Aftonbladet – 16 april 1834, sida 3

(Göteborgs I1. och S. Tidn). Det skall säkert intressera alla våra läsare att inhämta opinionen ) Skåne, i anledving af den tydning man sökt gilva åt studerande korpsens opivtonsyttring i Lund. Se här huru Skånska Korrespondenten yttrat sig derom i anledning af följande: Utdrag af ett enskilt bref, dateradt Malmö den 22 Mars infördt i Postoch Iurikes-Tidningen Som proviusbladet Skånska Korrespondenten för d. 19 dennes innebåller en uppsats, angående opinionen 1 Lunds stad, rörande utgången af den vid Riksdagen törehafda frågan om förändri Regerivgsformen, samt särskilt det bifall, hvarmed urderräattelsen derom blifvit al stucerande korpen emottagen; så har jag ansett mig böra försäkra, ej r ring af 72 5. 1e mindre derom att företaget irgalunda gillas afallmänna tänkesattet, hvarken på stället eller inom läret i öfrigt, än afven, att förböliandet väckt obetydiig uppmarksamhet i en ort, der mar, undra avledningar att förtiga, noga har sig bekant den ringa möga det kostat en och ankan att bereda ifregavarande opinimedlemmar till största delen ännu befinna sig vid den ålder, då vanligen en handlings första inryck utan vidare onsyttring inem en korps, hvars granskning bibehållas? —---. MN VT: d . . Samtiden har fällt en dom. Vihade derföre in2enting hellre önskat än att nu få öfve rlemna sjul; inuslorien tiotvåan åt efterverlden och , men våra läsare finna af ofvanstående, att vår egen heder äfsensom aktningen för den allmanhet, hvilken vi äf och dyrbara möblement, spanmål och andra elffehter. Haröfver saknas ännu närmare underrätteiser. I ro skyldige sanning och sjelfständigbet, fordra att vi ännu en gåvg nödgas vidröra detta bedröjfliga ämne. Vi säga att det högeligen bedröfvar oss att nationen skall glädja sig värv dess regeriog blir slagen. Ingenting skulle för oss vara angerämare än att under andra förhållanden få frambära anvar — förhållanden, som vi innerligt cfterlängta och i hoppet motse från denna stund. Ofvanståevde bref må stå för den officiella tjensteandens räkning som författat detsamma, emsdauv det bevisar af hvad halt ae uppgifter äro, som kunna ingå till ett officielt blad, angående folkets tänkesätt och belägenbet. För Lunds stad gäller det likväl icke, och vi tro icke heller för Malmö, hvarom vi på stället gjort oss närmare underrättade. Då vi sökte dessa underrättelser, få vi hkval bekänna, att vi icke ad:esserade oss till några inom Garnisonseller Embetsmannakorpserna, oakladt vi icke vilja sätta deras sjelfständighet och fosterlandskänsla i tvifvel. Men äfven om opinionen vore delad i Malmö, hvarom de derstädes varande 2ine tidningar närmare kunde upplysa, ar förhållandet icke så inom Lunds stad, icke heller inom provinsen. , I Luudihafva vi ännu icke hört, alt någon ogillat studentkorpsens företag,? om icke någon enda enskilt, hvars auktoritet icke alltid varit underkänd, men i dyhka frågor alltid föraktad, såsom tillhörande kamarillan. Vi kunna medgifva den officietle skrifvaren att det kostar ringa möda, för att i frågor af sådan betydelse som denna, sätta mediemmarne af studentkorpsen i entusiasm ; men säkert är det åtminstone, att de icke skyldsa på någon förmans befallning, utan att den hyllning de gifva en och annan är frivillig och otvungen, och således af mer värde än ett dussin pxarer hån legda kohorter, och löntagande eller nådsökande trappspringare. Att akademiernas Kanslersstyrelse, af nit för ordning vid universitetet, infordrat Rektors-embetets redogörelse för ett uppträde, som, ganska lugnt och oskyldigt, blifvit af tienstfärdige agenter på menligt sätt framstäldt i Stoekbolm, bör icke förefalla någon underligt, hvarföre vi anse oss böra sillkännagifva att de rykten om hvarjehanda saker, som 1 anledning af denna Kanslersskrifvelse kommit att cirkulera i Malmö och flerstädes, äro alldeles ogrundade. Här var icke fråga om någon excess, och ingen konstitutionell makt kan hindra landets fria söner att yttra en opinion, som af de yppersta talare icom rvreprescntationen blifvit förberedd och rotfästad, när opinionsyttringen sker på ett värdgt sätt. Intet rektorsembete och ingen kanslersstyrelse kan vilja förbjuda den studerande ungdomen ait med ett vivat uttrycka sin känsla för den Professor, som den älI skar 0. s. v. Kanslersbrefvet kunde således icke in