Aftonbladet – 12 april 1834, sida 1

föranleder ossatt med uppskjutande af den fortsättning vi till i dag leunat, med mera utförlighet ålertaga berättelsen om Kammarherren Stedts deputationsförslag och diskussionen deröfver på Riddarhuset, enligt de till Protokollet uppsatta yttranden, hvarom troligen alla våra Abonoenter i landsorten önska blifva underrättade. Hr Stedt Claös, uppläste ett skrifdigt anförande, innehållande: att sedan han förgäfves väntat, det någon Ledamot af Ridd. och Adeln med större anspråk, än dem han kunde äga, uppå att vinna uppmärksamhet och bifall, skulle höja sia röst, i anledning af händelser, som äro beklagligtvis alltför väl kända, och mötas af det allmänna ogillandet, både inom och utom Riksstånden, hade han ansett sig icke kunna längre uppskjuta, att, med den rättighet, som 36 Ä Riksd. Ordn. lemnar, deröfver gifva sin mening tillkänna, för att åtminstone hvad honom enskilt anginge, hafva gjort hvad han ansåg för en oeftergiflig pligt, att redogöra inför sina landsmän för dess tznkesätt i ett ämne, som på det närmaste rörde vår Samhälls-inrättnings grundvalar. U:.i tvenne nyligen från trycket utkomna ströskrifter, dem han så mycket hellve ville undvika att på detta rum till sina tittlar uppgifva, som ingen af Ridd. och A:s Ledamöter kunde derom MISS-. taga sig, hade sådana yttranden emot Hans Maj:t Konungen personligen blifvit f:ams:ällda, som omöjligen kunde förenas med den vördnad och den helgd, hvartcti Konungens Majestät bör hållas, icke blott likmätigt 3 5 R. F., utan euligt sjelfva begreppet af ett monarkiskt Regeringssätt. Huruvida Lagens arm komme att emot dessa förgripelser utsträckas vore Talaren obekant: äfvensom huruvida, i sådan händelse, undanilykter kunde gifvas, för att förlama dess kraft. På detta rum tillkomme det ingen, att ingå i undersökning om handlingars juridiska brottslighet eller oskuld, hvaröfver andra myndigheter i Staten vore tillsatta att u!låta sig. Men det vore Ridd. och Adelus rättighet, att, oberoende af den juridiska frågan, betyga, säsom en integrerande del af samhallskraften, såsom nationens representanter, dess ogillande af en undersåtes i offentligt tryck visade vanvördnad emot det Kongl. Möaj:stätet, som är hvad samhället har högst och oantas!tligast, och som i alla tider varit föremål för Svenska folkets vördnad. Talaren trodde dessutom att det vore Ridd. och Adelns pligt, att vid detta tillfälle, framför hva:je anvat, utsäsa R. och A:s omdöme öfver den begångna handlingen i allmänhet, enar i de omtalta skrifterna blifvit mer än tydligen yrkadt, att hvad deruti förekomme vore instämmande med det allmänna tänkesättet. Tystnad skulle derföre denna gång kunna lika lärt åberopas såsom bifall från representationens sida, som en ifrån annat håll iakttagen tystnad vid ett annat tillfälle blifvit uti en af de nämda skrifterna åberopad såsom bevis upp., alt förut af Författaren gjorda uppgifter och omdömen icke kunnat vederläggas, och derföre voro sanne. Motionären vore, såsom förmodligen alla Ledamöter af Ridd. och Adeln, vän af tryckfriheten. Han visste hvilken garanti den utgjorde för alla andra borgerliga friheters bestånd, och att ett sådant samhällsskick, som vårt, kunde den förutan hvarken upprätthållas eller fullkomnas. Men han visste också ett denna frihet vore utsatt för missbruk, och att i passionens hand blifva ett wmedel till undergräfvande och störtande af samma bygnad, som den vore bestämd att skydda. I många, kanske de flesta fall, torde visserligen iryckfriheten innebära i sig sjelf korrestivet emot sitt missbruk; men i sådant fall, som det nu förevavande, kunde representationen, enligt mo:ionärens öfvertygelse, icke utan att blottställa sjelfva friheten, med tystnad öfverlemna godtgörelsen af det skedda onda, åt denva långsamt verkande motkralt. Nationen måste ådagaligga sin opinion, på den enda erkändt lagliga vägev, genom sina representanter; hon måste förklara sig, buruvida hon är på Kovungens sida, eller på vedersakarens. Meningarne vore, vid denna Riksdag, måhända mera än vid de föregående, delade öfver de ämnen, hvilka Konungen kallade representanlerne att öfverväga och afgöra. Sådant hade sin grund uti dessa ämnens beskaffenhet, emedan de rörde egendomsintressen och egendomsvärdens bestånd eller förryckande. Likväl vore vi alla Svenskar, och ullgifne det samhällsskick vi sjelfve instiktat, och den Kooung vi sjelfva enhältig: utvalt. Vi wille alia, att Konungens Majestät, som äfven är Na:iovens, skulle bibehållas i heled. Motionären 4v:6 et