Aftonbladet – 17 april 1834, sida 1

; raktnskapci lt SUITE ROIIIUHCL Cl ULAYSIL Ag VV AMA Ae sk. för posthuset i Helsingborg. I denna stad finnes ej något Kronans posthus. Dessa medel voro säledes använde för något annat ändamål. Doktor Heurlin förmodade att här vore ett tryckfel. Menirgen vore: Posthuset i Helsingör. För att erhålla visshet härom föreslog Prosten Hallström ålerremiss af denna 4, hvilket bifölls. 39 —60 S.S. lemnades utan anmärkningar. 61 S. Professor Ågren vid Krigs-Akademien hade af Reg. erhållit ett reseunderstöd, att utgå af öfverskottet på axslaget till allmänna Unadervisningsverken. Härvid anmärkte Professor fFMestman, att som Riks. St. afsatt detta anslag till förbättring i Lärarepersonalens !önevilkor, och Lärarepersoualen, åtminstone vid Lunds Universitet, ännu ej kommit i åtnjutande af någon löneförhöjning, så vore den Professor Ågren beviljade summa ej använd enligt Rika St:s anordning. Sedan Doktor Heurlin anfört, att löneförhöjning, blifvit åstadkommen, om man blott afser Elementar-läroverken , Domprosten Holmström talat för det goda ändamålet med de för Professor Ägrens vetenskapliga resa anslagne medel, samt Prosten P. G. Svcdelius anfört Utskottets motiver, lemnades denna 4 utan återremiss. (Forts. e. a. g.) Borgare-Ståndets Plenum den 15 April. Förmiddagen. Börjades med en tämligen långvarig ProtokoilsJustering. Hr Talman föredrog Stats-utskottets Memorial, N:o 27, med förslag till sammanjemkoing i RiksStåndens skiljaktiga beslut, rörande Talmännens ersättning för egne Riksdagskostnader, och aflöningen för Ståndens och Utskottens Kanslier, och hade Utskottet, i afseende på Talmans-ersättningen, föreslagit huruvida icke Borgareoch Bonde-Stånden ville förena sig med Ridd. och Aden samt PresteStåndet deruti, att Hr Landtmarskalkens månatliga ersättning bestämdes till 500 Rar. H: Santesson hemställde, om ej Ståndet ville sammanjemka sig om elt sådant beslut; men Hr Talmans proposition om bifall till Utskottets förslag besvarades, vid anställd votering, med 30 nej mot 17 ja, och kommer således frågan alt afgöras af förstärkt Statsutskott. Hvad Utskottet deremot förslagit i afseende på tidev, hvarifrån aflöningen till Riks-Ståndens Kanslier skall beräknas samt tiden när den skall upphöra, äfvensom angående Riddarhus-fiskalens aflöning, biföll Ståndet. I anledning af Stats-utskottets betänkande rörande Bispmotala Kungsgårds försäljning till skatte, för hvilket finnes utförligare redogjordt på ett annat ställe i bladet, yttrade Hr Santicsson, att ban i Utskottet öfvervarit och biträdt det ifrågavarande beslutet, men att han dock önskade u:låtandet återremilleradt, för en föreslageo mindre redaktionsförändring. — Hr Bååth ville egentligen fästa sig vid försäljningen tll skatte af Bispmotala Kungsgård; vanliga grunden för sådane köp är erläggande af 6 års ränta; man hade väl här föreslagit att försäljningen skulle ske på auktion; men talaren trodde ändock, att om äfven den ifrågavarande Skatteförsäljningen kunde vara fördelaktig för någon i orten boende spekulant, så kunde den dock aldrig medföra nytta för Kronan; — som närboende kände han förhållandet; — Bispmotala Kungsgård vore i flere afseenden vigtig för Kronan alt bibehäålla. Talaren begärde derlöre återremiss af utlåtandet, och yrkade, att de föreslagne ytterligare åtgärderne, 1 händelse Wisingsö skulle finnas för ekeplautering tjenlig, måtte såvida ändras, att Bispmotala Kungsgård ej från Kronan komme at! abaliencras. — I följd af dessa anmärkningar äåterremitlterades utlåtandet. Vidare biföllos -Stats-utskottets utlåtanden, N:is 25, 26, 28, 30, 31 och 32, af hvilka ej något var af särdeles vigt. Sluthgen föredrogs Bevillnings-utskottets Betänkande, i anledning af Fuiherre v. Sprengtportens motion om accis på bränvin, som till hufvudstaden införes, för att med de sålunda beredda tillgångar åstadkomma ombygnad af Stockholms Slusss erk, med flere företags till hyilken motion Utskottet ansett sig förhindradt tillstyrka bifall, ur flere stäl, och bland andre, äfven derföre, att Utskottet ansåg cen innefatta första steget på en ny beska tningsbana; mot detta utskottets beslut bade dock flere af dess Ledamöter reserverat sig, — fr flelsingius virade, att en hvar som erinrade sig den sanningen