Aftonbladet – 14 april 1834, sida 1

MMMM —— x ?XXZ . verkligen tienstzöraade vid den till Kongl; Statskontoret öfverflyttade förvaltningen af allm. magasinsärenderne, och derföre uppbar lön, och att honom således ålegat a:t lemna det äskade biträdet utan särskilt arfvode. Af samma mening var Hi Faern, som, om en sådanprincip fick göra sig gällande, ansåg embetsmäns löner obegränsadt kunna förhöjas, blott man lemnade dem särskilte uppdrag i tjeneten. Månvge Ledamöter förenade sig häruti och beslut fattades om återremiss. 46 5. Samma slags fråga och samma anmärkningar af Hr Halling, Ekerman och Egnell. 61 f. Kongl Maj:t hade, genom Nådigt Bref af d. 19 Juni 1830, tillagt Professor Ågren ett reseunderstöd af 500 Rdr, att utgå sf blifvande öfverskottet på anslaget till allniänna undervisningsverker, hvarvid Revisorerne gjort anmärkning, enär det synts dem, som om något öfverskott å detta anslag icke kunnat uppkomma, då det af Rikets Ständer blifvit bestämdt till förbättring i lönevilkoren för lärarepersonalen, ech en sådan förbättring ännu ej denna personal tillsodosommit; hvilken anmärkning Utskottet tillstyrkt måtte förfalla, då det inhämtat, att den ifrågavarande löneförkböjningen nu bekommits. — Hr Halling förmodade att lärarepersonalen vid allmänna undervisningsverken dock änvu ej kommit i fullt åtsjatande af de lofvade lönevilkoren, och vid ett sådant förhållande begärde han återremiss, som biföils. 71 S. Revisorernes anmarkning, att krutförsäljningen för statens räkning syats utfalla till betydlig förlust, har Utskottet ansett böra förfalla, då samma förlust, enligt hvad Krigskoellegium uppgifvit, dels blifvit minskad, dels ytterligare kommer att minskas. — Hr Vern kunde ej i detta fall deia utskottets åsigt: han ansåg förlustef! Kårröra deraf, att kiuttillverkningen utgjorde ett kronans monopolium; blott derigenom att den öfverlemnades åt en mera fri, enskilt industri, kunde förlust undgås: — yrkade återremiss, på det utskottet häröfver måtte yttra sig. — Hr Norman instämde i hufvudsaken med Hr Mern, men trodde att den ifrågavarande förlusten äfven borde till en del tillskrifvas saipeterns dyrhet. Hr Hessle yrkade jemväl återremiss, och önskade att utskottet målte upprätta förslag tul en underdåvig skrifvelse om att detta monopolium måtte upphöra, äfvensom om alt förbudet mot införande af utländsk salpeter må biifva upphäfdt. Hr Langenberg trodde att det nuvarande höga priset å salpeter blifvit statueradt för att animera tillverkning deraf; att det skulle sätta sig med tiden, men vore ännu behöfligt. — Häruti instämde Hr Santesson. 73 S G:nom afslutadt kootrakt hade KrigsKollegium til! handelshuset Jakob De Ron söner försålt tackjerns-gods till ett värde af 30,000 Rdr med förbindelse för handelshuset att inom 1828 års slut. betala varan, men Revisorerne hade anmärkt att denna betalning ännu ej 1832 fullt influtit; hvilken anmärkning utskottet, enligt KrigsKolegii förklarande, medlen nu voro betalte och någon förlust, genom försäljningen af nämde gjutgods: ej tillskyndats Kongl. Maj:t och Kronan, tillstyrkt måtte lemnas utan afseende. Hr Ekerman fann det dock anmärkningsvärdt, att medel, som år 1826 bort vara erlagde, ej förr än år 1832 blifvit fullt inbetalte, och yrkade derföre återremiss. Likaså Her Halling och ifern. Häruti förenade sig äfven Hr Egnell, som önskade att Ståndet måtte få del af det upprättad: kontraktet, på det ut:önas kunde, huruvida ränta för den tid penningarne legat borta vederbörligen kommit staten tillgodo. 8 omfattar det kända förhållandet med gamla PassevolansKassan och dess behållning 298,622 Rdr 13 sk., i anledning af hvilket Utskottet funnit sig: förhindradt att tillstyrka någon åtgärd å Ständernas sida, till följd at den framställning Revisorerne härom gjert. — Hr Ekerman förklarade sig ej hafva deltagit uti Utskottets ofvannämde beslut, och yrkade återremiss; likaledes Hr IVern, som sade sig ej finna något skäl, hvarföre den gamla Passevolansfonden bort skiljas från dena nya, och hvarföre ej den förras behållning bort komma den senare till godo. — Hr Santesson förklarade att handlingarove utredde, det dess fonder voro alldeles åtskilde, men att han dock ej ville bestrida återremiss, på det Arr Ekerman och Wern härom måtte komma till samma öfvertygelse, som han vunnit, eller att nåzor eranskniug af gamla Passevolansfondens medel ej tillbör Reyisorerne. Hr es . at Cd Hessle. att ehvad förvaltningen af denna fond måt, i . 1 Kr AA se AR