskar fått penningar för att han skulle säga att Berggren och den andra gossen stulit; hustruns svar var nej, men Oskar sade: jag fick en tolfskilling. På min fråga, af hvilken fick du den? svar: af gamla madam Paulsson; min fråga, hvarföre fick du den? svar: jo för att jag också skulle säga på Anders Berggren. Jag frågade honom vidare: nå, har du sett att Anders Berggren stulit något? Han svarade: nej det har jag icke, men jag har hört så sägas; då sade jag: hur kan du då säga att du sett det? då svarade han ej ett ord, Jag sade då, helsa din mamma att jag kommer till henne i morgan, det jag den 3dje Aug. äfven gjorde, och då träffade fru Buchau och sade: jag var här i går; och hon sade att hon hört det, och uwllade att hon ej ville komma till Polisen; det är ej meningen sade jag, utan jag blott ville höra om det är sanning att Oskar fått något, för det att han skulle säga att Berggren och Söderberg hade stulit, bvartill modren svarade nej, då Oskar genast sade: huru kan mamma säga det, jag fick ju en tolfskilling af madam Paulsson, som jag lemnade mamma; ja blef modrens svar: men den behöll jag icke, utan skickade, eller som orden föllo, återlemnade jag strax, Och Fru Buchau upprepade åter, att hon var ledsen att för den orsaken komma till Polisen, då jag sade, det är icke något farligt, blott man talar sanning. Att således är sagdt och med mig taladt, vill jag med min salighetsed bekräfta om så påfordras eller behöfves. Stockholm d. 2 April 1834. Samuel Joh. Hultgren. mm ar ss; Mäctara