Article Image
vertygelse om sakens vigt samt svikit andras förs hoppning om dess goda utgång, anhåller derföre; alt Tit. behagade låta i sitt blad följande förklaring inflyta: Icke :jelf kontraktsprost och i behof af nämde portofrihet, utan af vunnen erfarenhet om dess nytta för ifrån Domkapitlet och länets hufvudstadaflägset boende kontraktsprostar, och på flera kommittenters önskan framställde jag denna af många ståndets ledamöter, så vid denna som förra Riksdagar, med bifall omfattade motion. Med ståndets nästan enhälliga begifvande remitterades den äfven enligt min begäran till högl. Bevillnings-Utskottets behandling. Vid tiden af min den 21 Mars erhållua 14 dagars ledighet från Riksdagsgöromålen berättades mig, alt denna motion blifvit från nämde Utskott till Riksstånden återlemnad såsom icke hörande till dess befattning; men i den säkra öfvertygelsen, att de i Utskottet af flera reservvanter anförda vigtiga skäl skulle inom ståndet utverka dess återsändande till samma Utskott, och att i vidrigt fall den icke kunde undgå att remitteras till något annat Utskott, befarade jag icke förlusten af tillfället att kunna densamma framdeles vidare motivera och försvara. Att en redan till ett Utskott remitterad, men derifrån utan behandling återlsmoad motion skulle, åtminstone utan motionärens begifvande, kunna förklaras förfalla, anade jag icke, och kan ejiose, huru i enlighet med 44 I. 3 mom. i Riksdagsordningen ett sådant beslut kan fattas. Återkommen till Riksdagen finner jag dock, att sådant verkligen med ifrågavarande motion skett, och anser mig derföre skyldig att för dem, som intresserat sig för frågans lyckligare afgörande, på detta sätt offentligen anföra min begagnade permission såsom orsaken till mitt stillaugande vid den oförmodade utgången. Att härvid för motionens motståndare närmare utveckla, huru den begärda portofriheten är gruadad på verklig rättvisa, och är ett verkligt behof för prostexpeditionens raskare gång, anser jag öfverflödigt, evär alt hopp om frukten af dessa sanningars seger för denna gävg är mig beröfvadt. Carl Fred. Björkman. va :

18 april 1834, sida 5

Thumbnail