Aftonbladet – 15 april 1834, sida 1

skulle medföra, vore en öfverhandtagande oloflig smygbränning, hvilken Kronobetjeningen hvarkea vågade eller kunde åtala eller mota. Ännu är det hos många i friskt minne hvad verkan Konung Gustaf den Ili:s bränvinsmonopolium medförde. Hvarken högt uppdrifna böter eller högsta kroppsstraff kunde hindra lönnbränning, hvilken under förbudet tilltog i jemnt samband med falska vittnesmål och menederier, vid de otaliga bränvinsråttegångar, hvilka lade en god grund till det moraliska förderf, som senare tiders liberalitet emot brottslivgar gifvit tillfälle att mer och mer utveckla sig. 2) Under våra tider hafva Rikets Ständer icke velat tillåta jordbrukande torpare, att på något vilkor iofligen tillverka bränvin emot skatt; följden deraf är, att denna tillverkning, särdeles i skogsbygderna, beständigt ololfiigen idkas, utan skatt till staten, och att vid de tillfällen, då bränvinsbränningen partielt blifvit inställd och hemmansbrukarens tillåtna pannor blifvit förseglade, hafva torparnes otillåtna, oförseglade pannor blifvit begagnade till bränvinstillverkning, icke alleva-t af deras ägare, utan äfven genom lån af närboende hemmansbrukare; enär sädana olotliga tilltag, oaktadt allt nit hos vederbörande Landshöfdingar, icke ens kunnat förekommas, vid de tillfällen då bränvinsbränningen blifvit inställd, för att förekomma spammalsbrist och hungersnöd, huru vill man då föreställa Sig någon möjlig framgang af sådana förslag, hvilka, som Friherre Palmstjernas, våladföra hvad af jordbrukaren numera anses för rättighet, nemligen, att sjelf få tillverka sitt bränvinsbehof, hvilken 1ättighet genom Hr Friherrens beskattningsförsiag skulie för pluraliteten tillintetgöras? Frih:s andra förslag, att hvem som ville skulle få anlägga bränvinsfabrik, emot skatt af 3 sk. banko per kanna bränvin, och aldraminst emoten afgift af 500 Rdr b:za per fabrik, torde först innehålia det stora felet af omöjlighet, att kontrollera den emot afgiften svarande tillverkningsqvautiteten, hvilken tiliverkarens intresse, i anseende till den höga skatten, skulle uppmana, att på allt sätt föröka och fördölja, och dernäst skulle dessa fabriker, om de till någon mängd blefve möjliga, alldeles omintetgöra det liila af husbehofsbiänningen, som möjligen, i trots af den stora pannrymds-afgiften, skulle äterstå. Man kunde vara frestad att tro, det motionären lånat förslaget till sådana bränvinsfabriker af någon för skrå och näringstvång samt förbudssystem nitalskande stadsbo; då man beräknar den stora kostnad, som fordras, till inrättande, underhållande och drifvande at dylika bränvinsfabriker, sammanlagd med den höga beskattningen, samt den osakerhet i afseende på anläggningens bibehållande, som uppkommer, om Rikets Ständer, hädanvetter som hittills, vid hvarje Riksdag ombyta system för bränvinsbränningen, torde den förmodan äga Bod grund, att Bränvins-fabriker endast skulle kunna anläggas i granskapet af Stockholm samt måhända: Göteborg, men ingalunda af jordbrukare 1 provinsernå, hvilka skulle komma:i uppenbar fejd och tallan med 1ro00o:tals lönnbrännare och dessutom i de :orter, som gränsa intill Norige, få en vaksam metdtäfla:e i Norska bränvinstilliverkaren, hvilken ieke skulle underlåta, alt med begagnande af des höga briänvinsskatten påföra sina grannar bränvin för godt ris Den beräknade stora statsinkomsten skulle uteblifva, under det tillgåvg på olofligen tillverhadt elier insmugladt bränvin icke saknades, samt under det jordbruket hel och håliet förlorade all förmån af loflig bränvinsbränning. Är det väl möjligt att förneka, det förslager, hvilkas verkställande skulle medföra sådana följter, icke äfveu vore de lämpligaste att grundlägga allmänt m:ssnöje, reta till uppenbart väldsamt motstånd ocn gifva lagstiltarne en obehaglig men kanske för sen ötveilygelse om faran, att våldföra medborgares rätugbeter att begagna och disponera hvad de sjelfva fö värfva? Ar Friherre Sprengtportens törslag, att beskatta hvarje jordbrukare, som till Stockbolm införer bränvin, med 2 sk. B:ko per kanzva, NS. icke för statens allmänna, utan för Stocabolms euskilta intresse är icke mindre mo:bjudande och olämpligt. Vid sista Riksdag väcktes en dylik bessattnirgsfiåga, men med den skilnad, att inkomsten deraf skulle ingå till Stats-kassan. Förslaget förkastades på den grund, att en afvift, som icke kunde träffa alla orter lika, Uutau cndast vissa provinsers invånare, vore orältvis. Genom Konungens nåd far Stockholms stad uppbåara Tolags afgitter a , 4 o : RT cadan 1R8NART CH Kida obe