denrå nödvändighetsartikel, ;derest ej. sältlagren vore fe Blefve exa sundet 5) ärradt, så komme er ine. sträckan, vid ÖS ersjön YT denna bådröfliga kategori, och för öfrigt kuhnå ja lätteligen i fredstider förhållanden inträffa, som göra det indrägtigare för Svenska fartyg att taga all sin frakt på andra länder; än, att hitföra tillräcklig qvantitet af berörda oumbärliga vara: en omständighet, som någon girig. köpman kanske skulle se med glädje, men visst ej den, som äger, en gnista af. fosterlandskänsla. och menniskotärlek, ty han söker, såsom en af Vällofl. BorgaresStåndets Ledamöter i denna fråga yttrat, väl att förekomma ett alltför uppstegradt pris, men ej, för enskilt vinning att dertill medverka, — Och månne ej salthandeln, som ingalunda är oviss, bereder så tllräcklig vinst att den gör köpmannen skadeslös för de kapital, han säger ligga ofruktbara i saltlagren? Månne ej dessa lager kunna omsättas med nytt salt, innan så mycket af dem hinner bortsmältas ? månne ej i alla handelsvaror kapital ligger någon tid ofrukbart? månne, såsom några föregifva, spekulationen hindras genom ifrågavarande lager, som ej tillitas förrän intet salt finnes hos enskilta? och månne det ej är mera hederligt, att för statens bästa bortlakas en och anpnan tunna salt, än några tusende buteljer Champagne? Gerna vill jag medgifva, det skyldigheten ett hålla saltlager bör mera proportionelt fördelas efter städernas olika behof; men de högst vigtiga skäl, som tala emot Utskottets tillstyrkan om skyldighetens totala försvinnande, bekräftas genom det intyg, några Borgerskapets Representanter meddelat, att saltlagren i hufvudstaden och andra rikets städer flera gånger måst anlitas, och att en allmän nöd annars skulle uppkommit. Den ovedersägliga sats, som yrkar harmoni emeilan rättigheter och skyldig gheter, är äfven här tillämplig. Stapelstäderna hafva sina stora rättigheter, tolag m. m., och så länge deej afsäga sig dem, kunna de ejeller billigtvis , yrka, att en af de motsvarande skyldigheterna, som den ifrågavarande är, skall försvinna. Och hvem är det, som synnerligen skulle komma att i detta fall lida? Den rike kan väl i tid inköpa sitt behöfliga förlag af salt, men här gäller det de fattige; det blefve de, som skulle känna tyngden af betrycket, när saltbrist eller dyrhet yppades, — det är synnoerligen deras rätt, som här är i fråga, och är det väl menskligt att för några enskiltes vinning uppoffra den? Ståndets samtlige ledamöter förenade sig uti att, på grund af de skäl Nils Månssons ofvanstående reservation innehåller, återremittera Utskottsbetänkandet, oaktadt Ståndet ej bestred dess senare del, bvärigenom tillstyrktes, att RB. St. måtte hos Kel. Maj:t göra en underd. hemställan, huruvida ej städerne i Riket måtte befrias från deras skyldighet att hålla upplag af spanmål. BERETT LET TTT SITT E TRENTER AE IEA FUTET PS INO TATA RAT NITAR